Summer love [Niall Horan]

23

Jag suckade och klev sakta upp ur sängen. Natten hade varit hemsk. Jag låg timme efter timme och stirrade upp i taket och tänkte på Niall. Som vanligt. Ända sen jag träffade honom har han varit det ända jag kunnat tänkt på. Han har gjort mitt liv till det bästa, men också det sämsta. Jag gick fram till garderoben och tvekade på vad jag skulle ha på mig. Till sist blev det ett par svarta jeans och en vit t-shirt. Enkelt, men bekvämt. Jag drog några snabba drag med min hårborste och bestämde mig för att skippa sminkningen helt innan jag segade mig ner i köket där mamma satt och läste dagstidningen. Hon log svagt åt mig när jag kom in.
"Godmorgon gumman, hur var det i England?" Frågade hon och tog en klunk av sitt kaffe. Eftersom jag kommit hem sent på kvällen igår så valde jag att inte väcka mamma.
"Jättebra, jag träffade Liam" sa jag. Mamma spottade ut kaffet så allt hamnade på bordet och stirrade på mig.
"Är det sant?" Utropade hon. Jag nickade sakta.
"Men..., men hur mår han?" Frågade hon.
"Bra, han är med i samma band som Niall som heter One Direction" sa jag.
"Wow, ett band? Det är ju fantastiskt, hur mår Niall då?"
"Bra" sa jag snabbt. Någon knackade på dörren. Mamma höll kvar sin blick på mig i några sekunder innan hon reste sig upp för att gå och öppna.
"Heej, Nellie" hörde jag mamma säga från hallen. Mitt hjärta stannade när jag hörde hennes namn. Nellie? Jag gick sakta ut ur köket och vidare till hallen. Både mamma och Nellie tittade upp på mig när jag kom. Jag svalde hårt och gick lite närmare. Mamma gav mig ett snabbt leende innan hon försvann ut i köket igen. Nellie suckade lätt och tittade upp på mig.
"Förlåt" sa hon efter en stunds tystnad. Jag log svagt.
"Det är okej" sa jag. Utan att jag hann tänka var plötsligt Nellies armar runt mig.
"Förlåt för allt, du är världens underbaraste människa"sa hon mot mig nacke. Jag släppte från kramen så att vi stod mittemot varandra.
"Nellie, för andra gången, det är okej, du är förlåten" sa jag och skrattade till. Hon log svagt och tittade ner på golvet.

"Vad har vi nu? Engelska?" Frågade jag medan jag och Nellie stod vid våra skåp och plockade ut allt vi behövde.
"Eehm.., ja, vi har engelska" svarade hon. Jag rotade igenom mitt stökiga skåp och hittade tillsist engelska boken. Plötsligt hörde vi ett skrik.
"Vad var det?" Frågade Nellie och rynkade pannan. Jag ryckte lätt på axlarna.
"Vi ska ändå åt det hållet, så vi kan kolla efter" sa jag. Vi stängde igen våra skåp och började gå genom korridoren. När vi kom fram dit skriket hördes ifrån fick vi syn på en stor grupp tjejer som stod omringade runt något eller någon.
"Är det en kändis eller vadå?" Sa Nellie. Vi trängde oss igenom gruppen för att kunna se vad det var dom stod omringade runt.
"Ser du vad det är?" Frågade Nellie. Jag skakade svagt på huvudet och ställde mig på tå för att försöka se. Och då såg jag det. Trots alla fula ord tjejerna sa till mig om att jag trängde mog fram så fortsatte jag iallafall. Jag stannade upp när jag stod längst fram. Han stod med ryggen mot mig, ändå var det så klart om vem det var. Niall. Han vände sig sakta om och fick syn på mig.
"Niall" utbrast jag och hoppade in i hans famn, "what are you doing here?"
"I realised that ill couldn't let you go, not again" sa han mot min nacke. Jag släppte lite från kramen så jag stod precis mittemot han.
"How did you found me?" Frågade jag.
"Your mom gave me ride" sa han och skrattade till. Jag bet mig hårt i läppen och log stort.
"I love you Niall" sa jag.
"I love you to Bella, but can we countinue this later?" Sa han och nickade mot tjejerna som stod runt om oss. Jag hade helt glömt bort att dom stod där. För mig fanns det bara jag och Niall.