AMARA

FYRA

KILLIANS PERSPEKTIV

Jag kan inte sluta tänka på henne. Den nya servitrisen. Vem är hon? Jag kan inte bli av med känslan av att jag har sätt henne någonstans förut. Jag suckar tungt och lutar mig tillbaka i min kontorsstol.

Min restaurangkedja, DeNile, är rätt stor över hela landet men det var här i Springs som allt startade så det är här jag har mitt huvudkontor. Jag äger en hel del klubbar och hotel ovan på det.

Jag kan inte sluta tänka på tjejen från igår. Hennes långa, bruna hår och hennes gröna ögon. Hon var inte speciellt lång och extremt attraktiv. Jag bara vet att jag har sätt henne någonstans förut.

Plötsligt ringer min telefon och jag ser snabbt att det är Bryan. Jag svarar snabbt och lägger mobilen mot örat.

"Hittade du nånting om henne?" frågar jag och han harklar sig.

"Ja, hon heter Amara Quinn." svarar han. Amara. Varför låter det så himla bekant?

"Vad hittade du mer?" frågar jag, i hopp om att något ska trigga igång mitt minne av den här tjejen.

"Hon brukade bo här i Springs, på din gata faktiskt, ända tills hon var fjorton eller så, då flyttade hon med sin familj tvärs över landet och sen finns det inget mer." svarar han. Juste. Amara. Det är så jag känner igen henne.

Hon är ju lillasyster till min barndomsvän Felix, som jag spenderade största delen av min uppväxt med. Jag har inte hört så mycket av honom de senaste åren. Hon har förändrats, men vad gör hon här igen?

Jag tackar Bryan och lägger på. Amara.

Jag kommer ihåg henne jättetydligt. Hon var alltid så lycklig på den tiden, nästan alltid, så länge jag inte var i närheten. Hon är tre år yngre än mig och Felix och hon var sjukt irriterande då. Jag blir irriterad bara jag tänker på henne.

Jag sneglar på klockan och ser att den redan är 16:32. Jag kanske borde gå ner till restaurangen och se lite hur det går? Inte för Amaras skull såklart, utan för att jag är ägaren, ja.

Ett av mina kontor ligger över restaurangen men det är olika ingångar så jag inte behöver gå igenom restaurangen för att komma upp hit.

Jag börjar gå ner och går direkt till bar delen av restaurangen och beställer ett glas med whisky och bartendern ger mig den nästan direkt. Fördelen med att vara chef.

Jag sneglar bort och ser Amara springa runt och ta folks beställningar. Jag följer henne med blicken ett tag tills hon vänder sig mot mig. Men när hon möter min blick så slår hon genast ner den i golvet.

Det är inte samma Amara som jag kände. Den gamla Amara var uppkäftig och var inte rädd för att uttrycka sina egna åsikter, medans den här Amara knappt vågar öppna munnen. Hon hade alltid något att säga och hon lät inte andra trampa henne på tårna. Hon återgår snabbt till sitt jobb och fortsätter springa med beställningar.

Plötsligt hör jag barnstolen jämte mig skjutas ut och ser hur någon sätter sig på den. Lizzy.

"Nämen, hur kommer det sig att du är tillbaka redan?" flinar hon fram och jag skakar lätt på huvudet.

"Om du har glömt det så äger jag restaurangen, jag får komma hit när jag vill." svarar jag och tar en klunk till av min whisky.

"Jag sa inte att du inte fick komma hit. Jag bara undrade hur det kommer sig att du plötsligt är här två dagar i rad." säger hon och jag rycker på axlarna.

"Känner du Amara?" frågar jag plötsligt och hon tittar förvirrat på mig.

"Ja eller asså vi har faktiskt blivit rätt bra vänner. Vad jag har märkt så är hon inte så förtjust i att prata om sig själv men jag vill påstå att jag känner henne." svarar hon och jag bara nickar lätt.

"Hurså?" frågar hon därefter. Lizzy är en rätt bra vän till mig. Hon har jobbar här de senaste fyra åren och hon är tillsammans med en av mina bästa vänner.

"Vi kände varandra när vi var yngre. Jag vill bara veta varför hon är tillbaka." svarar jag ärligt och Lizzy nickar lätt.

"Vi ska till den där nya klubben på fredag, vad heter den? 666? Iallafall, Dalton ska också med, följ med." säger hon och jag nickar lätt. Kanske det.

Lizzy säger hejdå och går iväg för att fortsätta jobba. Jag väntar tills Amaras skift är slut och ser hur hon har bytt om från servitriskläderna till ett par jeans och en hoddie.

Jag går fram till henne precis innan hon ska gå och stoppar henne.

"Amara Quinn. Det var inte igår." säger jag rakt ut med en road röst och hon tittar förvirrat på mig innan hon tittar ner på golvet. Nästan som om hon vore rädd att få ögonkontakt med mig.

"Killian." viskar hon nästan fram. Jag flinar lite för mig själv över att hon kommer ihåg mig och korsar armarna över bröstet.

"Så, vad har fört lilla jobbiga Amara tillbaka till Springs? Hur är det med Felix?" frågar jag och flinar, jag vet att hon blir arg när jag kallar henne jobbig. Eller hon brukade bli arg. Jag blir lite förvånad när hon istället stelnar till av rädsla. Är jag så hemsk? 

"Ehm, jag måste gå nu." säger hon kort utan att svara på min fråga och slinker förbi mig. Hon är mer än ett huvud kortare än jag.

Jag ser hur hon lämnat restaurangen och precis innan dörren stängs efter henne så slänger hon en snabb blick bakåt mot mig.

Hon har blivit så jävla vacker. Jag har alltid tyckt att hon har varit fin. Men det är inte något jag skulle erkänna högt.