Divan

Redan förlåten

Jag rycker till när för att någon petar mig på ryggen. Jag vänder mig om och kollar på personen. När jag ser vem det är backar jag ett steg och biter mig i läppen. Ѕрепсеr. Varför måste han följa efter mig och tro att han äger mig? Han ler sitt snyggaste som exakt alla tjejer skulle smälta för. Utom jag. Visst han är väl lite ögongodis, men när man vet vem han verkligen är så är han äcklig. Jag mår illa av hans närhet.
- Tjena snygging, säger han och går närmare mig.
Jag backar och fnyser.
- Du äcklar mig, säger jag.
Han bara skrattar lite och säger;
- Jag vet att allting började med det med Cassie. Och asså jag gillar inte ens henne. Du är mycket snyggare, säger han och tar min hand.
Jag slår bort den.
- Vi kan börja om på nytt, säger han och ser oskyldig ut.
- Du är bara en player, skriker jag och springer där ifrån.
- Du kommer att ångra dig! Det är inte bara du som kommer att råka illa ut, skriker Spencer tillbaka.
Då fick jag just en klump i magen. Juste... På avslutnings balen så kommer Johan inte leva längre, enligt Spencer. Usch jag mår illa av att bara säga hans namn. Jag måste berätta det för Johan, jag han inte göra det förut. Jag skulle aldrig förlåta mig själv ifall han dog utan att jag sagt det. Men att säga det blir svårt.

Jag går in i mitt rum där jag sover och ser att Johan sitter i sin säng och läser en bok. Jag går tyst lite närmare men han hör mig inte fortfarande. Till sist så säger jag något.
- Hej där, säger jag och ler lite.
Han tar snabbt ner boken och ler mot mig.
- Hej, säger han och sätter sig lite rätare i sängen.
- Jag måste berätta en ska för dig och det är viktigt att du lyssnar, säger jag och sätter mig på sängkanten.
- Okej....,säger han osäkert.
- Igår så pratade Spencer och Cassie med varandra och jag tjuvlyssnade...- , säger jag och sedan berättar jag hela storyn. När jag berättar ser han ut som ett frågetecken.
Det kan jag förstå.

- Va?! , frågar han och stirrar på mig.
- Mm, säger jag och koller ner på marken.
- Tänker han gå så långt, frågar han.
- När det är Spencer så ja, jag är rädd för det, svarar jag och kollar på Johan.

- Vad ska vi göra?, säger Johan.
- Ta reda på hur han ska döda dig och sedan kan vi ta honom på bar gärning, säger jag och ler lurigt.
- Due smart, säger han och ler ett leende som får mig att falla.
Falla för Johan. Fast det har jag redan gjort i och för sig.
Jag sätter mig bredvid honom och lutar huvudet mot hans axel och blundar.
Jag har saknat detta så obeskrivligt mkt❤️
- Julia, jag är ledsen att jag lämnade dig, säger han och sneglar på mig.
- Du är redan förlåten, säger jag tyst.

Jag insåg att jag inte kunde leva utan honom, han är hälften av mitt hjärta och kommer att vara det föralltid och föralltid❤️