Like a Dream || O.E - PAUSAD

Kapitel 9. Igenkänd moppe...

TIDIGARE:
^
- Nellie, jag är så tuff att jag kan få vem jag vill. Uppfattat? frågar han fortfarande lugn, men jag hör hur ilskan börjar höras långt bak i hans röst. Jag trampar honom hårt på foten och han skriker till. Sedan slår han mig hårt i magen så att jag tappar andan. Där får Kajsa nog. Hon sparkar killen som håller fast henne på knäna och vrider sig loss från hans gräpp. Killen släpper och hon springer fram mot mig och David helt ursinnig. Ibland är det bra att ha en kompis som tränade karate för något år sedan. Hon kommer fram och slår till Daid över käken och det blir värsta fighten. Det börjar bli suddigt för mina ögon, jag kan knappast se något. Men jag ser att killarna ser helt skrämda ut och håller sig utanför. Jag känner mig jävligt yr, och jag hör hur David skriker till. Kajsa slog honom mellan benen. Sedan blir allt svart.
^

Oscars perspektiv:

Låttips: Afire Love - Ed Sheeran, x(deluxe edition)

Jag springer så fort jag kan mot skriken. När jag kommer fram ser jag det värsta som finns. Emelie och Kajsa sitter runt en tjej som ligger på marken. FAN NEJ. Det är Nellie som ligger på golvet. Kajsa sitter helt mörbultad bredvid och har fått en blå tyra. Hennes knogar blöder och det ser ut som om hon har varit i faight. Jag slänger mig ner på knä och försöker skaka om henne för att hon ska vakna. Jag får panik och tårarna bränner bakom ögonlocken när jag inte får igång henne. Jag sätter mig ner och andas.
- VAD FAN HAR HÄNT?! utbrister jag och tittar oroligt på tjejerna.
- David har hänt... hon svimmade av.. säger Emelie med gråten i halsen. Kajsa värkar helt förstörd och kan inte säga något.
Jag ser ett gäng killar stå en bit här ifrån och prata. Och då kliver någon ur klumpen. David. Och han var lika mörbultad som Kajsa. Jag känner hur jävla arg jag blir och tänker mig inte för utan går fram till honom och ger han en örfil.
- VAD FAN HAR DU GJORT MED NELLIE!!? skriker jag i hans äkliga ansikte. Hans bruna hår låg platt på hudvudet och han tittar ängsligt på mig.
- Ehm.. svarar han och vänder sig om, sedan springer han och hans gäng iväg. Jag springer direkt tilbaka till Nellie och faller på knä.
- Nellie snälla vakna.. stammar jag fram. Jag blundar. Varför fan skulle detta hända idag?! Vi skulle fan på dejt! VAFAN. Jag hör något som rör sig och Emelie och Kajsa börjar genast skrika.
- NELLIE!! de börjar gråta och jag tränger mig fram. När jag ser att Nellie kvicknat till lyfter jag upp henne i brudställning.
- Kajsa, komigen, du och Nellie måste till sjuksyster, säger jag och går med snabba steg mot sklolsysterns rum. Kajsa tar stöd på Emelie och tillsammans börjar de följa efter mig. Jag hör hur de pratar, men kan inte bry mig. Jag är så jävla orolig över Nellie. När vi kommit fram till skolsyster så lämnar jag in henne i rummet och jag och Emelie får vänta utanför.

*

Dagen har varit bra endå. För mig och Nellie. Efter att hon mådde bättre gick vi ut på stan och till esspresso house. Dagen blev lyckad och nu sitter jag hemma och ler som ett fån hos Ogge. Killarna har frågat mycket och jag har berättat allt. Så nu sitter vi bara framför våra mobiler. Och jag skriver med Nellie. Vi skriver om allt mellan himmel och jord.

Emelies perspektiv:

Denna dagen har varit hemsk. Tänker inte berätta om det som hände förut. Just nu sitter jag på mitt rum och lyssnar på musik. Jag ryser av välbehag varje gång jag hör deras röster. Mitt rum är väll mellanstort, med sminkbord, en säng, garderob och en stol vid min säng.
Jag sitter och kollar igenom twitter och ser att Oscar har lagt upp något: *Well... Not the best fooofriday.. Relly not* Jag FM och RT, sedan låser jag mobilen och lutar mig mot sängen och sjunger tyst med till 97 ways.
-With you I'm not, just broken up...

Det knackar på dörren och Mamma sticker in huvudet. Jag sänker volymen och tittar upp.
- Hur är det gumman? säger hon och sätter sig bredvid mig.
- Bra... tror jag..
- Vill du prata om ngot? Har något hänt? frågar hon oroligt.
- Nejdå, svarar jag och hon nickar. Där sitter vi en stund tills mamma ställer sig upp för att gå ut och titta på tv.
- Säg bara till om du vill något! säger hon och stänger sedan dörren. Jag höjer genast volymen lite, till ungefär där den var innan mamma kom in, och sjunker in i musiken.

Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå ut på en liten promenad, bara för att få frisk luft, och rensa tankarna. Så jag sätter på mig min jeans jacka och mina vita converse och stänger mitt hus bakom mig. Jag börjar gå mot en lekpark i närheten. Efter att skolsystern fick veta vad som hade hänt blev David avstägd från skolan i 1 månad. Men han fick ALLA läxor och prov vi skulle ha under tiden, och om han inte hade gjort dem tills då han kommer tillbaka skulle han få dubbelt så många läxor. Tydigen hade han också fått en stor utkällning av sina föräldrar som gav honom utegångs förbud i ETT ÅR.

När jag kommer till lekparken sätter jag mig på en av gungorna. Där sitter jag ett tag. Bara sitter. Och tänker. Solen börjar gå ner och jag tar upp ett äpple som jag tog med. Jag studerar det ett tag. Detta äpplet är mer perfekt än vad jag någonsin kan bli. Sedan börjar jag äta det.

Jag hör en moppe närma sig och jag vänder mig om. Jag känner igen den moppen. Men jag kommer inte varifrån jag känner igen den... Fan nej. NEJ FAN DET KAN INTE STÄMMA. Men jo, såklart gör det det. Han som sitter på den kliver av den vid vägen och jag springer och gömmer mig. När han tar av sig hjälmen är det bekräftat att jag trodde rätt. Hans blonda långa hår i häst svans är omöjlig att glömma. Hans muskulösa kropp. Hans hämska personlighet. Det är mitt ex Jonte. Den killen som misshandlade mig. Han som gjorde att jag skärde mej i 7:an - 8:an då vi var tillsammans. Han som slog mig om jag vägrade kyssa honom. Han som tvingade mig till allt möjligt. Han som gjorde sig skyldig till mitt självmords försök i 8:an.

Jonte värkar inte märka mig, utan sätter sig på sin moppe och kör iväg. Varför han här? Han bor ju för fan i Skåne nu? Vad fan gör han här? Det svaret får jag snart.

Någon halv timme senare kommer jag hem igen, och möts av en glad mamma.
- Jag måste berätta något! säger hon och ler. Jag böjer mig ner för att ta av skorna.
- Vad? frågar jag.
- Jo det är så att... börjar mamma.

______________________________________

Hejj! Vad tycker ni om novellen hitils? Är den värd att fortsätta skriva på? Snälla alla som läst kapitlet kan väl kommentera vad ni tycker?
^STAY ACTIVE, KOMMENTERA OCH RÖSTA ;)^

Igenteligen lägger jag bara upp kapitel på söndagar, men en av mina bästisar fyller nämnigen 13 idag!! Och denna bästis är basen till rollen Emelie i novellen C: Ha en bra födelse dag!

Och ni som inte fyller idag, ska också ha en fortsatt bra dag cx