Brother, Sister. Together? Forever

Kapitel 6

~Alices perspektiv~

Vi satt och åt på våra hamburgare och väntade på att resultaten skulle komma. Tiden gick så långsamt! Åh, vad jag hatade det! Jaja, det var väl bara att vänta..

*

Äntligen, efter typ tusen år, så sa dom i högtalarna att alla tävlande skulle rida in på banan.

Jag satte på mig hjälmen, som jag tagit av mig för det hade blivit varmt, och satte mig i Summers sadel.

Alla 40 tävlande ställde sig på en linje på den stoooora banan! Jag var jätte-jätte-spänd!

"Tredje pris går till....Isabella Holmquist på hästen Smarty" sa högtalarna och en person gick fram och satte en gul rosett på hästens träns.
"Andra pris går till...Alice Enestad på hästen Summer!"

VA?!

Jag bara satt där, helt stum.
Jag hade ramlat av en gång, och kom TVÅA!? JAG SKA TÄVLA I LONDON?!?? Åh!! Vad jag äääälskade Summer!! Det var ju trots allt tack vare honom vi kom på andra plats! Han är såååå duktig! Världens bästa häst.
En tjej med brunt, långt hår kom fram till mig och satte på den blåa rosetten.
"Grattis" sa hon och log.
"Tack!" Svarade jag i ett leende och klappade Summer på halsen. Jag typ GRÄT av glädje. Det var som om jag hade träffat Ed Sheeran, min idol, fast då hade jag gråtit mer.

*

Prisen var utdelade, dom tredje första pristagarna hade sprungit ärevarv, och vi höll på att lasta in Summer i vår transport, eller ja..inte Oscar..han håller sig undan. 'Jag vill inte bli skadad' säger han varje gång. Latmask. Just nu står han i ett hörn med Lina och snackar om...ja, jag vet inte vad.

~Oscars perspektiv~

Jag och Lina hade stått och pratat om allt mellan himmel och jord.
"Ska vi...ta en promenad?" Frågade hon. "JA! Eller....ok, det kan jag väl" sa jag och blev röd om kinderna.
Hon skrattade till. Jag kollade på hennes fina, blåa ögon och hennes vackra, bruna hår (kolla bilden 👆).
"Ska vi gå?" Säger hon. Jag har tydligen glott på henne hela tiden! Fan vad pinsamt!
"Visst" svarar jag och rodnar.

*

Vi gick, och gick. Jag tog, utan att tänka, henne i löst i handen.

Tänk om hon inte kände som jag kände?

Men jag hade säkert fel, för hon tog ett fast grepp om min hand. Som om hon "besvarade" frågan om att få hålla henne. Hon kollade ner i marken och rodnade. Hon var så söt!

~Linas perspektiv~

Jag kollade ner i marken och rodnade.
"Du är söt!" Sa jag. Vänta? Nej! Jag måste sluta tänka högt hela jävla tiden! Åh fyfan vad pinsamt om han inte tycker samma sak!
"Du är söt du med" , sa han. Vi båda rodnade. Vi kollade på varann och började skratta.
__________________________________________________________________

Typ världens tråkigaste kapitel EVER! Jag ska försöka sluta skriva såna här tråkiga! Lovar! Sitter också forfarande och grinar på grund av Oscars autograf. Lol 👀.
Jag VET att det är Miranda Kerr på bilden i början, men hon är ju så snygg så man måste ju ha med henne 😂
Ville oxå säga att denna fan-fiction INTE är typ IRL. Det ända som är irl är att jag heter Alice 😂 Som ni kaaaanske fattar är jag inte 10 år 😂