Det har nästan gått ett år sedan jag kom till den här tiden. Natalie har berättat om nutiden och dåtiden saker som för mig inte har hänt, hände för nästan 100 år sedan.
Någon vecka efter jag kom till Natalie började vi leta efter sätt för mig att åka tillbaka till min tid, men inget av det vi testa fungerade.
Vi till och med åkte till herrgården, men ingenting hände.
Men en sak gjorde mig glad var att herrgården såg precis likadan som på min tid fast det fanns lampor och väguttag (vad det skulle vara bra för?)
Men det som chokade mig mest av allt med det här var att några minuter efter att jag hade kommit till Natalie var att utanför hennes dörr hörde jag en mans röst som ropade ett namn:
-Natalie! Så jag antog att flickan bredvid mig hette Natalie. -vad är det han vill dig? Viskade jag medan jag strök hennes hår med långsamma tröstande rörelser. Hon tittade upp på mig och fler tårar dalade ner för hennes röda kinder.
-Jag såg honom vara med en annan tjej, och nu vill han prata med mig... Hon tog ett stort andetag och fortsatte: -Men jag vill inte prata med honom.
Jag ställde mig upp från sängen, och gick fram till dörren. Jag låste upp dörren och öppnade den och utanför rummet var han, samma kille. Men det var omöjligt han levde för hundra år sedan.
Han såg chockad ut när han såg mig istället för Natalie. -hon vill inte prata med dig nu... Och då stängde jag dörren igen och låste den.
YOU ARE READING
Tiden Är En Illusion...
FantasyTänk om nutiden och dåtiden är sammankopplade och att under en viss tid kan mötas...
