AMARA

NIO

KILLIANS PERSPEKTIV

Jag håller mobilen mot örat och lyssnar på signalen några gånger innan den slutar och ersätts med en röst.

"Hej, det är Felix Quinn." säger den manliga rösten på andra sidan och jag flinar för mig själv.

"Det var ett tag sen gamle vän." är det ända jag säger och jag vet att han känner igen mig nu.

"Killian? Ja, det var det verkligen. Hur är läget?" frågar han roat och jag skrattar lätt till.

"Jo, det är bara bra. Hur är det själv?" svarar jag och lutar mig tillbaka i min kontorsstol.

Vi sitter och småpratar om lite allt möjligt en stund, det visar sig att han bor bara någon timme från Springs tillsammans med sin fru, Melina, och att han äger ett gym. Det var riktigt länge sen vi pratade sist, jag tror det var sju år sen vi sist träffades och pratade, så när vi var tjugo.

"Du borde komma förbi någon dag, ta med dig Melina också. Du vet att du alltid är välkommen hos mig, jag tror din syster skulle uppskatta det också." säger jag tillslut och det blir tyst på andra sidan luren i några sekunder. Sa jag nått fel?

"Vad menar du?" frågar han mig förvirrat. Jag rynkar ögonbrynen för mig själv.

"Ja? Har inte Amara sagt att hon har flyttat tillbaka till Springs?" jag drar handen genom mitt mörka hår och suckar lätt för mig själv.

"Jag har inte pratat med Amara på snart tre år." svarar han ledset och nu är det min tur att tystna.

"Va? Varför då? Har det hänt nått?" frågar jag och hör hur han suckar till.

"Nej, jag vet inte, allt var bra, men en dag slutade hon bara svara. Jag har inte hört något från henne sen dess, jag vet att pappas död tog hårt på henne, men jag trodde inte hon skulle bryta kontakten med resten av hennes familj för det." svarar han med en ännu ledsnare röst och jag stannar chockat upp.

"Vad menar du?" är det min tur att fråga.

"De fick reda på att pappa hade cancer, och han gick bort för fem år sen. Jag och Amara hade extremt bra kontakt tills hon plötsligt flyttade tvärs över landet. Vi pratade då och då men en dag bara slutade hon svara helt. Men om hon nu är tillbaka i Springs så borde jag komma förbi och prata med henne. Bor hon fortfarande med den där jävla idioten?" svarar han och jag tar chockat in det jag precis fick höra. Varför har hon inte nämnt något tidigare?

"Jag beklagar, Fabio var som pappan jag aldrig hade. Amara flyttade hit för några veckor sen, hon sökte jobb på min restaurang men visste inte det förens vi träffades där. Vem menar du?" jag hör Felix sucka till igen, men denna gången mer irriterat.

"Emilio, det var honom Amara flyttade tillsammans med. De träffades för typ fyra år sen, jag gillade honom till en början men efter ett tag började han bete sig sjukt konstigt, han hade extremt kontrollbehov och ville bara ha Amara för sig själv. Men han älskade henne och hon älskade honom, så jag kunde ju inte direkt säga något om det." svarar han och jag stelnar till. Vem fan är det?

"Nej, hon flyttade hit själv." svarar jag kort och plötsligt knackar det på min dörr och utan förvarning sticker Lizzy in huvudet.

"Du, jag måste gå nu, har lite jobb att göra, men skriv eller ring mig när du har vägarna förbi." säger jag till honom och vi avslutar vårat samtal och lägger på.

Lizzy kliver in i mitt kontor och hennes oroliga blick är svår att missa.

"Vad har hänt?" frågar jag med en suck och hon sätter sig i en av stolarna framför mig.

"Jag är orolig för Amara. Jag sov ju hos henne inatt, och hon vaknade upp mitt i natten och skrek, grät och kippade efter andan. Jag vet att hon ofta har nämnt att hon sover dåligt, och jag tror det är därför." säger hon med en orolig röst och tittar lite ledsamt på mig.

"Vad menar du?" jag tittar förvirrat på henne och hon suckar tungt till.

"Vissa dagar somnar hon nästan ståendes på jobbet och varje gång jag frågar säger hon bara att hon sover dåligt och inatt när jag sov hos henne så vaknade hon mitt i natten och skrek och grät." svarar hon och drar en hand genom sitt långa, röda hår.

"Vad skrek hon om? Vart är hon nu?" frågar jag och försöker att inte låta orolig, även om det hon säger oroar mig.

"Det var som att hon skrek på någon, hon bad om ursäkt och bönade och bad om att hon inte skulle bli skadad. När jag väckte henne så sa hon att det bara var en mardröm och låtsades somna om, men jag hittade henne imorse sovandes på balkongen med en filt runt sig." förklarar Lizzy och tittar ledset på mig.

Va? Jag har också märkt att Amara verkar lite trött ibland, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det är någon sånt som håller henne uppe om nätterna.

"Vill du att jag ska göra något åt det?" frågar jag Lizzy och börjar tänka på vad jag kan göra för att hjälpa henne.

"Nej, du får inte säga till henne att jag har sagt det till dig. Jag tror det är något större det handlar om, hon hatar att prata om sig själv, som att hon inte vill bli påmind av. Jag vill inte pressa henne med det så att hon stänger ute oss helt, vi måste bara få hennes tillit och vänta tills hon öppnar upp om det själv." svarar Lizzy och jag nickar till.

"Ska hon jobba idag?" jag tittar på min klocka och ser att det fortfarande är tre timmar kvar tills deras skift börjar medans Lizzy nickar lätt till svars.

"Skicka upp henne till mig senare."