Tiden Är En Illusion...

Kapitel 15. Dalenna

Jag kände ett sus i magen, men jag tänkte inte mer på det. Inte för än jag hörde henne, framför mig mitt på golvet satt hon med ansiktet i händerna.

Rummet hade förändrats men jag kunde se att det hadr varit mitt en gång i tiden.

Med hjälp av händerna mot dörren tar jag mig upp på ostadiga ben och går sakta till flickan.

Hon märker inte att jag är där, så jag lägger min hand på hennes axel och sätter mig bredvid henne på golvet.

Hon rycker till och tittar upp från sina händer. Hon granskar mig en liten stund, och sen tar hon min hand med båda sina händerna.

Jag kramar om dom, och hjälper henne upp på fötterna. Jag drar henne mot sängen och sätter henne där i stället.