Like a Dream || O.E - PAUSAD

Kapitel 13. Felix & Jonte

TiDIGARE:
^
- Ja men vi ses, säger mamma och pappa följer Daff till hallen.
Jag tar ut smöret och brer en hård macka. När pappa kommer tillbaka så sätter han sig bakom tidningen.
- Vad var det där om? Vad gjorde DAFF i VÅRAT hus? Vad ville han? Vad hade han redan pratat med Kajsa och Emelies föräldrar om? MAMMA VAD FAN VAR DET DÄR? frågar jag. Jag blir lite orolig när jag ser hennes blick.
- Oj sorry, menade inte att skrika, säger jag och äter upp det sista av mackan.
- Nej, inget speciellt, Daff ville bara prata med oss eftersom... att du troligen kommer att vara med Oscar i studion o så. Han undrade bara om du hade typ någon sjukdom eller så, så att han visste om något hände, svarar pappa och tittar ner i tdningen igen. Jag kan se på mamma att han ljög men säger inget och går istället och sätter på min macbook pro i vardagsrummet.
Vad ville Daff igenteligen? Vad gjorde han här? Hur hittade han hit? Många frågor snurrar i mitt huvud och jag försvinner sedan in i facebook på datorn.
^

Emelies perspektiv:

Min arm svider fortfarande. Jag skärde mig igen. Jag orkar verkligen inte med Jonte mer. Varför skulle mamma få för sig att hon skulle bjuda hit honom i 2 veckor?!
Jag kliver ut ur dörren och börjar springa samma runda som jag gick i fredags. Jag måste verkligen öva upp min kondition till sommaren. Nästa vecka är det sommarlov. Ja, vi får tidigt sommarlov, men det gör inte så mycket. Eftersom att vi, alla dagar utom fredagar, är i skolan tills 5, så då får vi en månad extra sommarlov. Det är jävligt skönt faktist. Idag är det sista maj, och bara fem skoldagar kvar. Den första dagen på lovet, eller ja, på lördag, ska killarna ha konsär. Asså jag kommer i framtiden alltid HATA moldavien. Inte de som bor där eller så. Utan bara det att så fort jag hör namnet så kommer jag att tänka på konsären. Men sånt är livet. Inte alltid rättvist.

Jag fortsätter springa runt hela området där jag bor. Efter någon timmes springande springer jag in på min gård, eftersom att vi bor i radhus så har vi en liten trädgård där jag börjar stretcha. Men vänta. Något stämmer inte här. Jag kollar mig om och ser en bil. Inte våran bil. Mamma måste ha besök. 
När jag andats ut och lugnat ner mig så går jag in i huset. Jag hör genast röster som pratar. Det låter som en man, en kvinna och en... Nej. Det får fan inte vara sant. Men så klart är det ju det. Jag går in i köket för att se om det verkligen är den jag hör. Och ja, inne i köket sitter Jonte och hans mamma och pappa.
- Nej men hej Emelie! Det var länge sedan! säger Jontes pappa Philip. Han rör sig mot mig, och jag vill bara springa här ifrån. Men det går inte. Mina fötter är som fastfrusna i golvet. Jag kan inte lyfta dem. Philip kommer närmare mig och ger mig en kram.
- Vad vältränad du har blivit! säger han glatt.
- Ehm... Jag ska bara duscha.. säger jag. Innan jag springer iväg till badrummet får jag ögon kontakt med Jonte. Jag vänder fort bort blicken och springer iväg. 

När jag duschat går jag in på mitt rum och byter om. Sedan lägger jag  mig på marken och försöker komma på ett sätt att förklara för mamma att de inte kan bo här i 2 jävla veckor. Men kommer inte på något vettigt innan mamma knackar på dörren och kommer in.
- Hej gumman, säger hon och ler. Jag gömmer mina armar med R på och ler tillbaka ett fake leende.
- Nu när de har kommit har vi bestämmt att Jonathans bror ska sova i ditt rum, jag i ett gästrum, Jonathans föräldrar i dubbelsängen.
- Men var ska jag sova då? frågar jag oroligt.
- Du och Jonathan kommer få sova i det andra gästrummet med dubbel säng, säger hon och ler. FAN. Nej, aldrig att jag sover i samma rum som Jonte. Nej. Never. NEVER NEVER NEVER. Mamma ställer sig upp och går ut igen och jag känner hur tårarna börjar rinna. Eftersom att jag anr vad som kommer hända. De åren jag var tillsammans med Jonte var de värsta i mitt liv. Jag gör vadsom helst för att slippa det. Men nej. Jag ska inte skämma ut mamma, jag vet ju hur svårt hon har det med pappas död.
Så jag sätter på lite musik och börjar packa ihop det jag ska ha med mig till gästrummet. Sedan kommer jag på det. Sa mamma att Jonte hade en bror?! Vem är det? Hoppas verkligen att han inte är som Jonte. Då dör jag hellre. 

Klockan är sent på kvällen och vi sitter och äter mat med Jontes familj.
- Men Philip, när kommer Felix? frågar mamma. Felix måste vara Jontes bror. Hahahha, Felix, direkt när jag hör det namnet kommer jag att tänka på DEN Felix, Felix Sandman. Men noll chans att det är Felix Sandman som är Jontes bror.
- Snart tror jag, han är nog ute med sina kompisar. svarar Philip. 
- Tack för maten säger jag och ställer mig upp för att ställa in min disk.
Precis när jag ska trippa upp för trappan öppnas dörren.
- URSÄKTA ATT JAG ÄR SEN! ropar en igenkänd röst. Nej, det kan inte stämma. Det kan inte vara...
Jag väder mg sakta om och tittar ner i hallen. Jo det var sant. Nere i hallen står Felix. Felix Sandman. Den Felix. Jag känner hur olika känslor blandas i hela min kropp. Svek, lycka. Lättnad och Sorg. För jag vet att han inte är som Jonte. Men det är fort farande Jontes bror. Felix Sandman är mitt ex bror. Jag får ögon kontakt med Felix och han ler mot mig. Jag ler tillbaka samtidigt som jag känner hur en tår lämnar mina ögon. Jag väder mig igen och springer upp på mitt rum som han snart skulle sova i. Varför an inte två bröder sova i samma rum?!

Klockan är halv ett på natten och alla utom jag, Jonte och Felix har gått och lagt sig. Men jag blir så trött att jag tillslut säger godnatt och går upp på gästrummet som jag och Jonte ska sova i. Precis när jag ska lägga mig i sängen kommer Jonte in igenom dörren.
- Hej älskling, säger han och kommer gåendes mot mig.
- Du kallar mig inte det okej? Jag är inte din. Och kommer aldrig att bli igen. DET VAR PUCKAT ATT VARA DIN TJEJ! skriker jag och blir en engång irriterad på att gästrummen är ljud isolerade. 
- Schh babe, säger han och trycker upp mig mot väggen. Mina tårar börjar en engång att rinna.
- Jag vet att du älskar mig, fortsätter han och trycker sina läppar mot min hals. Jag skriker och han slår handen om min mun.
Jag sparkar honom pp knät och han skriker till. Hans ögon lir svarta av har och han hjöjer knyt näven mot mitt ansikte. Jag gör mig berädd för ett slag mot käken. Som vanligt.

________________________________________________________

Omg! Vilken j**** Jonte är! Vad tror ni kommer hända? OBS NELLIE OCH EMELIE FÅR INTE SVARA cx Men serri, ge kritik, jag behöver det! Jag vill veta vad som ska bli bättre!
- Bättre uppdatering
- Mindre uppdatering
- Länger kapitel
- Kortare kapitel
- Mer drama
- Mindre drama
Snälla kommentera förbättringar!!

(STAY ACTIVE: Rösta och kommentera på mina kapitel!)