Jag trodde jag visste ~ o.r

10

Ett sms rullar in och jag slår in den fyrsiffriga koden.
14:53
*Kan vi prata?* -Ellen
Jag stirrar på smset i några sekunder. Vad ska jag svara? Jag har gjort bort mig totalt.
14:56
*Visst, doken om 15?* -jag
Vad skulle jag annars svara?
15:01
*Aa, ses då* -Ellen
Jag går med tunga steg mot busshållsplatsen och sätter mig på bänken.
Bussen går om 4 minuter, då kommer jag exakt i tid. Idag är det torsdag och imorgon ska jag tillbaka till Stockholm för att spela in lite musik och annat. Jag har vart i Göteborg i 2 veckor och behöver verkligen komma tillbaka till huvudstaden nu. Bussen glider in och jag kliver på och går sedan längst bak i bussen, som vanligt. Endast tre andra personer sitter på bussen, skönt. Det är så jobbigt när bussen är proppad och man måste stå, inte för att jag är svag men det är skönt att sitta. Hållplatsen jag ska av vid hoppar jag av på och går mot doken, eller McDonalds som det egentligen heter. Jag ser Ellen sitta vid ett högt tvåbord som jag går mot.
"Heej" säger hon och ler hennes underbara leende mot mig.
"Hej" svarar jag lite stelt. Jag är så nervös för det här samtalet.
*Ellens perspektiv*
Vi pratar en ganska lång stund och reder ut det som innan vart jobbigt. Vi bestämmer oss för att vi bara är vänner, bästavänner, inget mer än det än så länge. Omar bjuder med mig hem till honom och vi äter tacos och sitter och pratar. Bara har allmänt mysigt, kollar på film gör vi även. Som vanligt. Omar betyder jätte mycket för mig, han har hjälpt mig så himla mycket den senaste tiden. Fan va jag tycker om honom. På kompis sätter då, inget mer. Vi har bara haft lite kompis hångel, som det kan bli ibland mellan en kille och tjej som vart nära vänner under en lång tid. Men vi är bara vänner, inget mer alls just nu. Skönt tycker jag, då vet man i alla fall vilken sorts relation vi har. Omar följer mig ner till hallen eftersom att jag måste åka hem. När jag knutigt på mig skorna följer Omar mig till bussen och jag går mot den.
"Tänkte du lämna mig utan en kram?" frågar han besviket med ett flin i ansiktet.
"Såklart inte" svarar jag och går tillbaka mot hans välkomnande famn. Han fångar in mig i en mysig kram som han brukar. Omar är så himla mysig på alla sätt och vis.
Jag släpper kramen efter några minuters tyst kram och pussar honom på kinden.
"Vi ses snart" säger jag och vinkar medan jag går mot bussdörren.
"Ellen vänta lite" ropar han efter mig och jag stannar och vänder mig om mot honom.
"Vill du hänga med till Stockholm över helgen? Jag ska dit imorgon och det är så tråkigt att åka själv." frågar han med en osäker blick, antagligen på att jag ska säga nej, vilket jag inte gör. Äntligen får jag träffa hans pojkband.
"Jaa, då får jag äntligen träffa de. Åker vi tåg?" frågar jag med ett stort leende på läpparna.
"Jaa va kul. Ja vi åker tåg. Du kan komma till mig vid 8 imorgon. Eller vill du sova hos mig idag?" säger Omar med en glad ton på rösten. Ska jag sova hos honom? Annars måste jag åka jätte tidigt till honom eftersom det ändå tar 20 minuter att åka. Men jag har ju ingen packning.
"Får jag sova hos dig?" säger jag efter någon minuts tänkande.
"Jaa, såklart du får Ellen. Kom då" säger han och börjar gå till baka mot hans lilla 2a.
-----
Kort och dåligt kapitel, i know..