{Omars perspektiv}
Nu märkte jag att det rann ner tårar på Ellas kinder, och att Felicia grät massor. Jag och Oscar började lugna ner dom och sa att det inte var något farligt, huvudsaken är att personen eller varelsen inte skadade oss.
När alla var lugna och hade slutat gråta så tog jag mod till mig och tog upp lappen. Det stod:
Ni måste ha på er era uppdrags dressar som är i garderoben på övervåningen.
"Jag såg en garderob förut där uppe, det kanske är i den dom där dressarna är i" sa Felicia.
"Ja, smart" sa Oscar och jag på samma gång. Vi gick upp för alla trappor och kom fram till garderoben.
Ella öppnade garderobsdörrarna och tog ut fyra dressar. Dressarna var svarta med en neon gul luva, som inte passade till det svarta men aja.
Alla satte på dom och gick ner igen.
När vi kommit utanför dörren var det mörkare än förut i skogen.
Jag såg någon skugga vid buskarna, men jag såg nog bara i syne. När Ella sa att hon såg en fot vid busken så förstod jag att det inte var syne jag såg i.
Jag och Oscar gick fram till busken. När vi var så nära som man kunde komma busken så kom en person fram.
Han hade illröda ögon och såg utmattad ut." Vem är du" frågade Oscar. "Jag är Felix" sa personen.
Felicia och Ella kom fram till oss.
När alla stod där så började Felix ansikte ändras, ögonfärgen ändrades till blodröd, tänderna blev sylvassa, han fick vassa klor och förändrades till en läskig figur.
"Vi måste springa in till huset" skrek Ella. Alla sprang så fort dom kunde.
Felix hann ta tag i Felicia men hon ryckte sig loss, och alla kom in i huset.
"Hur ska vi nu ta oss till trädet" frågade Ella.
*
*
*
*
Hoppas ni gillade kapitel 7💕
YOU ARE READING
Äventyren
FanfictionJag är en tjej som heter Ella och är 16 år, jag tror det iallafall. Jag vaknade upp och mindes ingenting, jag hittade en lapp och läste den. I lappen stod det fakta om mig. Det händer saker nästan vartenda dag.
