Flyktig flickan 1 - drunkna i ensamhet

11 - Många lögner

Josefins perspektiv (mostern)

- Vad vill du ha till lunch?

- Jag kan ta det som finns mamma.
Svarade jag och log. Min mamma var så gullig. Hon kanske inte verkade som det eftersom hon var ganska kraftig och hon öppnade inte upp till sådana som hon nyss träffat. Hon har ett annorlunda sett att visa kärlek på, precis som jag, men när hon väl gör det är hon den mest gulligaste människan i världen.

- Hmm, då får det bli köttfärssås och spaghetti.
Sa hon och tog ut två matlådor. Hon stängde kylskåpet och jag tog fram två tallrikar, bestick och två glas. Jag fyllde glasen med kallt vatten, jag kunde känna kylan av vattnet genom glasen. En gammal klocka tickade i vardagsrummet tillsammans med mikrons typiska ljud.

- Så vill du berätta varför du ringde igår och frågade om du kunde få stanna här ett tag?
Jag hade inte berättat för mamma om vad som hänt. Jag såg ner på min tallrik och petade lite diskret i maten. Jag ville inte göra henne orolig men nu vet hon i alla fall att det hänt någonting. Så varför ljuga?

- Jo, jag och Gustav har haft lite problem...
Började jag, sedan slank allt ut.

- Vi har alltid bråkat och vi har aldrig riktigt kommit överens. Vi hade tänkt att skilja oss. Problemet är att Gustav inte riktigt gillar... Elsa.
Mamma kollade fundersamt på mig, på det sättet hon gjorde när jag hade blivit illa behandlad på skolan när jag var liten.

- Jag måste berätta en sak som du inte får berätta för någon, okej?

- Ja, okej..
Sa hon sakta och la ner hennes bestick på tallriken.

- Elsa hon är.. inte mitt och Gustavs barn. Du kanske trodde att hon var i alla fall min men det är hon inte heller.
Sa jag och suckade. Nu kollade mamma på mig med stora ögon. Jag kunde känna hur luften blev tjockare.

- Elsa är min systerdotter, det är Leannes dotter. Och hon heter egentligen inte Elsa utan hon heter Nero Andrew. Jag och Gustav bestämde oss att kalla henne för Elsa Johnson för att folk kanske skulle börja undra om hon inte hade vårt efternamn.
Mamma kollade nu chockat på mig. Vi hade aldrig berättat för henne att Elsa eller Nero ens fanns. Dem gångerna hon hälsat på som på jul har vi stängt in Nero på hennes rum. Jag fick alltid dåligt samvete efter åt eftersom hon aldrig fått fira jul med oss. Men jag fick mest skuldkänslor av att jag ljugit i flera år för min egna mamma. Jag har ljugit om saker enda sedan Nero föddes. Det har jag skuldkänslor över. Men allt har varit för att Nero ska vara säker. Även om jag inte vet om hon är säker nu eller inte. Jag hade läst tidningen en dag och sett honom. Han hade räddat Nero från att frysa ihjäl på en parkbänk. Men jag vet att han gjorde det för en anledning.

Mamma visste inte vad hon skulle säga. Jag såg det på henne.

- Ja-jag hade ett barnbarn? Sa hon med en flackande blick. Hon reste sig upp och tog tag i tallriken. Hennes tallrik var havt full.

- Mamma du kanske skulle sätta dig ner och ta det lugnt, jag vet att det är mycket att ta in men du måste lita på mig. Jag gjorde det för att hålla henne och dig säker. Du vet inte vad som kommer att hända om Zack får reda på att du vet det här. Han har redan träffat henne en gång. Den här gången var det bara tur att han inte gjorde någonting.
Sa jag både stressat och fort. Jag såg hur hon började skaka. Hon vände sig sakta om och jag såg hur hennes ögonlock föll över hennes ögon. Jag reste mig snabbt från stolen och tog emot henne innan hon nådde golvet. Hon svimmade. Jag har aldrig sett henne må såhär dåligt.

(Tidshopp)

Mamma låg nu på soffan och jag kollade oroligt på henne från en stol på andra sidan rummet. Jag satt och rullade tummarna när hon började mumla. Jag var snabbt framme vid henne och la min hand på hennes panna. Hennes ögon öppnades långsamt och jag fick ett leende på läpparna. Jag log sekunden hon såg mig och satte sig sedan upp.

- Vad hände?
Sa hon trött och med en rispig röst.

- Du svimmade.
Sa jag i hopp om att hon inte skulle vara arg på mig. Hennes leende försvann när hon mindes vad som hänt.

- Jag tror jag vet vart hon är, och jag kommer kunna få henne hit. Men det kommer att ta ett tag att få henne att lita på mig. För om jag gissar rätt så är hon ganska lik hennes mamma, hon är smart och litar inte på människor direkt. Eller hur?

Jag nickade, och frågade sen hur hon visste vart hon var. Tydligen hade Nero sökt jobb hos mamma som miljöstädare. Hon hade börjat igår. Bara hon kunde hålla ut och vara lika smart ett litet tag till.

Ooooo undra vad som kommer hända nu. Kommer dem kunna få tag i Nero? Och vad kommer hända när hon tar hem henne?
Bilden ovanför rubriken är hur Josefin ser ut när hennes mamma är avsvimmad😊