Kapitel 5

235 9 7
                                    

* = tidsbyte

~Oscar's perspektiv~

*Pip pip pip pip pip pip*

Alices väckarklocka ringde, jag kollade på mobilen. 05.59?!?!
"Fan Alice! Varför ska du upp så tidigt!" Suckade jag och la mig under täcket.
"Tävling, HERE WE GOOO!!!!" Skrek Alice och började nynna på en låt.
"Du väckte mig, hade du tänkt väcka hela kvarteret också?" Frågade jag sarkastiskt. Hon skrattade till och gick ner för trappan.

~Alice's perspektiv~

Jag hade ätit frukost och höll på att klä på mig kläderna. Vita ridbyxor och stövlar i svart läder, en mörkblå kavaj med guldfärgade knappar som går lite nedanför midjan, och såklart en svart väst och en svart hjälm i sammet. Jag kollade på klockan i köket. Oj, var klockan redan åtta?!
"Oscar!! Ska du med får du gå upp nu!" Sa jag. Jag hörde tunga steg nerför trappan. Bra! Han var klar!
"Kom nu då! Jag vill inte komma försent på grund av dig!" Sa jag och försökte putta honom så att han gick fortare. När han (äntligen) hade gått i sin långsamma takt till bilen så hoppade vi in.
"Laddad Alice?" Frågade mamma ifrån framsätet.
"Såklart!!" Svarade jag.

*

Vi har kommit fram till tävlingsplatsen och Summer (min häst) hade redan transporteras hit. Det var en enorm transport-buss för alla hästar som skulle vara med i tävlingen, så alla som ville att hästarna skulle åka dit i transporten fick det!
Jag gick och lastade ut Summer ur bussen och började göra iordning henne. Jag satte på henne den fina hoppsadeln och tränset (stavas det så??) i brunt, nyputsat läder.

Jag hade mig, gått banan flera gånger och förhoppat. Så nu var det bara att vänta på min tur, jag var nummer 9/40 så jag hade tur där iallafall. Jaja, jag hinner inte tänka mer nu!
"Vi välkomnar Alice och Summer in på banan" sa högtalarna. "Alice, varsågod och rid!" jag skänklade och Summer kom fram i galopp direkt! Han är så duktig!

~Oscar's perspektiv~

Alice rider så jäkla bra! Första, andra, tredje och fjärde hindret gick bra! Men...vad gör Summer?!? Han...snubblar?!? Inte allvarligt, men tillräckligt mycket för att Alice flyger in i hindret! Alla i publiken blev förskräckta! Doktorer kom in på planen och omringade henne så att man inte kunde se henne. Jag skulle just resa mig upp för att gå ner till henne som jag ser att hon sätter sig upp. Dom pratar i några minuter, sen reser hon sig upp, borstar av sig spånet och hoppar upp! Hon är så..tuff om man ska säga så. Jag menar....hade det där varit jag hade jag aldrig satt mig på en häst igen. Hon travar fram till domarna, hon nickar och högtalarna säger:
"Ja, Domarna har fattat ett beslut och Alice får köra om! Varsågod och rid igen!"
Åh herregud vad bra det gick! Alla 12 hinder gick bra! Gud vad hon är duktig! Nu kan jag säga till alla mina kompisar att jag har en syrra som hoppar 90-centimeters-hinder utan att välta en enda bom! Haha, skoja bara!

*

Det var typ nummer 15 eller nåt som hoppade och både jag och Alice hade tråkigt.
"Kom, jag är hungrig! Vill du ha nåt?" Frågade jag.
"Visst, kom! Man kan köpa typ hamburgare här borta!" Sa hon och visade mig. Plötsligt råkade jag putta ner nån på marken! Bravo, Oscar! Applåder!
"Oj förlåt!" Sa jag.
"Äsch! Det är okej." Sa hon (det var en tjej). Jag räckte henne min hand och hon tog sig upp.
"Jag heter Lina" sa hon. "Oscar" svarade jag.
"Oscar....Enestad kanske?" Sa hon och skrattade.
"Vad? Är det fel på mitt efternamn eller?" Frågade jag och skrattade.
"Nej, det är fint! Det är bara att min lillsyrra är typ kär i er."
"Eh....kan jag ta ditt nummer?" Frågar jag.
"Ooooo! Oscar haffar direkt" sa Alice som antagligen lyssnat på hela vårt samtal.
"Ha..ha..ha! Jätteroligt" sa jag så sarkastiskt som jag kunde (konstig mening??? Så sarkastiskt jag kunde? 😂)
"Vänta, är inte du tjejen som ramlade av??" Frågade hon Alice.
"Yes" svarade Alice.
"Du var jäkligt tuff, att du bara satt upp igen!" Sa hon.
"Oscar, försök att inte 'skämta'. Hon kommer tycka du är konstig!" Sa Alice retsamt. Jag svarade inte utan bara puttade iväg henne.
"Ja...var vi? Just det! Nummer..." Sa Lina. Hon knappade in sitt nummer på min mobil och jag på hennes.
"Jaha...ses väl kanske? Sa hon och gick iväg.
_________________________________________________________________________________

OMGOMGOMGOMG FANGIRLAR SOM EN JÄVLA ÅSNA (va?! 😂) 😭😭😭😭😭😍😍😍😍😍😍😍😍😭😭😭😭 MIN KOMPIS HAR FIXAT OSCARS AUTOGRAF ÅT MIG!!! FYFAN VAD HON ÄR BÄST 😭😭😭😭😭😍😍😍😍😂😂😂😂😂😂😍😍😍😍😭😭😭😍😍😭😂😂😂😂😂😭😭😍😍😭😂😭😍😭😭😂😍😂😭😭

Brother, Sister. Together? ForeverDove le storie prendono vita. Scoprilo ora