5

81 4 2
                                    

Jag har över 5 sms från Omar men alla är olästa.
"Ellen du förstår inte"
"Snälla låt mig förklara"
"Kan du snälla svara när jag ringer? <33"
"Mira är min bästavän"
"Snälla tro mig"
"Förlåt Ellen <3"
"Jag gillar dig... verkligen"
Jag har även 7 missade samtal från honom.
Varför lägger han ens sin tid på mig? Jag är en dålig person. Jag ligger runt med alla och sårar folk utan att bry mig. Hur orkar han va med mig? Hur orkar någon va med mig? Vad är jag för människa?
"Varför bryr du dig ens om mig? Jag är en dålig människa.." Skriver jag in på skärmen framför mig. Jag trycker sedan på den blå knappen över tangentbordet, skicka. Jag får snabbt ett svar av Omar.
"Du är ingen dålig människa. Du är underbar Ellen. Snälla låt mig förklara" lyder smset jag nyss fått.
Jag läser smset om och om ingen. Varför vet jag inte. Varför ljuger han? Varför säger han att jag är en bra människa när jag vet att jag inte är det? Jag lutar huvudet mot trädet jag sitter mot, mitt inne i skogen. Jag har ingen aning om vart jag är. Jag bara sprang så fort jag kunde, jag ville bara bort från honom.

För 2 år sedan dog min pappa i en bil olycka. Efter det har jag börjat gå på fester och supa mig full. Legat runt me killar jag inte känner och vart allmänt elak. Min mamma har inte direkt mått så bra heller. Hon har vart ute sent på kvällarna, ibland har inte ens kommit hem förren morgonen därpå. Så jag har fått laga mat, tvätta och lägga min lillasyster. Det är som att jag och mamma har bytt plats i familjen, jag har nästan blivit mamman i huset. Mamma har till och med legat på sjukhus 2 gånger det senaste året för att ha ramlat när hon har vart full. Hon har även vart hos polisen några gånger efter att va vart "över full" efter en fest.

Jag tar den första vassa pinnen jag ser och trycker den hårt mot min underarm där det finns några ärr från tidigare när jag har gjort detta. Jag drar den vassa pinnen djupare över armen från vänster till höger. Några få bloddroppar vissas på min arm som snart blir fler. Jag drar några mer snabba sträck (eller va man ska kalla det?) på min arm. De gör jäkligt ont och hela min arm bultar men jag får skylla mig själv för att jag är en sån hemsk människa. Min mobil börjar hastigt vibrera och jag släpper genast pinnen och svarar utan att kolla vem det är som ringer.
(O=Omar, E=Ellen)
O: "Hej Ellen det är Omar. Hur mår du?" säger han frustrerat.
E: "Sådär" snyftar jag till.
O: "Förlåt. Men Mira är min bästa vän och har vart det sen jag var liten. Jag lovar det är inget mer."
En tystad sprider sig över vårt telefonsamtal. Inte en stel tystad utan en skön tystnad, tror jag.
O: "Men vart är du? Kan jag komma och hämta dig någon stans?"
E: "Jag har ingen aning. I någon skog någon stans" svarar jag tyst och kollar mig omkring.
O: "Jag kommer så fort jag kan, lovar" säger han och vi lägger på. Jag märker nu att hela min vänstra arm blöder ganska reält och bultar som bara den, men jag orkar och kan inte gör något åt det. Det ända jag gör är att ta den förbanade pinnen, bryter den i små bitar och kastar iväg den, lång. Jag vill aldrig mer se den, vilket jag antagligen inte kommer göra men en annan sak som man kan skära sig med kommer jag antagligen se igen. Jag börjar känna mig yr och hela min arm bultar nu. Det känns som om någon kastar klot inuti min arm och det är inte så värst skönt. Jag hinner inte tänka så mycket mer innan jag stänger ögonlocken och allt blir svar.

*Omars perspektiv*

Jag knyter på mig mina låga Nike Air Force, tar jackan i handen och låser dörren efter mig. Motorcykel hjälmen åker på och jag sätter mig pde så kallade sadeln, startar motorn och kör iväg. När jag närmar mig skogen som ligger närmast mitt hus, för jag antar att hon är i den här skogen eftersom hon hade ingen cykel eller något så hon måste ha sprungit och det är väldigt långt till "nästa" skog. När jag väl är framme vid ingången till skogen (om det ens finns?) tar jag av mig hjälmen och hoppar av motorcykeln, låser den och börjar gå in i skogen. Jag tar upp mobilen från jackan och slår in Ellens nummer. Fem toner går innan Telias telefonsvarare hörs i luren och jag lägger på. Vad konstigt att hon inte svarar, hon som alltid är så snabb på att svara.

Jag trodde jag visste ~ o.rOnde histórias criam vida. Descubra agora