Tiden Är En Illusion...

Kapitel 14. Natalie, 2013

När jag tog bort täcket från min kropp kändes det som det gått flera dagar sedan jag gick och la sig i sängen.

Efter en stund hlrde jag hur någon knackade på dörren i hallen och som vanligt var jag hemma ensam. Så jag slängde bort täcket och började gå från mitt rum ner till hallen.

Men nör jag kom till mitten av trappan, hade besökaren redan gått in. Det var Liam, han såg mig och öppnade munnen för att säga något. Men jag vände mig om och sprang upp för trappan, och jag hörde hur han följde efter. Men jag stannade inte, nör jag kom in i mitt rum försökte jag stänga dörren efter mig, och hinner precis låsa den innan han kommer fram.

Jag backade några steg från dörren, och när bankadet började veck sig mina ben.

Jag satt där på golvet länge, och jag märkte inte den gråtande flickan vid min dörr.