Tiden Är En Illusion...

Kapitel 6. Natalie

~25 December 2012~

Jag hade frågat mina föräldrar om att få fira julen på herrgården och här är vi i den vackra gammla herrgården. Jag hade letat igenom hela biblioteket sist jag var här om jag kunde hitta någon Liam som Dalenna hade haft som vän eller närmare än en vän.

Men ingenting, det fanns absolut ingenting om någon Liam Walsh.

Mina föräldrar hade bjudit in vänner och familj till herrgården och det tyckte jag var kul, och under hela julafton var det fullt liv i hela huset. Vilket jag vet att det inte har varit på många, många år.

I mitt rum satt jag och några av mina bästa vänner och pratade om killar. -Hur går det mellan dig och Liam? -Det går jättebra. svarar jag medans jag försöker att läsa i Dalennas dagbok.

Snart hör vi att det är dags för maten och jag lägger bokmärket i mellan sidorna och stänger boken. -Ni kan gå jag kommer snart. Dom går och jag lyfter ner tavlan från väggen och bakom där finns det ett lite utrymme.  Jag hittade det nör jag blev sjuk i sommras, i utrummet finns min dagbok, hennes dagbok och en stor tjock bok. Jag har inte hunnit lösa den en, och snart tar jag mig ner för trapporna så fort jag kan i min långa klänning.

Snart efter maten, hade alla blivit ganska trötta och det finns många rum i huset så alla instalerade sig och gick och la sig förutom jag.

Jag hämtade min och Dalennas dagbok, och satte mig framför den varma brasan i biblioteket. När jag hade skrivit och läst en stund kände jag att jag blev trött så jag försökte släcka brasan och sen gick jag mot mitt rum med böckerna under armen.

~26 December 2012~

Jag vaknar av att någon knackar på dörren och det är Liam. Han öppnar och stänger fort. Han går i mot mig och kryper ner bredvid mig i sängen. -Hej, sötnos. Hur är det? Han kysser mig lätt på läpparna och jag känner hans kalla hand mot min arm.

Jag vet vad han vill. -Inte här, det är så tunna väggar att dom kommer att höra oss. Han skrattar lågt och fortsätter att kyssa mig tills det knackar på dörren, han släpper mig och går och sätter sig på en stol jag har.

Jag ropar: -Kom in, och personen som kom in var min bästa vän. -Hej, skulle du vilja hänga med ut... och hon upptäkte Liam och då bara hon backade ut och stängde dörren.

Efter det gick jag upp och kläde på mig och jag skickade Liam till sitt rum att klä på sig. Efter det tog han min hand och vi gick ner i köket för att äta frukost, när vi nästan hade ätit upp var vi dom ända i köket. -Du skulle du vilja hänga med mig på en liten resa? frågade han mig. -Och vart ska den resan gå? Och när han ska svara kommer min pappa in och Liam fortsatte att äta sin bacon som låg kvar på tallriken. -Godmorgon, sa han och tog sig lite mat.

När den pinsamma frukosten var över tog vi på oss utekläderna och gick ut i skogen för att få prata ostört. -Vad skulle du säga när min pappa kom? -Jo, jag och några från min familj ska till Dublin och jag undrar om du vill hänga med mig dit?

Vi gick en stund i skogen och jag fortsatte att fundera på det han sa, -Liam, jag vill gärna hänga med dig. När åker du? -Idag.

När vi kom tillbaks till herrgården gick han till sitt rum och jag hittade min mamma i biblioteket. -Hej, Natalie. -Hej mamma, jag undrar om jag kan åka med en kompis till Dublin? Hon tittar upp från boken och tar av sig sina läsglasögon. -Vem är din vän? -Liam. -När åker ni? -Idag.

Hon tittar på mig med sina grön blå ögon. -Jag vet inte, om du lovar att jobba hårdare i skolan. -Ja, jag lovar. Tack mamma. Älskar dig.

Jag springer upp till mitt rum och packar ner alla mina kläder, och snart ser jag Liam står i dörren. -Så du fick åka? -Ja, det fick jag. När åker ni?

Snart sitter jag i en bil med Liam vid min vänstra sida och min vänstra han i hans högra.

Snart ser jag Londons ljus i horisonten. -Vad ska ni göra i London? -Jag glömde säga, vi ska åka båt till London, min mamma vill åka båt in flyplan. -Det är okej för mig.

När vi åker genom London stannar vi vid deras hus för att släppa av Liams äldsta bror Nick och sen körde dom mot hamnen.