Like a Dream || O.E - PAUSAD

Kapitel 1. Tweeten

Kajsas perspektiv:

Jag heter Kajsa och är 17 år, idag. Jag, min pappa och mamma bor i Stockholm där jag pluggar med mina bästisar Nellie och Emelie. Vi är typiska fangirls. Och såklart, är det The Fooo Conspiracy som gäller. Alla tror att mitt liv är perfekt. Men inget liv är perfekt, och speciellt inte mitt.
Just nu är vi i skolan på en helt vanlig fredag. Eller ja, helt vanlig var den ju inte.

*

- Glöm inte engelska provet på måndag! säger våran Engelska lärare, Ruth, och alla i klassen suckar.
- Får vi gå nu? frågar Nellie som sitter bredvid mig, och reser sig upp.
- Ja Nellie, ni kan få ha er håltimme nu, svarar Ruth och skrattar lite lätt. Alla i klassen reser sig upp och börjar prata på en gång.
Jag, Nellie och Emelie kommer ut först, eftersom att vi sitter bedvid dörren. Sedan börjar vi gå mot cafeterian.

Som vanligt går vi mot bordet längst ner vid fönstret och sätter oss på barstolarna. Nellie och Emilie drar fram deras mobiler, så jag gör samma sak. Jag öppnar twitter och går direkt in på TFCs sida för att se om det har kommit något nytt. Senaste tweeten de lagt upp får mig att halvskrika rakt ut.

- Vad? skriker Nellie och Emelie på samma gång när de insett att det är mitt fangirlskrik.
- Twi....Killarna.... stammar jag fram med lyckan i halsen.
- Vad nu? säger Emelie och hon och Nellie går in på killarnas twitter. För en minut sedan lade killarna upp en Tweet.
- WHAT'S UP GUYS? In the next month will we have a consert in Erickson Globe in Stockholm! The tickets are out for sale next week on saturday at: hptt... läser Nellie högt innan hon och Emelie också börjar halvskrika av lyckan. Vi sitter och stirrar rakt in i mobilerna i flera minuter och kan inte säga något på en lång stund.

Från ingen stans kan jag höra någon som kommer gåendes bakom oss.
- Har något hänt babes? frågar klassens player, David. Han tror att han är så snygg och att alla vill ha honom, men nej, bara nej.
- Det ska du ta och skita i, svarar jag lite tyst.
Han ser tweeten som killarna lade upp och började skratta.
- Hahah, babes, ta de lungt! säger David och börjar leka med mitt långa, ljusa, vågiga hår. Jag drar undan huvudet för att visa att jag inte vill att han ska röra mig. Han går där ifrån och jag kan inte sluta tänka på att jag kanske skulle få se killarna om en månad, med mina bästisar!

*

Håltimmen hade tagit slut, och lektionerna rullade på som vanligt. Utom de faktum att jag inte tänker på något annat en konserten vilket gör att mitt fokus ligger nere i Kina.

- Kajsa?! nästan skriker Emelie till mig. Då vaknar jag ur min dagdröm, jag minns inte ens vad jag drömde om.
- Har du lyssnat på vad vi har sagt? frågar Nellie som står bakom mig. Jag ser mig om och ser att vi är de enda kvar i klassrummet utom vår No lärare.
- Ehm... nej, svarar jag och vi alla börjar skratta. Nellie rätar till sin hästsvans och slutar skratta för att prata.
- Jo vi undrade om vi kunde gå och shoppa lite nu? Skolan är liksom SLUT, säger hon och fortsätter skratta till sin smarta upptäckt.
- Nya kläder behövs alltid! svarar jag och vi rusar ut till våra skåp.

*

- Nå, vart ska vi börja? frågar jag när vi står i gallerian.
- Bik Bok, svarar Nellie och går med bestämda steg mot bik bok, som är hennes favorit butik. Jag och Emelie börjar fnissa och skyndar sedan efter henne.
När vi kommer in i butiken har Nellie redan plockat åt sig en tjocktröja och en fin magtröja.
Jag är inte ute efter något speciellt, så börjar surra runt bland alla kläder.

Nellie kommer upp bakom mig och ställer sig bredvid mig.
- Jag ska prova de här tröjorna, följer du med? frågar hon och håller upp tre tröjor.
- Självklart, svarar jag och vi går mot provrummen. På vägen går vi förbi Emelie som följer med oss dit.

Nellie provade tre tröjor och var påväg med den sista. Hon hade visat upp sig i en mys tröja, en magtröja och ett rosa linne som hon hittade på vägen till provrummet. Nu kommer hon ut med den sista.
- Detta är min favorit! säger hon och börjar fangirla. Jag förstår snart varför. På tröjan står det 'Wild hearts', en av Tfc's låtar. När Emelie ser tröjan fangirlar vi alla. Nellie snurrar runt i tröjan som är vit med svart text, den är ganska tunn så det 'flyger' lite.

*

Nu sitter vi på bussen hem ifrån gallerian. Det har varit en lång dag, då klockan redan är sex på kvällen. Vi sitter längst bak och tittar igenom tweeten som killarna lade upp tidigare idag om och om igen.
- OMG, VI KOMMER BOKSTAVLIGEN ATT SE DEM OM VI FÅR BILJETTER! utbrister Nellie flera gånger om. När vi börjar prata om Engelska provet stannar busschafören vid den stationen innan den jag ska av på, och Nellie och Emelie kramar om mig och kliver av.

Bussen fortsätter mot min station och jag sitter och tänker på hur mycket Omar betyder för mig. Hans leende. Hans ögon. Hans personlighet. Hans humor. Hans hår. Hans lilltå. Nej men just kidding, ni ser min poäng. Hela han är så sjukt perfekt.

Bussen stannar och jag kliver av, och eftersom att jag bor en liten bit iväg, sätter jag på musik, sjunger tyst med, och går till fots sista biten hem.

*

- Hallå? ropar jag när jag kliver in igenom dörren. Jag tar av mig väskan och hänger av mig jackan. När jag böjer mig ner för att ta av mig mina converse, svarade mamma.
- Har du haft kul med dina vänner? frågar hon och kikar ut från köket och in i hallen. Hennes hår är lika stylat som vanligt, kort och platt.
- Ja, vet du vad? säger jag och börjar hysteriskt hoppa upp och ner.
- Ehm, troligtvis inte, har något hänt? frågar hon oroligt.
- Well yes, THE FOOO SKA HA KONSERT I GLOBEN NÄST MÅNAD!
- Vilka roliga nyheter! Och på din födelsedag också! Men vet inte om du kan gå, svarar mamma.
- Ursäkta vadå? frågar jag och känner hur hoppet försvinner, lyckan försvinner, och tårarna bränner bakm ögon locken.
- Din pappa fyller 45, och vi ska åka bort, vi ska till Moldavien, blir inte det kul? försöker mamma. Men det hjälper inte. Inte ett jävla dugg. Jag svarar inte utan låter tårarna av besvikelse rinna ner för mina kinder, och springer rakt in på mitt rum och slänger mig på sängen.
- Kajsa..! ropar mamma efter mig, men fan heller att jag tänker svara.
Jag ställer mig upp för att låsa min dörr, sedan lägger jag mig på sängen och gråter igen.

Varför ska mamma förstöra denna fantastiska dag? Varför ska allt lyckligt jag vet förstöras när jag kommer hem? Hur fan ska jag förklara för Nellie och Emelie? Varför ska allt hända just mig?