AMARA

FEM

AMARAS PERSPEKTIV

Jag svänger med kroppen till musiken samtidigt som Lizzy som står framför mig. Jag har inte haft såhär roligt på extremt länge. Vi tar shot efter shot och efter en stund känner jag hur Lizzy börjar dra i min hand.

När vi väl kommer fram till baren så möts vi av de två killarna som var tillsammans med Killian i restaurangen i början av veckan.

"Amara, detta är Dalton, min pojkvän och detta är Bryan." skriker Lizzy för att överrösta musiken och jag nickar glatt medans jag hälsar på dem. Dalton är blondinen och Bryan är brunetten. Det måste jag lägga på minnet.

"Och detta är-" börjar hon skrika när jag ser en tredje gestalt komma mot oss.

"Killian." fyller jag i och hon nickar glatt. Hur mycket har jag druckit egentligen? Jag går fram för att hälsa på honom men råkar snubbla till på mina egna fötter och precis innan jag träffar marken så fångar han mig.

"Försiktigt." säger han i mitt öra och jag nickar lätt och rodnar.

"Kom Amara, vi ska gå och dansa igen." skriker Lizzy och jag nickar ivrigt och följer efter henne ut på dansgolvet igen.

En kort stund senare känner jag plötsligt ett par händer på min midja och jag rycker genast till.

"Komigen älskling, du vet att jag älskar dig. Gör det för min skull." säger han mjukt och håller ner mig i sängen så att jag inte kan röra mig ur hans grepp.

"Nej, snälla jag vill inte." ber jag honom och försöker rycka mig loss.

"Det var ju synd för dig."

Jag känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder när jag tänker tillbaka på en av de många gångerna han la sina äckliga händer på mig utan att jag ville och plötsligt känner jag mig extremt smutsig.

Jag drar mig ur hans grepp och börjar röra mig mot baren igen där Killian, Dalton och Bryan sitter. Jag hör hur Lizzy ropar på mig men jag bara fortsätter framåt.

När jag kommer fram till killarna sätter jag mig ner på barstolen jämte Killian och vänder ryggen mot honom så att han inte set att jag grät för en liten stund sen medans jag lugnar mig.

Av någon anledning känner jag mig trygg av att vara nära honom även och jag tror det är för att jag kände honom när jag var yngre.

Plötsligt känner jag en varm hand på min axel och rycker till igen.

"Vad är det med dig?" hör jag Killian viska bakom min rygg och jag slappnar direkt av även om hans röst var rätt så obrydd. Jag vänder mig försiktigt mot dem och tittar ner i golvet. Öppna inte upp. Ingen bryr sig påriktigt. De kommer bara använda det emot mig och såra mig.

"Jag bara, ehm, behövde ta en paus." svarar jag och han nickar till. Jag beställer en till shot och dricker den snabbt. 

Jag dricker shot efter shot och sitter tyst och lyssnar på när Killian och hans vänner sitter och pratar om något med restaurangen.

Dalton, Lizzys pojkvän jobbar tydligen som mekaniker medans Bryan är polis här i stan. Jag kommer ihåg Bryan, han var också vän med Killian och Felix redan när vi var små.

Dalton däremot flyttade tydligen hit tillsammans med Lizzy för några år sen och de har varit vänner sen dess.

Efter en stund så känner jag hur huvudet börjar snurra en aning mer, så jag bestämmer mig för att gå tillbaka till dansgolvet till Lizzy.

Hon står och dansar mitt i lokalen helt själv, som en fri fågel. Helt orädd. Jag önskar jag kunde vara sån.

"Vart tog du vägen?" skriker hon till mig för att överrösta musiken. Jag skrattar till och rycker på axlarna.

"Jag tog en paus och satt och lyssnade när killarna snackade om vad det nu var de snackade om. Är det inte konstigt för dig att vi är och klubbar med våran chef?" skriker jag flummigt tillbaka till henne och skrattar.

"Inte speciellt, vi brukar träffas ofta på fritiden eftersom att han är vän med Dalton." svarar hon och jag nickar förstående till.

Vi dansar ett tag till men sen blir Lizzy för trött och vill åka hem. Så hon och Dalton åker, men inte innan hon har spenderar en kvart på att försöka övertyga mig om att de kan köra hem mig.

Men tillslut gav hon efter och lät mig ringa efter en egen uber. Jag står i kylan och håller om min lilla kropp i hopp om att få lite värme.

"Fryser du?" hör jag en bekant röst bakom mig. Jag vände mig om och där står Killian.

"Lite, men det är okej." svarar jag och rycker på axlarna. Han skakar lätt på huvudet för sig själv innan han tar sin jacka och lägger den över mig.

"Tack, men du behövde inte." säger jag flummigt och ler mot honom med stängda ögon.

"Nej, det vet jag väl." svarar han och jag bara nickar.

"Behöver du skjuts hem?" frågar han och jag skakar på huvudet.

"Nej, det är okej. Jag väntar på min uber." svarar jag och han nickar lätt.

"Har du ringt efter en?" jag nickar lätt och han bara nickar lätt tillbaka.

"Okej, vi syns väl nån gång." säger han och vänder sig om för att gå.

"Det gör vi, Fjantian." skrattar jag fram. Jag brukade kalla honom det hela tiden när jag var yngre. Men jag ångrar mig samma sekund jag ser hur han stelnar till när han står med ryggen mot mig.

Jag spärrar upp ögonen för mig själv och slutar andas. Han vänder sig om och jag andas lättat ut när jag ser att han har ett flin fastklistrat på ansiktet istället för ett argt uttryck.

"Vill du ha skjuts hem?" frågar han plötsligt och han ser lika förvånad ut över sin fråga som jag är.

Jag nickar lätt och han kommer mot mig. Jag känner hur jag automatiskt stelnar till när han kommer närmare och höjer armen mot mig. Men istället för att slå till mig så slänger han armen runt mina axlar och börjar leda mig mot sin bil.

"Hur mycket har du ens druckit?" frågar han roat och jag bara fnissar till medans jag avbokar min uber och han hjälper mig in i bilen