Summer love [Niall Horan]

20

Isabellas pov

Jag andades in den varma doften av mint och någon slags parfym. Jag har saknat honom så mycket att det värker i hjärtat. Han släppte från kramen och tittade in i mina ögon.
"You're so beautiful Bella" sa Han tyst och la sina händer på mina käkar. Jag kände hur mitt hjärta började slå snabbare när han lutade sig fram. Kommer han kyssa mig? Vad kommer mamma säga? Hur känd är han? Vad kommer hans fans säga? Alla tankar stoppades när jag kände hans svala läppar mot mina. Jag hade saknat det här så mycket. Att känna hans läppar mötas perfekt mot mina. Jag la mina armar runt hans nacke och drog mig närmare. Jag kände hur han log mot mina läppar innan han släppte ifrån kyssen.
"I love you so much Bella" sa han.
"I love you too Niall" sa jag. Vi hörde några knackningar mot dörren, och båda vände huvudet dit. Niall reste sig upp från sängen och gick fram och öppnade.
"Liam, hi" sa han glatt. Vem är Liam? Dom pratade om något som jag inte hörde.
"Come in" sa Niall tillsist, och jag hörde hur någon gick in och stängde dörren.
"Bella, this is my friend, Liam" sa Niall. Jag tittade upp och fick se en kille i min ålder. Jag spärrade upp ögonen och öppnade munnen för att säga något. Men det enda som kom ut var "eh, uh"
"Bella?" Sa han efter ett tag av tystnad.
"Hi" sa jag och tittade ner i golvet.
"What are you doing here?" Frågade han förvånat. Jag tittade upp igen och mötte Niall's förvirrade blick.
"Uhm, I'm, eh"
"She's my girlfriend" sa Niall snabbt.
"Oh" sa Liam, "can I talk to you?" Jag gav Niall en blick för att se om det var okej, och han nickade svagt.
"Come" sa Liam och gick före mig ut. Jag gick sakta efter och stängde dörren efter mig.
"What the hell Bella" sa han högt, "why are you here?"
"That wasn't the reaction I was expected when I was going to see you" sa jag snabbt och lutade mig mot väggen.
"Why haven't you told me you know Niall?" Frågade han, lite tystare den här gången, men fortfarande surt.
"How was I supposed to tell you when I didn't even know you know him?" Sa jag, "and we haven't talked in ages". Liam suckade.
"I don't know" sa han tyst, "how's mom?"
"Great, she missing dad, but I think she's taking it pretty well" sa jag.
"I'm so sorry for leaving you" sa han och tittade ner i golvet.
"It's okay, I'm used to it, I've always knew you would come back home some day, but with dad I don't know, he's maybe dead" sa jag tyst.
"Don't say that, I'm sure his fine" sa Liam och tittade upp på mig igen. Jag svalde hårt. Både han och jag vet att han ljuger. Han har egentligen ingen aning om pappa mår bra eller om han ens är i livet. Det vet ingen. Plötsligt kände jag Liams armar runt mig. Jag kramade tillbaka och lutade mitt huvud mot hans axel medan jag försökte hålla tillbaka tårarna.
"It's okey sis, don't worry" sa han lugnande. När han sa dom orden började mina tårar rinna konstant nerför mina kinder.
"I have misses you so much Liam" grät jag.
"I have missed you too sis" sa han och strök sin hand över mitt hår.
"How are we supposed to tell Niall?" Frågade jag oroligt.
"Don't worry about that, I've tell him" sa han och släppte från kramen.

---------------------------------

Ooomoogoood, Tack alla för era fina kommentarer och röster, och såklart att ni fortsätter läsa. Det betyder så hääääääääär mycket❤️❤️ loveyaaaah!

Så what do ya think?