Like a Dream || O.E - PAUSAD

Kapitel 8. Och vart tror ni att ni ska...?

TIDIGARE:
^
Så Nellie och Oscar har alltså varandras nummer. Det förklarar ju en del. Men varför sa hon inte något tidigare?! Jag slutar fundera på det när pappa stormar in i huset.
- MAT! ropar han och går in med Mcdolalds påsar i köket. Jag flyger upp från soffan och inser att min mage vrålar som en apa. Om dom vrålar. Annars ett lejon. Varför bryr jag mig om det?! jag springer in i köket och slänger mig ner mittemot mamma och pappa. Pappa plockar fram en Mcfeast, pommes och fanta till mig. Mina favoriter hos Mc. Men min absoluta favorit mat är nog pappas Cesarsallad och pizza.
- Var det bra i skolan idag? frågar mamma mig.
- As normal, svarar jag och hugger in på min hamburgare.
^

Nellies perspektiv:

Jag vaknar kl 7 på morgonen och kommer direkt att tänka på att jag ska på dejt med Oscar idag. Det får mig att kasta mig ur sängen och le som ett fån. Jag springer in i duschen och duschar snabbt på fem minuter. Jag är helt överlycklig. Jag torkar mig fort och springer ner till frukost bordet i morron rock. Där sitter redan pappa.
- Värst vad snabb du var idag då! säger han och skrattar. Jag mummlar något som inte äns jag vet vad jag säger. Jag brer en macka i racer fart och har ätit upp den och springer upp innan pappa hunnit läsa klart artikeln i tidningen som han läster. När jag stänger dörren om mig uppe på mitt rum hör jag hur han skrattar nerifrån.
Jag sätter mig direkt vid sminkbordet i mitt stora rum och letar rätt på allt smink. Jag lägger nogrant och jämt på fundation. Sedan lägger jag på ögonskugga som är lite brun och rouge. Till sist använder jag kajal och mascara. Jag tittar mig nöjt i spegeln, men känner att något saknas. Visste fan. Jag sitter i morgon rock. Mina kläder saknas. Lågt IQ här... Jag går och hämtar kläderna på stolen där jag la dem igår kväll. Jag tar en titt i spegeln och är väldigt nöjd med mig. För första gången på länge. Jag tittar på klockan och ser att bussen går om en kvart. Så jag stoppar mobilen i bakfickan och små springer ner till dörren. Jag sätter på mig höga convers och öppnar dörren.
- Ses! ropar jag till pappa innan jag går mot bussen.

- Värst vad du var uppklädd idag då! säger Emelie och fnissar. Vi har precis klivit av bussen och är påväg in i skolan. Jag rodnar, men börjar snabbt fnissa jag också.
- Ska vi dra hem till mig efter skolan? frågar Kajsa och tittar på mig och Emelie.
- Sorry, jag kan inte, svarar jag och blir varm innombords. Mina läppar börjar formas till ett leende.
- Vad ska du göra? frågar Kajsa besviket.
- Åka till min morbror, ljuger jag. Vill inte berätta något om dejten mellan mig och Oscar i eftermiddag.
- Okej, svarar både Emelie och Kajsa på exakt samma gång. Vi brister direkt ut i gapskratt.

*

Klockan är halv tolv och vi går mot Lunchen.
- Kommer inte Oscar sitta med oss idag? frågar Emelie nyfiket.
- Jag vet inte, svarar jag oroligt. Oscar brukar alltid vänta utanför vårat klassrum för att följa oss till lunchen. Men idag var han inte där. Undrar vart han har tagit vägen? Tänk så har något hänt? Men snälla Nellie. Han kanske bara glömde bort idag! försöker jag intala mig. Men det hjälper inte ett dugg. Jag vet att vi har killar som hatar The Fooo Conspiracy. Tillexempel David. Han skulle lätt kunna göra något. Nej fan Nellie tänk inte så!!
Vi går i tystnad vidare mot lunchen och får mat. Sedan sätter vi oss där vi brukar sitta. På vägen mot bordet letar jag nogrant efter Oscar. Men jag hittar honom inte. Nu blir jag riktigt orolig. Tänk så har något faktist hänt?
- Nellie? Hur är det? frågar Kajsa och tittar mig oroligt i ögonen. Varför ska hon alltid vara så uppmärksam? Jag skakar på huvudet och väder bort blicken. Min blick fastnar på ett ljusbrunt fluffigt hår. Oscar. Men när han väner sig om ser jag att det inte alls är Oscar. Jag suckar och petar med gaffeln i maten.
- Hallå Nellie, säger Emelie som också börjar bli orolig. Jag skratta inte för ironiskt och skakar på huvudet igen.
- Nellie, vi ser att det är något! Svara oss! Vi är bästisar ju! säger Kajsa mer allvarligt och oron stiger i hennes ögon.
- Nej med det är bara fånigt, svarar jag.
- Nej Nelie, berätta, säger Emelie.
- Nej, det är bara Oscar.. säger jag och jag blir orolig igen.
- Jag är orolig. Jag har inte sätt honom på hela dagen, säger jag och fortsätter sedan med alla mina tankar jag haft under lunchen. Vi pratar ut, och tillslut går vi ut på rast. Bara en lektion kvar sedan.

*

När vi kommer in i skolan igen möts vi direkt av David och hans gäng. Vi undviker dem och går runt dem. Men det ångrar vi snart.
- Och vart tror ni att ni ska? frågar David och nickar lätt med huvudet. Det värkar som att det var en signal, för tre av killarna rusar fram och tar fast oss.
- Ni försöker väll inte rymma? frågar David och flinar. Han går sakta fram till oss och tar tag om mina handleder bakifrån.
- Släpp mig för fan.. säger jag tyst.
- Gumman, gumman.. börjar han och tar ett hårdare grepp om mina handleder. Skolan är tom. Troligt vis har David på något sätt fått ut alla.
- Vad vill du? frågar jag strängt. Han lägger huvudet på min axel med ansiktet mot min hals. Jag sträcker på huvudet och känner mig jävligt obekväm.
- Jag vill att du ska bli min. Bara min, viskar han i mitt öra. Nej fan heller.
- DU KAN FAN INTE FÅ MIG ATT BLI DIN FLICKVÄN! skriker jag. Snälla Oscar... Kan inte någon hjälpa mig?? Kan han inte bara komma som en superhjälte nu.. men nej.
- Nellie, jag är så tuff att jag kan få vem jag vill. Uppfattat? frågar han fortfarande lugn, men jag hör hur ilskan börjar höras långt bak i hans röst. Jag trampar honom hårt på foten och han skriker till. Sedan slår han mig hårt i magen så att jag tappar andan. Där får Kajsa nog. Hon sparkar killen som håller fast henne på knäna och vrider sig loss från hans gräpp. Killen släpper och hon springer fram mot mig och David helt ursinnig. Ibland är det bra att ha en kompis som tränade karate för något år sedan. Hon kommer fram och slår till Daid över käken och det blir värsta fighten. Det börjar bli suddigt för mina ögon, jag kan knappast se något. Men jag ser att killarna ser helt skrämda ut och håller sig utanför. Jag känner mig jävligt yr, och jag hör hur David skriker till. Kajsa slog honom mellan benen. Sedan blir allt svart.