Jag gick efter Omar upp till hans rum.
"Så va vill du göra då?" frågade Omar med sin göteborgska dialekt.
"Sanning eller konka?" frågar jag med ett flin på läpparna.
"JAAA" svarar Omar högt, haha.
"Jag börjar. Sanning eller konka?" säger jag och kollar på honom.
"Sanning" svarar han. Jag tänker på vad jag ska fråga, efter typ 1 minuts tänkande kommer jag på:
"Hur snygg är jag från 1 - 10? Ärligt!"
Omar rodnar, haha, varför?
"Eeeh, assåå, kanske typ 10" säger han och hela hans ansikte är helt rött, gu va han rodnar.
"Hahahha, du rodnar juu" -E
(kommer skriva '-E' när Ellen säger något och '-O' när Omar om de inte typ flinar elr något liknande)
Han kollar ner mot sina ben och skäms verkligen, men jag har ingen aning om varför?!
"Men komigen, din tur juuu" -E
"Okej, sanning eller konka?" säger han och flinar.
"Sanning" -E
"Hur snygg tycker du att jag är från 1 - 10?" frågar han med ett flin på läpparna.
"Men komigen inte samma fråga. Ställ en ny!" säger jag och blänger på honom.
"Hur mycket gillar du mig från 1 - 10 om 1 är 'inte alls', 5 är 'kompis' och 10 är 'kär'?" -O
"Eeehm, typ 5-6 eller nåt.." säger jag med en konstig min.
"Sanning eller konka?" fortsätter jag.
"Konka då" säger han med ett flin, som alltid.
Efter någon minuts tänkande kommer jag äntligen på.
"Twerka" säger jag med ett flin och som vanligt, han också. Jag börjar nästan tro att han inte kan göra något annat än att flina.
"Okeeej.." säger han och ställer sig upp för att börja.
Omar börjar twerka och under hela ''stunden'' sitter jag och flinar och skrattar åt honom. Om man tänker efter är vi ganska konstiga som sitter på Omars rum och han twerkar typ i mitt ansikte, haha.
"Nöjd??" frågar han med ett lätt skratt.
"Arå" säger jag, som även skrattar lite smått.
Han hoppar lite närmare mig så att det är ungefär tjugo centimeter mellan våra hakor. Jag hoppar ännu lite närmare honom. Nu är det ungefär fem centimeter mellan våra hakor. Hans fingrar tar bort en hår slinga från mitt ansikte och satte det bakom mitt öra. Jag tar min ena arm runt hans nacke och började fipla med hans lite lockiga hår i nacken.
"Jag gillar dig Ellen" säger Omar och ler hans charmigaste leende och kollar in i mina ögon. Jag ler som svar.
"Jag vet inte vad jag ska säga.." säger jag stelt och kollar ner på våra händer som snuddar vid varandra. Innan jag hinner fortsätta händer det jag aldrig trodde skulle hända. Hans mjuka läppar är hårt tryckta mot mina. Jag, Ellen, kysser Omar. Tönt Omar. Vänta va?
Det plingar till på Omars mobil och han släpper mina läppar och kollar ner på hans mobil.
"Mira babe<33" står det på skärmen med ett meddelade efter.
*Saknar dej babe, saknar dina kramar. Kan vi ses snart? Puss*
Det trodde jag inte om honom, Omar. Men jag vet visst inte allt om alla..
"Jag trodde jag visste.. Jag trodde jag visste vem du var, men det gjorde jag visste inte.." säger jag med en arg ton och samtidigt springer ner för trappan mot hallen där jag hoppar i mina skor och springer ut ur dörren. Jag känner tårarna rinna ner för kinden, jag gråter, över Omar.
YOU ARE READING
Jag trodde jag visste ~ o.r
FanfictionOmar Rudberg, skolans 'gulliga', han som har det där perfekta leendet som får alla tjejer på fall, han som har den underbara rösten, han som får alla att bli glada, han som alltid lägger till ett skämt & får alla att skratta. Jag, Ellen, är PRECIS...