Minnen

Minne 48.

Hanna.

Det är alltså slut med Liv. Respekterar hennes känslor. Men inte hur hon berättade för mig. Hon skrev till mig. Förstår inte hur någon kan skriva till en annan människa hur man känner. Inte den känslan i alla fall.  Det hade varit bättre om hon sagt det till mig istället.

Ska låta henne vara nu. Ett tag. Sedan ska jag prata med henne. Fråga om vi kan fortsätta som det var innan förhållandet.  Vill ha det jag hade med min bästa vän innan allt förstördes.

~

Jag har känt, att nu när jag inte är tillsammans med Liv längre. Rösterna har försvunnit. Min ångest och depression har dämpats. Rätt rejält. Tre dagar sedan vi gjorde slut och jag är helt tom. Glad. Jag känner mig fri.

Min depression och varför jag mått dåligt har varit på grund av Liv. Obesvarade osäkra känslor. Men nu är jag inte fast längre. Hon släppte mig fri. Och jag kan andas rent nu. Minns till exempel panikångesten jag fick i skolan minst två tre gånger de senaste veckorna. Dom uppstod på grund av Liv. Tankarna om henne. Rösterna. Jag grät på grund av henne. Vilket jag aldrig har gjort för någon annan innan. Hon väckte känslor inom mig och jag har alltid egentligen hatat det.

Nu är jag fri från det. Kapitlet slutar här. Ska påbörja något nytt. Med annat folk. Inte bara fästa mig vid henne. Även fast att jag har en social ångest vill jag ändå träffa andra människor än Liv nu. Om två veckor ska jag faktiskt träffa en kompis jag inte träffat på länge. Och jag längtar. Det kanske låter dumt. Men jag längtar efter att prata med någon jag inte brukar prata med, men ändå känner att jag kan umgås med. Någon helt annan människa än jag brukar.

När jag ser tillbaka på mitt sökande efter den så kallade kärleken känner jag mig ganska dum. Jag hittade den ju. Det var bara inte son förväntat. Och det var en ensidig kärlek. En fångad kärlek. Instängd. Ska inte leta mer. Låta det komma till mig istället när jag känner att det är rätt tid. Nu vill jag bara leva. Vara glad. Vill göra andra glada. Det ska jag.

Fuck you Liv, röster, depression, känslor och all skit jag känt de senaste åren. Det är en ny Hanna här.