Jag trodde jag visste ~ o.r

6

*Omars perspektiv*
Jag skakade frustrerat om Ellen. Vad var det som hade hänt henne?
"Ellen snälla vakna" mumlade jag, inte för att hon eller någon skulle höra men ändå.
Jag såg nu att hennes vänstra arm va helt blodröd. Det dropade mer och mer blod från såren hon hade. Har hon skärt sig själv? Men varför? Jag tog hastigt av mig min ena sko och min strumpa som jag sedan lindade hårt runt hennes underarm.
"Ellen snälla... dö inte" snyftade jag till, det sista jag sa mumlade jag väldigt tyst, för jag ville inte att det skulle va sant, det kunde inte va sant. Jag skakade försiktigt om henne, fram och tillbaka.
"Hallå, Ellen" säger jag lite högre än innan.
Hon rör lite på sitt huvud.
"ELLEN" nästan skriker jag och jag ser att hon vänder huvudet mot mig. Hon lever, tur. Jag ser nu att hon har ett ganska stort skrap sår i pannan.
"Ellen vad har du gjort? Vad har hänt?" frågar jag oroligt och kollar på henne med ihoptryckta ögonbryn. Hon kollar sig omkring och set helt förvirrad ut. Efter några minuter började hon äntligen prata.
"Eeh.. Jag satt här vid trädet och skar mig med en vass pinne" börjar hon tyst och kollar ner i marken. Jag ser att hon skäms.
"Sen började min arm blöda ganska mycket och sen blev allt svart." fortsätter hon.
"Kommer du ihåg om någon kom?" frågar jag försiktigt och kollar på Ellen.
"Nä jag tror inte det" säger hon och kollar på mig.
"Aj mitt huvud!" skriker hon efter en stund.
"Okej Ellen vi måste åka in till sjukhuset, kom." säger jag och kollar oroligt på henne samtidigt som jag försöker resa henne upp. Hon stödjer sig upp på mig och vi börjar försiktigt gå mot utkanten av den djupa skogen.
"Hur mår du egentligen Ellen?" frågar jag när vi kommit fram till motorcykeln.
"Inte så bra" säger hon samtidigt som hon ramlar ihop på marken.
"Ellen nej!" ropar jag och sätter mig ner på knä bredvid henne. 112 slår jag in på mobilen - ring.
"Hallå, vi skulle behövs en taxi till Götavägen 12 nu!" (har ingen aning om Götavägen ens ligger i Göteborg men vi låsas det) säger jag och lägger på. Efter ungefär en kvart försök om att väcka Ellen som inte gått så bra, kommer ambulansen körandes in på gatan. De tar upp Ellen på en bår och skjuter in henne i ambulansen. Jag får också hoppa in genom de 2 dörrarna som är öppna längst bak av bilen. Hur ska detta sluta?

Jag sitter nu i väntrummet och klockan slog precis 03.00. Vi har alltså vart här sen klockan 23.00, 4 timmar. En dörr öppnas och jag kollar hastigt upp i hopp om att det ska vara Ellen som kommer ut, men istället är det en gammal farbror som kommer ut hoppandes på två kryckor. Jag kollar besviket ner i knät medan jag tar upp min mobil och skickar iväg ett sms till killarna, vi har nämligen en sms grupp där jag skriver *Jag kanske blir lite sen imorn för ja är på sjukhuset och måste ta ett senare tåg* skickar jag iväg.
Jag får snabbt ett svar. Felix, såklart. Han är alltid den som svarar snabbast och håller på med mobilen mest. Fast klockan är ju ändå 3 på natten och han är vaken?
*Vad har du gjort klantskalle?* lyder smset son nyss rullat in.
*Det inte jag som har gjort något, det är en tjej..* skriver jag in på tangentbordet och skickar iväg. Felix är som vanligt snabb på att svara och jag får genast ett svar.
*Har du räddat en tjej i nöd? Gulle ;)* jag kan se hur han sitter och flinar var han än är. Men detta är faktiskt allvarligt vilket han inte värkar fatta.
*Felix det är allvarligt...!* skickar jag iväg.