Mona.
Hanna tror verkligen att jag är kär. Är jag kär? Nej. Jag kan inte vara kär. Har inte känt personen tillräckligt länge. Träffats tillräckligt många gånger. Ändå slog personen sönder mitt hjärta med några få ord.
~
Kallt. Det blåser. Himlen är grå. Tidigt eftermiddags mörker. Skeden i min mun låter innehållet smälta i min mun. Låter det skölja bort en del av smärtan. Hanna sitter framför mig. Skrattar. Hon har en sked hon med. Äter ur samma burk. Av samma glass. Är glad att hon är här. Ute i kylan med mig. Sittandes på en bänk. Äter kall glass. Även fast hon fryser håller hon mig sällskap. Som om hon vet vilken smärta som skapats inom mig. Vet vad jag går igenom. För en gångs skull verkar det som om hon bryr sig.
Tack Hanna för att du finns just nu.
YOU ARE READING
Minnen
RandomDavid, Hanna, Mona och Liv lever ett liv där deras känslor flödar. Deras sexuella läggningar gör dom förvirrade och minnen vaknar. Johnny blir en del av det. Baserat på händelser i mitt liv.
