Hanna.
Liv sitter i soffan. Jag sitter i hennes knä. Folk går förbi oss. Vissa stannar upp och pratar med oss. Förutom det så lägger vi ingen energi på att försöka kommunicera med folk som inte tänker prata med oss. Jag känner att jag knappt hör hemma här. Därav att jag inte vill prata med någon. Bara sitta i Livs trygga knä.
Utan henne skulle jag känt mig ensam. Även fast folk pratat med mig. Delat med sig av sitt umgänge. Skulle jag ändå vara ensam.
Glad att Liv är här.
YOU ARE READING
Minnen
RandomDavid, Hanna, Mona och Liv lever ett liv där deras känslor flödar. Deras sexuella läggningar gör dom förvirrade och minnen vaknar. Johnny blir en del av det. Baserat på händelser i mitt liv.
