"Ha det så bra nu älskling" säger mamma för typ femte gången.
"Ja" svarade jag tröttsamt.
Jag gick mot busshållsplatsen som inte alls låg långt ifrån vårt hus, vilket var skönt för där jag innan bodde, i Stockholm, var det ganska långt till hållplatsen så då behövde man gå typ 20 minuter innan bussen gick. Jag satte mig på bänken och väntade. Efter en kort stund kom bussen som jag klev på. När jag väl satt på det blåa bussätet tog jag upp min mobil och såg att jag hade fått ett sms, det var från Emilie - min bästa vän. Jag läste sms:et som hade skickats för 10 minuter sen. "Hoppas du får det bra i Göteborg, vi kommer sakna dig massor här i Stockholm <3" stod det på sms:et. "Jag kommer sakna er med, hälsa alla! Puss <3" skrev jag tillbaka.Emilie är en underbar, hon stöttar mig i alla lägen, hon finns alltid där för mig, hon får mig att känna mig älskad. Även fast jag är den där 'dryga' personen så kan jag va riktig barnslig med de jag känner bra, de som älskar mig för den jag är, som Emelie. Hon är som en syster för mig. "Älskar dej sis" fick jag av henne.
Jag svarade sms:et och sedan var det dags att kliva av bussen."Det här är Ellen, hon ska börja i våran klass nu i slutet av terminen." sa läraren. Nu står jag alltså i klassrummet framför min nya klass. "Vill du berätta något om dig själv?" fråga hon mig.
"Jag heter då Ellen, älskar fotboll & bodde innan i Stockholm" sa jag ganska ointresserad inför klassen. "Du kan gå och sätta dig där" sa fröken och pekade på en ledig stol bredvid en kille med ganska mörkt hår. "Hej" sa killen bredvid mig.
"Hej" sa jag med min dryga stockholmska.
Han flinade mot mig men jag kollade bara bort mot andra sidan.
"Så du bodde i Stockholm?" sa en tjejröst framför mig, jag kollade dit. "Mm" svarade jag.
"Varför flyttade du ifrån Stockholm?" frågade hon igen.
"För pappa fick typ jobb här" sa jag till henne.
"Trist, Stockholm är ju värsta drömstaden typ" sa hon till mig.
"Aa, va heter du förresten?" frågade jag.
"Lovisa, men du kan kalla mig Lollo" sa, Lollo då.
"Nice" svarade jag.
Jag & Lollo bestämde oss för att åka in till stan efter skolan så att hon kunde visa mig runt här i Göteborg. Just nu sitter vi på ett café och fikar. Det brukade jag och Emelie alltid göra i Stockholm, gud va jag saknar henne.
"Vad tänker du på?" Frågar Lollo mig & jag vaknar upp ur mina dagdrömmar.
"Nä inget" svarar jag. "Jag tror jag måste dra hem nu men vi ses ju imorn" sa jag och sedan började jag ta på mig jackan.
"Aa vi ses" säger hon och vinkar åt mig som jag oxå gör mot henne.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Detta var då första kapitlet av 'Jag trodde jag visste'.
Hoppas ni kommer gilla min fanfiction!
/Moa💗
ESTÁS LEYENDO
Jag trodde jag visste ~ o.r
FanficOmar Rudberg, skolans 'gulliga', han som har det där perfekta leendet som får alla tjejer på fall, han som har den underbara rösten, han som får alla att bli glada, han som alltid lägger till ett skämt & får alla att skratta. Jag, Ellen, är PRECIS...