Summer love [Niall Horan]

2

Mamma kom tidigare in i mitt rum och berättade att Johannas familj har kommit hem och att jag skulle följa med ner och hälsa. Nu står jag där, på sista trappsteget och ser hur Johannas familj klev in och hälsade på mamma. Johanna vinkade med handen att jag skulle komma och hälsa.

"This is Ylva's lovely daughter Isabella, sa hon. Johannas man sträckte fram handen.

"I'm Kenneth, but you can call me Ken, nice to meet you". Jag log bara som svar. En flicka som såg ut att vara ungefär 10 år räckte också fram handen.

"My namn is Olivia". Hon tittade på mig som om jag var en utomjording, men sa inget mer.

"And this is our son Trevor" sa Ken och höll upp ett barn som såg ut att vara ungefär tre år i famnen.

"Hi Trevor" sa jag och nuddade försiktigt hans hand.

***

Jag tog min gitarr i famnen och gick ut och satte mig på altanen för att spela lite. Johanna kom ut efter ett tag och satte sig bredvid mig. Hon satt en lång stund där och bara lyssnade när jag spelade.

"Wow, you are really good" sa hon när jag spelade klart låten och lät verkligen imponerad.

"Thanks" sa jag glatt.

"How long have you've been playing?" Frågade hon.

"Since I was about.. Nine I think" svarade jag.

"That's impressive" sa Johanna. Hon klappade mig lätt på ryggen och gick in igen. Jag spelade lite på min favoritlåt men avbröts av att en fotboll studsade in på den lilla trädgården. Jag tittade upp för att se vart den kom ifrån. En kille sprang fram till staketet och tittade först på bollen och sen på mig.

"Oh hi" sa han.

"Hi" svarade jag. Jag tog upp bollen och började gå mot staketet.

"I'm so sorry, the ball just flew away by itself". Jag skrattade, räckte fram bollen till honom och log.

"You're laugh is cute, sa han och jag kände hur jag började rodna.

"Thanks" sa jag.

"What's your name?" Frågade han.

"Isabella" sa jag.

"Hi Isabella" sa han.

"Well hello mr. I dont know your name". Nu var det killens tur att skratta.

"Niall, stop flirtig and give us the ball", ropade någon längre bort.

"Shut up" ropade han tillbaka och tittade på mig igen.

"Who's that, Niall?" Frågade jag och drog ut på hans namn.

"Just my friends they are losers" sa Niall och skrattade. Jag skrattade också.

"It was really nice to meet you Isabella" sa Niall och kysste min hand. Jag kände hur jag började rodna igen.

"You too" sa jag och log. Niall gav mig ett sista leende innan han sprang tillbaka till sina vänner igen. Jag gick tillbaka till min gitarr och försökte spela igen, men mina händer darrade för mycket. Mamma kom ut med en bricka i famnen.

"Hej gumman" sa hon och log. Jag svarade inte.

"Är något fel, du är alldeles vit i ansiktet" sa hon.

"Det är inget", svarade jag snabbt, för snabbt. "Jag är bara lite trött" la jag till efter ett tag.

"Okej" skrattade mamma och skakade på huvudet, "vi har fixat lite fika, vill du ha?" Jag skakade på huvudet.

"Jag tror jag bara ska gå upp och vila mig lite".

"Gör så" sa mamma och log.

Direkt när jag kom in la jag mig på sängen och tittade upp i taket. Det ända jag såg framför mig var dom vackra, blåa ögonen som tittade in i mina, det blonda håret som stod överallt och hans supersöta skratt. Niall.