Tiden Är En Illusion...

Kapitel 3. Dalenna

~16 September 1912~

När huvudvärken gick över ville mina föräldrar ha hem mig, och jag lät dom göra det. När vi var hemma i London, gick jag bort till min närmsta vännina och hon välkomnade mig in i hennes vackra hem. -Hur var det att bo så långt bort från London? frågade hon mig när vi hade kommit till hennes rum. -Det var jobbigt i början men jag klarade mig.

I flera timmar frågade hon frågor om hur det var på landet och tillslut drog jag en vit liten oskuldig lögn om att jag måste vara hemma en viss tid.

När jag kommer hem ställs andra frågor och jag blir så trött på det att jag går upp för den långa spiral trappan upp till övervåningen. När jag står utanför min dörren och ska precis trycka ner handtaget när hela rummet lyses upp och en flicka syns. Flickan från mina drömmar.

Lika fort som jag såg henne försvann hon. Vem är hon??? Och varför ser jag henne???

~20 September 1912~

Det gick inte en dag utan att jag tänkte på herrgården och landskapet, så jag bönade och bad till mina föräldrar om att vi skulle fira jul på herrgården. Och efter många om och men gick dom med på det, och dom gick till och med på att han ska få fira med oss.

Det måste jag berätta för honom!!!

Så upp på mitt rum plockade jag fram ett pergament, en blekpenna och blek.

"Hej kära du, jag skriver i glada stunden om att min familj ska fira jul på herrgården jag bodde på under sen sommaren och jag bjuder in dig att fira med oss. Jag vet att det är många månader kvar men mina föräldrar vill veta långt innan - Dalenna"

Brevet blev postat samma dag.

~30 September 1912~

Plötsligt kom drömmarna tillbaks och den här gången var det om hur tjejen springer genom skogen och den är gången bar hon en lång vacker klänning, och hon tar sig så fort hon fram som hon kan. Och drömmen ändrar sig och plötsligt ser jag mig själv i en av mina sommar klänningar, och jag är i balsalen med massa människor.

Plötsligt tar en kille min hand och drar mig bort från balen och musiken, och vidare genom huset. När vi är framme vid mitt rum vet jag vad han vill och jag strettar imot.

Jag vaknar innan han har hunnit dra mig in i mitt rum, vilket var mycket bra.

Jag berättade för min mamma dagen efter men jag hoppade över det med killen som drog mig mot mitt rum, när min pappa kom hem berättade hon det för honom och snart började dom be vårat känstefolk  att packa mina kläder och andra viktiga saker.

Några hängde med och det var faktiskt fler denna gången än tidigare.