Summer love [Niall Horan]

8

Låtar jag lyssnat på medan jag skrev det här

Lego house - Ed Sheeran
New soul - Yael Naim
Night changes - One direction
Superheroes - The script
A thausand years - Christina Perri
Thinking out loud - Ed Sheeran

-------------------------------------
Isabella's pov

Mamma drog in mig i en varm kram.
"Hejdå mamma, ha det så kul" sa jag.
"Ni också" sa mamma tätt intill mitt öra. Jag släppte ifrån kramen och tog tag i hennes hand istället.
"Jag är så stolt över dig gumman, jag har inte sett dig såhär lycklig på åratal" sa hon och log, men långt inne i hennes ögon kunde jag se att hon fortfarande hade kvar smärtan. Den smärtan som fick mig att vakna upp i tårar varje natt. Den smärtan som gjorde att jag stängde alla ute, även mina bästa kompisar. Den smärtan som gjorde att jag inte längre hade någon pappa.
"Jag har aldrig sett dig så här lycklig heller" sa jag och menade varenda ord, även om jag kunde se att hon fortfarande hade kvar smärtan.
"Bye Bella" sa Johanna och väckte mig ur mina tankar. Hon kramade också om mig.
"Bye Johanna, take care of my mom" sa jag och log.
"I promise" sa Johanna tillbaka. Niall la sin arm runt mina axlar och drog mig tätt intill sig.
"Be careful with Trevor, he is a little bit emotional" sa Ken och skrattade åt Trevor som försökte gömma sig bakom alla jackor som hängde på krokar mot väggen.
"She will Ken" sa Johanna och log åt sin man.
"I know, I'm just a little bit worried" sa Ken och log tillbaka, "Just be careful, okey?" Jag nickade och log.
"Bye kids" sa mamma innan dom gick ut ur huset och det blev helt tyst.
"So, what are we gonna do?" Frågade Niall. Jag ryckte på axlarna.
"I have actually no idea" skrattade jag och tittade ner på Trevors söta ansikte.
"Let's get you some food" sa jag och log åt han.
"Well, what does he actually eating?" Frågade Niall förvirrat.
"I don't want food" sa Trevor.
"But you have to eat" sa jag.
"No" skrek han och tittade surt på mig och Niall.
"Hey buddy, if you doesn't eat, then you wont grow up to be a strong man like me.
"You're not strong" sa Trevor.
"Well, then I guess I didn't ate enough" sa Niall, men både han och jag visste att han skojade. Jag kan inte tänka mig en värld där Niall åt för lite.
"I want to be strong" sa Trevor och skrattade.
"Let's eat some food then, yay" sa Niall. Trevor sprang fram till honom och tog tag I hans hand.
"I want to be just like you when I grow up" sa han medan han tittade upp på Niall.
"Let's go to the kitchen" sa Niall. Trevor nickade och släppte hans hand innan han sprang iväg mot köket.
"Okay, how did you do that?" Frågade jag och skrattade.
"Easy, just try to be inspiring" sa Niall.
"You sounds like my teacher" sa jag och fnissade.
"Shut up" skrattade Niall.

Jag och Niall satt i soffan med Trevor mellan oss och såg på Pippi Långstrump, vilket kändes väldigt konstigt eftersom hela filmen var översatt till engelska. När klockan var åtta började eftertexterna rulla på teven.
"Now I want to see Winnie the Pooh" sa Trevor glatt.
"No it's way to late for a new movie" sa jag. Trevor putade med läppen och såg så söt ut att jag nästan ville ändra mig.
"C'mon Trevor let's go to bed" han la armarna över bröstet och tittade surt på mig.
"I'm not moving until we're seeing Winnie the Pooh". Jag suckade och drog upp han I famnen.
"No" skrek Trevor och försökte slå bort mina armar, men han lyckades såklart inte.
"Okay, where's you're room" sa jag halvt för mig själv när vi kommit upp. Jag gick genom korridoren och öppnade varje dörr tills jag hittade ett rum med ljusblåa tapeter med vita prickar på. Längst bort i hörnet stod en grön spjälsäng och bredvid fanns det en garderob. Jag satt ner Trevor på golvet som genast började leka med närmaste leksak.
"where do you have pajamas?" Sa jag, igen halt för mig själv. Tillsist hittade jag en grön body som jag plockade upp.
"Okay, let's put on you're pajamas" sa jag till Trevor. Jag satt mig bredvid honom på golvet.
"Put you're hands up in the air" sa jag. Han gjorde som jag sa och jag drog av hans tröja. Sedan trampade han ur sina gråa mjukisbyxor och jag satt på hans body.
"Done, perfect" sa jag och lyfte upp han från golvet.
"Where's Niall?" Frågade Trevor.
"Down stairs" sa jag och la ner han i spjälsängen.
"I think he's in love with you" sa Trevor.
"What?"
"I think he's in love with you". Jag visste inte ens att han visste vad det var. Det gjorde antagligen inte jag vid den åldern, korkad som jag var.
"Goodnight Trevor" sa jag.
"Goodnight". Jag gick ut ur rummet och ställde dörren på glänt. I think he's in love with you.

-----------------------------------------

Dåligaste slutet ever. Jag vet, men resten av deras "barnvaktning"kommer i nästa kapitel.
Dagens fråga:
När fyller Niall år?
Alla som svarar rätt tipsar jag under nästa kapitel:)

OliiwiaZ hade rätt igen, så om du inte har kollat in hennes fanfiction gör det nu! Beskrivning om den (behind that man)
Emily är en ensamvarg i en storstad. Hon blev skickad till barnhem vid 5-6 årsåldern. Hon hatar att prata med folk och vill bara försvinna. Men vad händer om hon träffar en kille som känns som det enda ? Kommer hennes tankar om självmord att försvinna?

Awsooooome