Divan

Aldrig den samme igen

Nästa dag börjar med en rejäl huvudvärk. Jag vill bara stanna hemma ifrån skoan men tänk ifall någon mer tar min plats, och alla har glömt mig när jag kommer till skolan. Mamma vet inte att jag gick till skolan igår för hon sov hela dagen. Men idag är hon på bästa humör och är uppe och lagar frukost. Det luktar pannkor och sylt och jag vill bara springa ner till köket och överraska mamma. Men så gör inte sånna som jag. Sedan den gången det där hände tänker jag alrig bli den samma jag var. Jag var alltid glad, hade många vänner och brydde mig inte om status. Men en gång hände en fruktansvärd sak och jag bestämmde mig för att bli som jag är nu. Kaxig och populär. Aldrig bryta isen eller släppa in människor in i mitt liv. Dom ska aldrig tro att jag gråter, vilket jag ofta gör. Men jag blir aldrig den samme igen. Aldrig.

*

Jag har ätit några pannkakor och är påväg ut ur fönstret, för att åka till skolan. Jag kan inte gå ut ur dörren för jag vill inte att mamma ska veta att jag går till skolan. Jag hoppar på bussen och går till Melinda. Jag pratar fortfarande inte med Cassie, aldrig mer. Vi hälsar på varanda och sedan sitter vi oss längst bak. Efter två stationer kommer han den där nya killen på. Bryan eller vad det var han hette. Han är så himla snygg med en dålig attityd. Som Spencer ungefär. Han kollar åt vårt håll och jag ler. Han går åt mitt håll och ställer sig framför mig och Melinda. Han ler och säger hej. Kanske kan han bli min nya pojkvän. Jag vet att han var elak mot mig igår men jag ska lossas att ignorera det så att ingen tror att jag brydde mig. Fast visst gjorde jag det.

Vi kommer fram till skolan efter ca 15 min. Och Bryan har har pratat och skrattat med oss hela vägen. Han är bara för söt. Jag sätter min hand på hans axel och ler mot honom. Han skrattar och sätter sin arm runt om min midja. Jag blir varm i kroppen och känner hur jag andas snabbare. Utanpå det jag säkert självsäker ut men inkom mig så är jag som ett smör som smälter. OMGAAD!
Jag och Melinda tar sällskap till skåpen i korridoren. Jag tar fram min nyckel ur min svarta MK- väska och öppnar mitt skåp. Jag kollar på schemat och ser att vi ska ha svenska. Det trååkigaste ämnet ever. Men jag tar ut mina svenska böcker och tar en penna. När jag ska gå in i klassrummet så möter jag Bryan. Jag vinkar lite och han ler tillbaks som ett svar. Så Söööt asså♡
Inne i klassrummet så är det bara 3 platser lediga. Jag sätter mig bredvid någon annan populär tjej som jag inte känner. Jag ler lite bitchigt och hon bara kollar på mig. För att jag är snygg antar jag. Alla pratar och det är en ganska hög ljud volym. Men sedan kommer våran lärare Anders in i klassrummet och alla tystnar. Han är så sträng att ingen vågar prata. Alla utom Bryan. Han är ny och han vet inte gränserna. Så han får en kvarsittning för prat vid lektionstid.
Det visar sig att vi ska jobba två och två och göra en film. En ska filma och en ska filmen handla om. Jag ska självklart vara den som blir filmad ju.
Och då ska dom visa filmen för hela skolan och jag skulle typ bli känd. Men det finns en dålig sak.. Man får inte välja med vem man ska jobba med. Det gör Anders. Och tro mig, han kommer para ihop oss men våran största fiende typ.
Anders har bestämt att vi ska jobba tjej och kille och jag önskar att jag får jobba tillsammans med Bryan. När Andres kollar på mig så ler jag ett sött leende för att han ska bli extra snäll mot mig. Men det funkar inte.
- Julia och Johan, säger Anders och kollar på han killen som räddade mig ifrån att ramla igår. Han med gröna ögonen. Och vänta, jag känner igen hans namn! Det kan inte vara sant..
Jag kollar på honom och han kollar på mig , och han är nörd men det är
något med honom som påminner mig om.. om det som hände innan jag blev en sån diva. Det kan väl inte vara.. Nej det kan det ju inte, han är ju död.
Jag går och sätter mig bredvid honom med ett äcklat uttryck, fast egentligen vill jag bara sitta bredvid honom.
- Hej , jag heter Johan, säger han.
- Hej , svarar jag ganska otrevligt.
- Lyssna ifall vi ska jobba så får du faktiskt prata trevligt med mig, säger han.
Den rösten, den låter så.. bekant.
- Jag pratar med dom jag vill, svarar jag och kollar på honom. Hans ögon är sånna man skulle kunna drunkna i. Dom är så gröna, så vackra. Hans hår det är brunt och det är så snyggt fast han är nörd.
Vi bestämmer att jag ska bli filmad och han ska filma. Men, vi kan inte filma i skolan vilket betyder att vi måste vara med varann efter skolan.
*
Efter skolan går jag, Johan och Melinda i mot shopping centrumet för där är jag ofta. Filmen ska handla om mig och hur min vardag ser ut. Jag kommer att G-L-Ä-N-S-A!
Vi går till min favorit affär: bikbok!
Johan tar upp kameran och trycker på den röda film knappen.
- Hej där, jag heter Julia och i denna film ska ni få följa mig i vardagen.
Idag så hade jag tänkt att visa er min favorit affär, bikbok och min klädsmak , säger jag när han filmar.
Jag visar en blå topp, smycken och en super bra eyeliner.
Efter vi filmat ett tag så går vi till Sveas och alla vi tar en kulglass. Jag tar vanilj och choklad medan Johan och Melinda tar jordgubb och melon.
- Så var kommer du ifrån Johan, frågar jag.
- Göteborg , men nu har jag flyttat till Örebro.
Det han säger får mig lite skakis eller vad man säger.
Jag bodde också i Göteborg men nu som sagt, bor jag i Örebro.
- Och du? , frågar han.
- Göteborg, mumlar jag till svar. Han nickar och jag ser att han också känner sig lite skakis. Det känns som att jag träffat honom innan. Men det var väldigt längesedan jag bodde i Göteborg. Melinda får ett SMS ifrån hennes mamma där det står att hon måste hem nu.
- Hejdå, jag måste hem, säger hon och vinkar.
- Hejdå , säger Johan.
Då blir jag visst ensam med han, toppen....
- Jaha, vad ska vi göra nu då? , frågar han.
- Jag vet inte faktiskt, svarar jag.
- Jag vet, visa mig dina favorit platser, säger han.

Jag tar honom till en frisör salong, ett spa och stranden. Han filmar allt.
När vi är färdiga och han sjutsar mig hem på sin mopped är jag väldigt glad. Han gör mig hel liksom. Men jag måste bara få reda på mer om honom. Men jag får inte glömma att han är en nörd. Jag är på en högre nivå. Eller är det egentligen nödvändigt med det? Att andra är bättre än andra. Eller är det kanske fel? Jag vet inte. Han släpper av mig hemma och jag vinkar hejdå. Han ler och sedan åker han iväg hem. Han är så bekant på nått sätt.

*

Nästa dag så ser jag något som kommer få mig att gråta. Det är Bryan med hans läppar tryckta mot......

___________________________

Min tredje del nu är ute!!! Yayy! Jag hoppas verkligen att ni gillar den ♡
BTW! Jag kommer att byta omslags bilden bara så ni vet! ❥