Divan

Trött på människor

Jag sitter i soffan med en glass kartong. Med vanilj glass, den bästa glassen. Jag har saknat Johan så himla mycket när han var " död " men hur kunde han göra så? Jag menar vi var med varann hela tiden och var bästa vänner. Vi skulle aldrig lämna varandra. Men nu så gjorde han det ju, han "dog". Fast igentligen så försvann han ju medvetet. Och jag var mobbad och min pappa var död. Han var allt mitt hopp. Och jag älskade honom, mer än en vän. Men sedan han försvann har jag bestämt mig att inte släppa in någon för jag är för rädd att förlora någon. Men varför lämnade han mig? Och varför är han nu tillbaka? Men jag kan fortfarande inte förlåta honom innan jag får en förklaring. Men en sak vet jag säkert även ifall jag inte vill inse det, så kan jag inte leva utan honom.
Jag har snart ätit upp ett helt glass paketet för man brukar väl äta glass när man är ledsen? Jag lägger undan glassen och lägger mig ner i soffan och stänger ögonlocken. Jag har bara hunnit vila i typ 30 sekunder när jag precis hör att det knackar på dörren. Vem kan det vara som plingar på så här sent? Klockan är typ 21.00, inte för att det är himla sent, men ändå alla brukar ju vara hemma. Jag är också ensam hemma så jag är lite är att det ska vara en pedofil! Men jag tassar sakta ifrån vardagsrummet ut till hallen. Jag har tar ett djupt andetag och öppnar sedan dörren. Jag blir chockad av vem det är, någon jag inte ville se. Johan....
Jag tar mig tid att studera honom, han har brunt hår, ett par gröna ögon man kan drunkna i och en tydlig käklinje. Han har en vit tröja och ett par svarta trasiga jeans. Jag vet att han är en nörd men han ser ju inte direkt ut som en, och för det andra så bryr jag mig inte. Men jag vill inte se han även ifall han är dö snygg! Jag himlar med ögonen och kollar på han.
- Vad vill du då? , frågar jag och höjer på ena ögonbrynet.
- Julia låt mig bara förklara, jag ville inte lämna dig ju, men jag var tvu..- , säger han men jag avbryter honom.
- Nej, jag vill inte höra!, skriker jag med tårar i ögonen. Jag stänger dörren och springer så snabbt jag kan till mitt rum. Jag slänger mig ner på min säng och låter tårarna rinna. Eller rinna är fel ord, flöda är rätt. Jag storgråter tills det inte finns några tårar kvar. Jag vill bara så gärna att han ska vara här och krama mig så som det var förr. Men nej,nej,nej den tiden är över, över.

*

Jag byter om till pyjamas, jag älskar min pyjamas faktiskt. Den är illa och vit med en enhörning på, jag vet att den är barnslig men jag älskar den ändå. Jag går och lägger mig i sängen och kollar lite på mobilen. När jag precis ska stänga av den så får jag ett mail. Jag trycker på det och rynkar pannan när jag läser. Det står:
Hej alla 8 klass elever, vi ska åka på en klass resa till Boda Borg där vi ska ha en rolig klassresa, det är ju snart sommarlov så vi ska ha det så roligt nu. Vi kommer dela in oss i grupper och så kommer vi göra en massa uppdrag där, ni kommer att bedömas för hur bra ni samanbetar m.m. Detta gäller endas 8 elever! MVH Internationella Engelska skolan Johanneberg.

Jaha, då skulle jag åka på en klassresa, till Boda Borg. Så himla kul också när jag är på ett så bra humör. Inte direkt. Bara inte jag kommer i samma grupp som Johan. Men det blir väl ändå kul, att resa någonstans. Men jag har ingen lust att lära känna nya vänner, ja jag är trött på människor almänt.

___________________________

Förlåt det var skit längesedan jag uppdaterade, förlåt igen! 💕 och jag vet att detta var ett tråkigt kapitel, men det kommer bli bättre kapitel! Ni får ha det så bra så ses vi i näsa kapitel!!♡
HEJDÅ!