Äventyren

Del 8

{Felicias perspektiv}
Jag var fortfarande chockad över att Felix nästan fångade mig, men det var tur att jag slet mig loss.
"Vi kan ta bakvägen om det finns en" sa jag när jag inte var lika chockad längre.
"Smart sa Ella. Vi gick till köket, där fanns det en dörr, vi testade att öppna den.
När den gick upp så gick vi ut, det var såklart bakdörren. Det var väldigt mycket skog så det kommer nog ta lång tid att hitta trädet.
Vi gick på en stig men det var nog egentligen inte en stig. När vi hade gått förbi minst tusen träd så såg jag något som glimrade.
"Det är något där" sa jag. "Kom, vi springer dit" sa Omar väntansfullt.
Alla sprang efter det glimrande ljuset. När vi var framme, så var det trädet som vi hade letat efter i evigheter.
"Nu måste vi bara vänta tills det blir gryning" sa Oscar.
Det var mitt i natten och det var kolsvart ute.
{Ellas perspektiv}
Jag såg lysande gula prickar överallt. "Det är gula prickar överallt" sa jag. "Vad är det för något" frågade Oscar.
Vi fick svar på den frågan ganska snabbt. "Det kommer närmare" skrek jag.
"Kom ihåg att hålla i trädet, då är vi säkra" sa Omar, men man märkte att han var rädd. Nu såg vi att det var varulvar.
Dom kom bara närmre och närmre.
"Håller alla i trädet" pratskrek Oscar. "Ja" sa alla i mun på varandra.
Varulvarna var nu tre centimeter ifrån oss nu, och omringade oss. Konstigt nog så kunde dom inte komma närmre, det var som om det var en sköld runt oss.
Det var ändå så obehagligt. Dom hade sylvassa tänder och sylvassa klor. När gryningen började komma sprang varulvarna iväg, jag antar att det var för att dom inte tål ljus.
Vi skyndade oss att ta ut stenarna ur trädet. Det var lite svårt men när vi ryckt och dragigt ett tag så fick vi ut stenarna.
Vi skyndade oss till den där konstiga stigen, och så gick vi på den tills vi kom till bakdörren av huset.
"Kan inte alla bo i det här huset, så behöver vi inte gå ut och in ur husen" frågade jag. "Ja, det går väl" sa Felicia. "Vi har två extra rum" sa Omar. "Vad bra" sa jag lättat.
Jag gick fram till ytterdörren för att se om Felix var kvar. "Kom" sa jag. Dom kom och vi kollade i dörrfönstret. "Han är kvar" sa Omar argt.
"Han ser vanlig ut igen" sa Felicia. "Vi kanske borde prata med honom" sa jag, och innan dom hann svara så öppnade jag dörren.
"Hej" sa jag till Felix, det lät egentligen mer som en fråga.
"Hej" sa han lite tyst. "Ska vi vara rädda för dig eller inte" frågade jag.
Det var en jätte dum fråga, såklart vi ska vara rädda för honom, han är ju farlig.
"Nej, jag är inte farlig bara när det blir kväll" sa han.
"Om jag har förstått rätt så förvandlas du till någon läskig slags figur på kvällen, men annars är du snäll. Sa jag lite fundersamt.
"Ja, det är så. Så kan vi typ bli vänner eller nåt, men kom ihåg att hålla dig undan från mig vid tio tiden tills i gryningen" sa han.
Jag tycker nästan synd om honom, jag ska ge Felix en chans att vara min vän.
"Jag ger dig en chans att vara min vän" sa jag bestämt. "Okej, tack" sa han med en glad röst.
"Vill du följa med mig in till dom andra" frågade jag. "Visst" sa han lite tveksamt.
Vi gick in och dom andra kom fram till oss.
"Varför tar du med honom hit in" frågade Oscar med en arg röst. "Han är snäll, så ge honom en chans" sa jag.
"Kom bara ihåg att hålla er undan från mig när det blir kväll" sa Felix. "Okej, vi ger dig en chans sa Omar, Oscar och Felicia i mun på varandra.
*
*
*
*
*
*
Hoppas ni gillade kapitel 8💕