Hanna.
Jag vill så gärna säga det. Få ut smärtan. Låta orden flöda.
Vi sitter här. Efter tre veckor utan att ha träffats. Knappt pratat. Hon syr i en tröja. Jag tittar på. Flyttar ögonen mot mobilen ibland. Tittar på henne. Tyst. Ingen av oss säger något.
Varför kan jag inte få ut det. Varför kan jag inte fråga vad hon känner för mig. Varför är jag så jävla feg. Varför. Fan. Känner mig jobbig och irriterande. Rösterna i mitt huvud höjs.
Liv. Säg något. Vad som helst.
~
Efter två timmars tystnad. Utan några plötsliga rörelser. Ser mig om i rummet. Ett bord fullt av tyger. Små saker av olika slag. En skrynklig lampa. Otända ljus. CD skivor. Sex stycken stolar. En bur med en skriande fågel. En hund sovande på golvet. Min blick fastnar på en av tavlorna i rummet. Vit ram. Grå text. Rosa hjärtan. "Om du älskar någon. Visa det." - orden som utformas. Så sant. Liv. Visa mig din kärlek. Snälla.
YOU ARE READING
Minnen
RandomDavid, Hanna, Mona och Liv lever ett liv där deras känslor flödar. Deras sexuella läggningar gör dom förvirrade och minnen vaknar. Johnny blir en del av det. Baserat på händelser i mitt liv.
