Äventyren

Del 11

{Oscars perspektiv}
"Ska vi väcka honom eller inte?" sa jag osäkert. "Ja men du får väcka honom" sa Ella och jag tror att det var menat till mig.

Jag gick fram till killen som låg på golvet helt medvetslös. "Hallå vakna" sa jag flera gånger men så klart vaknade han inte. När jag ryckte till honom lite så rörde han lite på handen. "Jag tror han vaknar" sa jag. Vi väntade ett tag tills han öppnade ögonen. "Vad har hänt här?" var Omars första fråga. "Och vad heter du?" frågade Felicia. "Vi borde låta honom ta sin tid att vakna upp först innan ni ställer fler frågor" sa jag snabbt innan det kom flera frågor från dem.

"Vilka är ni, gör mig inte illa" sa han med en blandning av sorg och skräck i rösten. "Du behöver inte vara rädd för oss, vi är inte farliga" sa Ella som fortfarande var lite chockad. "Okej, om ni säger så så kan jag börja med mitt namn, jag heter Oscar" sa han. "Jag heter också Oscar" sa jag lite besviket, jag hade hoppats på något lite mer anorlund tillexempel Broadway.

"Om ni vill kan ni kalla mig Ogge" sa han. "Okej men vad har hänt här" frågade Omar lite nyfiket men ändå inte. "Jag skulle gå hit ner för att hämta dom där två påsarna med frukter i" sa Ogge och pekade på två påsar lite längre bort. "Sedan när jag gick närmare påsarna hörde jag något så jag vände mig om, när jag kollade bak hoppade två personer på mig och sen blev det svart". "Men oj" sa vi samtidigt och kollade ner i marken.

"Jag går bara och tvättar mig lite snabbt. Kan ni vänta ett tag i vardagsrummet" frågade han med valpögon. "Okej vi stannar" sa jag snabbt. Det var någonting som inte kändes rätt att vara i närheten av Ogge.
Vi gick upp för trapporna som var ganska branta och när vi kom upp blev det skönt med ljuset. Ogge ledde oss till ett rum som var på andra våningen. "Här är vardagsrummet" sa han och sedan lämnade han oss. Det var blomster tappeter på alla väggar i vardagsrummet. Det var en soffa mitt i rummet som var brun och ett litet bord framför. På bordet var det en vas med tulpaner i och bredvid vasen var det ett fat med kakor på. "Wow" var det ända jag fick ur mig. Det var finare än hos oss. Det var som om han visste att vi skulle komma. När Ogge kom tillbaka var han ren och hade på sig rena kläder. "Oscar vill du följa med mig och hjälpa mig med saften" frågade han. "visst" sa jag mycket osäkert.

Vi gick ner för alla trappor tills vi kom in till köket. "Så, du heter alltså också Oscar väl" sa han med en liten ondskefull röst, iallafall vad jag tolkar det som. "Ja, det är jag" sa jag tyst. "Vad skulle dina vänner säga om du försvann?" frågade Ogge med en liten mystisk röst. "Ursäkta, vadå?" sa jag lite kaxigt.
"Det är exakt det du kommer att göra" sa han nu och skrattade ondskefullt. "Vad menar du?" frågade jag men så klart svarade han inte. "Ogge vad gör du?" hann jag säga innan allt blev svart.