Självmordsförsöket

Kapitel 3

Hur jag än vänder på kudden är den lika blöt över allt. Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag tro att någon faktiskt ville träffa mig? Det finns ju faktiskt en anledning till varför jag satt där på bryggan den dagen som Jacob stoppade allt, den anledningen är ju precis det som hände nu. Folk har gett mig falska förhoppningar hela mitt liv sedan bara svikit mig. Jag orkar inte med det längre och mina tankar flyger tillbaka till dagen på bryggan.

Allt kunde ha varit över, det kunde ha varit bra nu. Min själ hade äntligen kunnat få vara fri och lycklig. Såklart så stoppas jag i det ända som kändes bra i mitt liv och nu är jag fortfarande kvar i den här dyngan. Ingen vill ändå veta av mig, jag har inga kompisar och mina föräldrar jobbar mer än vad de är hemma så jag träffar de inte allt speciellt ofta. Som enda barnet i familjen är det ganska jobbigt att vara så pass ensam när mitt psyke inte håller, när alla i skolan behandlar mig som en påse med sopor...

Allt började i 5e klass. Vi fick äntligen byta klassrum till den ”coola” delen av skolan, så som jag längtade till det. Vi fick egna bänkar som vi klädde med ett fint bänkpapper och inredde locket så gulligt det gick. Men det jag inte visste när jag började skolan den dagen var att tjejerna hade umgåtts under lovet och bildat ett litet gäng, killarna lika så.

De där gängen är det värsta som har hänt i mitt liv, de förstörde verkligen mitt liv. All mobbning jag utsattes för, ska ingen annan behöva gå igenom.

Inte för att jag förtjänade det heller, men vad ska man göra när man är 12 år och inte vågar något säga..? På grund av min feghet så är detta något som fortfarande pågår...

Tårarna bränner bakom ögonlocket när jag tänker dessa tankar, att dessa personer nästan orsakade en annan människas död. Jag vet själv inte om jag hade kunnat leva med mig själv om jag hade vetat att någon annan tagit sitt liv på grund av mig. Dock är det rätt åt dom att få det kastat rakt i ansiktet på de. Egentligen hade jag velat att de sett på, fast ändå inte.. De kanske hade njutit av de nu när jag tänker efter, jag tror vi hoppar den delen.

Jacob, Jacob... Varför?

Tanken av han får mig innerst inne att le, men det han gjorde mot mig idag fick mig att ändra mig. Han kanske inte är den personen jag egentligen trodde att han var. På det snälla sättet han behandlade mig när han hade stoppat mitt livs bästa beslut, fick mig att se ett hopp för mänskligheten.

Jag måste vara dum i huvudet som kunde tro det! Det finns inget hopp, alla människor som lever idag är egoistiska, känslokalla idioter som lika gärna skulle kunna vara programmerade robotar. Det är som förbestämt hur de ska uppföra sig och behandla resten av världens robotar.

Jag tänder ljuset, skickar en tanke till min döda morfar och ställer sedan ner ljuset bredvid den vissna blombuketten som ligger på hans grav.

Min morfar var min ända trygghet och är fortfarande även om han inte finns bland oss längre. Att gå hit och få vara lite ensam med honom är skönt. Att få prata ut, även om man inte riktigt får något svar så känns det ändå som en lättnad.

Min morfar har alltid funnits där och kommer fortsätta att göra det. Att få träffa honom igen i himmelen, få ha min enda trygghet vid min sida igen var det som vägde tyngst till mitt beslut att lämna jorden.

Allt är som vanligt på kyrkogården. Inte ett liv syns till.

Min uppmärksamhet dras snabbt till den mörka skogen på sidan av kyrkogården. Ljudet av grenar som knäcks ekar mellan de höga träden. Skärper hörseln och kan ana ett dovt flås, inte allt för långt bort. Hjärtat ökar takten snabbt och bara ett par sekunder senare som dock känns som en evighet, brakar det ordentligt i skogen och ut kommer en svart skugga.

Paniken kryper upp för ryggen och jag springer för mitt liv. Det är inte på det här sättet jag ska få komma upp till min morfar igen, det ska vara mitt eget val. INTE NU!!!!

↜ *↝

Ohhhh, cliffhanger! Haha... Den blev lite kortare denna gången för jag ville se ifall det ens finns något intresse alls för den här storyn... Anyways, hope u liked it! Glöm inte att rösta och kommentera!  xoxo