Äventyren

Del 13

Och sedan mig. Nu insåg jag att det var Ogge och jag började förstå meningen med lappen. Jag kan inte lita på Ogge.

Han gick iväg som mig. Jag började kolla runt, det var mörkt men jag kunde ändå se lite.
Där tänkte jag, det är Oscar, den riktiga Oscar. Jag försökte hoppa mig dit när jag hade fått bort tejpbiten bort från munnen. Stolen satt inte fast så det gick men bara inte så fort.

När jag äntligen kom fram till Oscar såg jag att han låg avsvimmad på en stol med rep runt sig som mig.
Jag sparkade lite försiktigt på hans ben så att han skulle vakna och det gav lite resultat. Han rörde på benet som jag nyligen sparkat på.
Jag sparkade en gång till fast betydligt hårdare så att han vaknade. "Va, vad händer" sa Oscar. "Ogge försöker göra så att alla splittras" sa jag med en allvarlig röst. "Men det måste vi ju lösa" sa Oscar. "Ja det var typ det jag menade" sa jag och försökte att inte skratta men det gick inte så bra. "Vad är det du skrattar åt?" frågade Oscar. "Dig" sa jag och fick en till skrattattack. "Men...." sa Oscar men avbröts av att vi hörde något eller någon.
"Vad var det" frågade jag och istället för att skratta blev jag rädd. "Hur ska jag kunna veta vem det är" sa Oscar.
Det kom en skugga ner för trappan och snart kunde man se vem det var.