34 (the end)

952 35 21
                                    

"Um.. I have to go, we have an concert in five minutes" sa Liam på andra sidan luren. Jag kände hur det värkte till i bröstet. Just nu befann han sig på andra sidan havet, flera hundra mil ifrån mig, tillsammans med killen som förändrade mitt liv. Både på ett bra sätt, och ett dåligt sätt.

"Okey, good luck, and tell the other boys I say hi" sa jag, och log svagt, även fast han inte kan se mig.

"Yeah, I will, bye" sa han, och innan jag hunnit svara pep det till i telefonen som en signal att samtalet var över. Med en suck la jag ner mobilen i fickan och satt på teven. Dom visade något tråkigt nyhetsprogram. Jag kände hur magen skrek efter mat, och bestämde mig för att fixa ihop något snabbt. Med långsamma steg gick jag ut i köket i min och Niall's lägenhet, som numera är endast min. Eftersom jag inte har haft någon ork att gå någonstans så stod nu kylskåpet nästan helt tomt. Desperat letade jag igenom skåp och lådor, tills jag tillsist hittade jag ett halvfullt paket med spagetti och köttfärs till en portion.

När jag äntligen var klar med maten, plockat undan i köket, och lagt upp maten på en tallrik slog jag ner mig än en gång på soffan. Jag satt mig i skräddarställning med tallriken i knät och zappade mellan kanalerna. Jag gick ointresserat förbi varje, tills min blick fastnade på två välbekanta ord. 'One Direction', som sedan följes med, live Glasgow. Snabbt som blixten valde jag den kanalen. Jag fick se en stor arena med tusentals skrikande tonårstjejer och en stor scen. Men framförallt fem stycken välbekanta ansikten. Det var Louis solo, men allt jag kunde koncentrera mig på var killen från lilla staden Mullingar, med det blonda håret, och havsblåa, vackra ögon. Jag fick plötsligt en kraftig Flashback från sommaren. Sommaren då det var jag och Niall mot världen. Då inget eller ingen kunde sära på oss. Då vi älskade varandra. Jag började tänka på vår första kyss på vår första dejt. Då vi såg på bio, men allt jag kunde koncentrera mig på var Niall. Jag började tänka på varje gång han satt med en gitarr i famnen och sjöng söta låtar, samtidigt som han tittade mig djupt in i ögonen. Jag började tänka på när vi låg i det fuktiga gräset, hand i hand och studerade himmelen. Då vi såg en fallande stjärna, och jag önskade att det skulle vara jag och Niall för evigt. Den där 'för evigt' varade en väldigt kort tid. Men framför allt så tänkte jag tillbaka på första gången vi träffades. Då hans fotboll rullat in på våran tomt av misstag. Jag kommer aldrig glömma våran konversation vi hade över staketet. Jag kommer aldrig glömma hur jag drunknade i hans ögon. Jag kommer aldrig glömma hur vi en gång föll för varandra. Men som man säger, we should love, not fall in love because everything that falls get broken. Det är precis så det är. Men jag hade inget val. Man kan inte hjälpa att man faller för en person så hårt att man skulle göra allt för den. Utan att jag märkt det rann mina tårar konstant ner för mina kinder. Jag försökte att tänka på något annat, men hur jag än gjorde, så slöt det alltid med sommar 09.

Flashback

"Don't you get it?" Sa han, "when the summer ends you are going to go back to Sweden and I'm staying here". Jag tittade ut över parken som låg på andra sidan vägen. Jag hade faktiskt inte tänkt på det. Jag kommer inte kunna röra hans fantastiskt lena hår, jag kommer inte kunna drunkna i hans vackra ögon, jag kommer inte kunna få se det mest underbaraste leendet riktas mot mig. Och jag kommer inte få känna hans svala läppar mot mina.

"I can still call and text you" sa jag och gav honom ett uppmuntrande leende.

"Yeah, but that's not the same thing" sa han.

"I know that's not the same thing, but the most important thing is that we keep loving each other, and I promise, every day, every minute, every second you appears in my life, I'm gonna keep loving you, because you are the best thing that ever happened in my life. Vi satt där i några sekunder och bara tittade på varandra. Han avbröt det genom att luta sig fram och kyssa mig mjukt på läpparna. Efter ett tag släppte han ifrån och tittade på mig med bara några centimeters mellanrum mellan oss.

"The last one to the park is a stinky apple" viskade han och försvann ur min famn.

"NO, that's not fair" ropade jag och började springa efter honom. Niall som redan var i mitten av parken gjorde en kullerbytta och la sig ner på gräset.

"You're a bad cheater" sa jag när jag kom fram till honom där han låg.

"And you're a bad loser" skrattade Niall.

"You're a bad liar" sa jag.

"I'm innocent, I swear" sa han "lay down".

"Just because I'm doing what you say doesn't mean I'm over it" skrattade jag och la mig ner bredvid Niall. Han vände sitt huvud mot mig och log. Det såg ut som att han tänkte säga något men ångrade sig. Han tog sin hand i min och tittade upp på himlen.

"The stars is beautiful" sa han. Jag tittade också upp.

"Yeah" sa jag.

"Just like you" la han till. Jag tittade på honom igen, och han tittade på mig.

"I love you so freaking much" viskade han och böjde sig fram och kysste mig. Han la sin lediga hand runt min midja och drog mig tätt intill sig. Han släppte ifrån kyssen och log.

"Actually, you would be a much sexier prisoner than me" viskade han och jag skrattade.

"You're so weird" viskade jag tillbaka och plaserade mina läppar mot hanns igen.

Flash forward

Jag tittade koncentrerat genom mina tårar på teven. Deras vackra röster passade så bra in med varandra. Kameran riktades mot Niall där han satt med sin gitarr i knät. Om jag inte inbillar mig helt, så svär jag på att jag kunde se tårar i innerkanten av hans ögon. Han tittade djupt in i kameran. Djupt in i mina ögon, samtidigt som orden lämnade hans mun i en fantastisk melodi.

"You where mine summer love, you always will be mine summer love" sjöng han.

------------

Åååh, nu är fanfiction slut. Jag vill tacka alla så hemskt mycket, ni förstår inte hur mycket det betyder för mig. Varje kommentar, varje röst och varje läsning lyser upp mina dagar. Jag älskar er alla❤️ Det kommer kännas sjukt konstigt att inte skriva på den här längre, men ändå lite lättnad, för nu kan jag koncentrera mig på over again:)

Hope you like this ff, kommentera gärna vad ni tyckte, och för en sista gång, hejdååååå❤️

Summer love [Niall Horan]Where stories live. Discover now