Summer love [Niall Horan]

30

"Wow, that's amazing" utbrast Niall när vi stod och studerade lunchen som skulle serveras.

Jag skrattade och slog till han lätt på armen. Han vände blicken mot mig och höjde ena ögonbrynet.

"What? You have to admit that it looks really good" sa han allvarligt.

"Yeah, it does" sa jag och Niall log snett.

"But you look even more amazing" sa han och plasserade en mjuk kyss på min kind.

"Hello lovebirds" sa den välbekanta rösten, som på något sett alltid lyckas förstöra för oss.

Louis la sina armar runt våra axlar och tittade även han på maten.

"Louis, bother someone else" sa Niall knuffade undan honom.

"Ouch" sa han och höll sin hand på hjärtat för att spela sårad.

Niall fnös till och drog mig tätt intill sig.

"Sorry" viskade han mot mitt öra. Jag tittade upp mot honom och log.

"Ready to eat?" Frågade en kvinna som jobbade på hotellet.

"More than ready" sa Niall.

"That was the best food I have ever ate" utbrast Niall och lutade sig tillbaka på stolen med händerna på magen.

"Was it okey?" Frågade kvinnan som tidigare serverat maten.

Niall nickade intensivt och kvinnan skrattade lätt.

"Yeah, this was really good, can we met the chef? I need the recipe" sa Liam vänligt till kvinnan.

"Sure, I tell him that" sa hon och försvann iväg igen.

"The lads are comming today" sa Niall och la en arm runt mig.

Jag vände blicken mot honom och höjde ögonbrynen.

"I thought it was just the three of you" sa jag förvirrat. Niall plaserade en mjuk kyss på min kind innan han log sött.

"No, it's Harry and Zayn too, but they visiting their homes" sa han.

Jag nickade svagt och funderade en liten stund. Varför är dom där killarna, Harry och Zayn eller vad dom hette, hemma hos deras familjer, medan Niall, Liam och Louis är här? Mina tankar avbröts av att kvinnan kom tillbaka med en man bakom sig. Han hade flint och kort, mörkbrunt skägg. Jag kände verkligen igen dom där ljusblåa ögonen, men jag kunde inte plassera från vart. Liam reste sig hastigt upp.

"Dad?" Flämtade han, och då slog det mig.

Det var min egen pappa som stod med ett vitt förkläde runt midjan framför mig. Pappa tittade förvånat på Liam.

"Liam... I.. I don't know what to say" sa han och kliade sig osäkert i nacken.

Utan att jag hunnit tänka klart rusade Liam fram och omfamnade pappa. Själv satt jag bara kvar på stolen, minst lika förvånad som ögonblicket innan. Pappa la sina armar runt Liam, och jag kunde se hur glada dom verkligen var. När dom tillsist släppte från kramen sa Liam något till honom, men han sa det så tyst så jag inte hörde. Och plötsligt vände pappa blicken mot mig. Han sprack genast upp i ett leende samtidigt som tårarna började bildas i hans klarblå ögon.

---------------

Sugit kapitel i know, i know everything, ha-ha
Det blev något fel, så jag fick lägga upp det här kapitlet två gånger eftersom det försvann😒😒❤️
*
*
Favoritmånad?