Kapitel 14. Godnatt Felix Samdman

210 9 1
                                    

TIDIGARE:
^
Klockan är halv ett på natten och alla utom jag, Jonte och Felix har gått och lagt sig. Men jag blir så trött att jag tillslut säger godnatt och går upp på gästrummet som jag och Jonte ska sova i. Precis när jag ska lägga mig i sängen kommer Jonte in igenom dörren.
- Hej älskling, säger han och kommer gåendes mot mig.
- Du kallar mig inte det okej? Jag är inte din. Och kommer aldrig att bli igen. DET VAR PUCKAT ATT VARA DIN TJEJ! skriker jag och blir en engång irriterad på att gästrummen är ljud isolerade.
- Schh babe, säger han och trycker upp mig mot väggen. Mina tårar börjar en engång att rinna.
- Jag vet att du älskar mig, fortsätter han och trycker sina läppar mot min hals. Jag skriker och han slår handen om min mun.
Jag sparkar honom pp knät och han skriker till. Hans ögon lir svarta av har och han hjöjer knyt näven mot mitt ansikte. Jag gör mig berädd för ett slag mot käken. Som vanligt.
^

Emelies perspektiv:

Jonte tar sats med armen och slår till mig på käken.
- Inte ett ord till okej? säger Jonte strängt och tittar mig i ögonen och jag vänder bort blicken. Men det får jag snabbt ångra, för där efter tar Jonte tag i mina handleder och trycker upp dem mot väggen. Sedan fortsätter han kyssa mig ner för halsen. Jag bara fortsätter gråta och det känns som om hela jag ska falla ihop och dö. Det skulle vara skönt. Hoppas det händer.

Precis innan Jonte ska slå mig igen så slås dörren upp och in kommer en arg Felix.
- VAD FAN JONTE. VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?! skriker han, men Jonte bryr sig inte och slår till mig igen. Jag får så ont att jag håller på att falla ihop och Felix springer fram till oss. Han sparkar Jonte mellan benen så att han släpper mig och jag faller ner mot golvet.
- Det där gör du fan inte om igen okej?! säger Felix till Jonte och han nickar skrämmt. Inte för att jag tror att Felix kan få Jonte att sluta. Men iallafall för stunden.
Felix kommer fram mot mig och sätter sig på huk framför mig. Först nu inser jag att Felix inte har någon tröja på sig. Ohhh... so hot... Jag hostar till och Felix hjälper mig upp på fötter.
- Vill du sova hos mig inatt? frågar han oroligt och jag nickar till svar.
- Kan du gå själv? frågar han och tittar på mig. Jag tar ett steg men inser fort att jag är för omskakad av Jonte, så jag ramlar ihop på golvet igen. Men Felix fångar fort upp mig och bär mig in till mitt eget rum.
Han ska precis lägga mig i sängen när han ser min arm. Jag drar snabbt åt mig den och han tittar oroligt på mig.
- Jonte.. svarar jag och han värkar förstå på en gång. Så han nickar och lägger ner mig i sängen. Sedan drar han själv av sig sina byxor och lägger sig på golvet med en filt över sig.
- .. Felix..? frågar jag blygt.
- Aa? svarar han och sätter sig upp.
- Kan du sova i sängen..? frågar jag. Jag har ingen lust att sova själv nu med Jonte i huset.
- Of corse, svarar han och hoppar upp bredvid mig.
- Godnatt Felix Sandman, säger jag och somnar direkt.

*Måndag*

Felix perspektv:

Jag vaknar av att någon vänder sig om bredvid mig i sängen. Jag kommer på vad som hände igår när jag ser att Emelie ligger bredvid mig.
- Godmogon Emelie, säger jag försiktigt och skakar om henne. Hon vänder sig och tittar på mig.
- Ehm.. Godmorgon Felix, svarar Emelie och gäspar.
- Sovit gott? frågar jag och ställer mig upp. Hennes ögon fasnar på min mage, och jag skäms inte direkt för den.
- Jorden anropar Emelie! säger jag och skrattar. Hon hoppar till och tittar bort från min mage.
- Ehh... Aa, jag har sovit gott. Själv? svarar hon och sätter sig i skräddar ställning på sängen.
- Jadå, när börjar du skolan? frågar jag och drar på mig ett par jeans.
- Oj, fan är det måndag? frågar hon och nästan rusar fram till hennes garderob.
- Hahah, jaa, säger jag och letar fram en t-shirt i min väska.
- Jag börjar åtta, svarar hon och drar på sig ett par högmidjade shorts i svart.
- Vill du ha skjuts? Jag böjar också åtta, frågar jag och tar en titt i Emelies helkropps spegel. Jag ser mitt nyvakna face och mitt ruffsiga hår, så jag tar fram mitt hårvax i väskan.
- Ja tack gärna! säger Emelie som nu har sminkat sig, satt på sig en svart magtröja och gjort en fiskbensfläta över värnsta axeln.
- Fan vad fort det där gick! Hur snabba kan ni tjejer vara igenteligen? frågar jag och granskar Emelie.
- Frågan är snarare, hur långsamma är killar igenteligen? svarar Emelie och öppnar dörren och trippar ner för trappan. Jag kollar mig i spegeln igen och ser väll okej ut, så jag skyndar efter Emelie ner till köket.

- Ha en bra dag! säger jag innan jag drar vidare till min skola. Emelie kastade hjälmen till mig och jag fångade den lätt.
- Dessamma! säger hon och går iväg till två tjejer. En av dem ser bekanta ut.. Är det... Nellie? Jag skakar lätt på huvudet och åker iväg. Jag och Emelie hade kommit välldigt nära varandra på bara några timmar. Och ärligt talat, så är hon rent utav HET. Alltså, RIKTIGT het.

När jag kom till skolan möttes jag direkt av Ogge, Omar och Oscar.
- Tja broo! säger Omar och ger mig en bro-hug, de andra gör detsamma.
- Nå? Hur är familjen ni bor hos nu dah? frågar Oscar och tittar på mig.
- Ja, de är väll bra antar jag, svarar jag och börjar gå mot skolan.
- Någon het tjej? frågar Ogge och tittar på mig.
- Ja, hon heter Emelie och är bästis med Nellie, säger jag och tittar på Oscar.
- Olalal, den Emelie? Ja hon är jävligt het! säger Oscar.
- Fast Nellie är... Perfa! fortsätter han och skrattar. Vi drar oss in i skolan och skills åt, Ogge och Oscar går i samma klass, medans jag och Omar går i samma. Så vi går in i vårat klassrum och sätter oss på bänken längst bak. Sedan glider vi in i ett samtal mellan himmel och jord. Eller snarare mellan mig och Emelie. Han stället massor med frågor, allt från utseende, personlighet, vad vi har gjort, hennes historia (eller iallafall det jag visste) och det om Jonte. Jag ser hur arg Omar blir när jag nämner honom. Och jag blir minst lika arg. Jag fattar inte att min bror är sådan. Han är hemsk. Men jag kommer inte att berätta för mamma och pappa. Eftersom att Jonte är den enda jag har. Och den enda som förstår mig. Jag vill inte mista honom. Han har funnits hos mig sedan mamma och pappa adopterade honom när jag var 6, då var han också 6. Men ska jag ta tag i det här för Emelies skull? Men då kanske jag mister Jonte? Men om jag skiter i det vet jag exakt vad Emelie kommer göra. Hon kommer inte finnas längre.
Emelie eller Jonte. Emelie eller Jonte.

_______________________________________

Nåå, vill ni att jag ska fortsätta? BEHÖVER EN ROLL FÖR OGGE ( alltså flickvän)
Kolla på tidigare: Viktigt. Tävling. Ngt sånt😂
Älskar er!💞

(STAY ACTIVE: rösta och kommentera på mina kapitel!)

Like a Dream || O.E - PAUSADWhere stories live. Discover now