Precis som alla andra | f.s

Kapitel 27

°Tess perspektiv°

”Fan!” frustrerat kastar jag mobilen i väggen och med en smäll landar den på golvet. Jag suckar högt och trycker händerna för ansiktet. För de första kommer den telefonen absolut inte fungera nu och för det andra kommer allt går raka vägen åt skogen.

”det var väl onödigt?” (bara så ni vet så pratar de engelska nu när de är i USA xD men jag orkar inte översätta) Taylor sätter sig ner bredvid mig och jag suckar igen.

”jag tror inte din telefon blir lagad av att du kastar den i väggen” säger hon och jag skakar på huvudet.

”jag vet, men skit samma, allt är ändå förstört så varför inte telefonen också?” säger jag och trycker ner ansiktet i en kudde.

”jag tror inte det, kom igen Tess! Det handlar om någon dag innan du får ny telefon och då kan du ringa och förklara allt” säger Taylor och jag kollar upp på henne.

”men jag kan inte hans telefonnummer!” säger jag och hon himlar med ögonen.

”seriöst? Kan du inte din pojkväns nummer utantill?” säger hon och jag himlar med ögonen.

”nej? Men jag kan Ogges.” Säger jag och hon höjer ena ögonbrynet.

”är inte det än av hans kompisar? Varför kan du det och inte Felix?” frågar hon och jag flinar mot henne.

”för att det skiljer bara en siffra från mitt” svarar jag och hon suckar.

”jag går nu, ska du med?” frågar hon och jag skakar på huvudet.

”förlåt, men har alldeles för mycket i huvudet just nu” säger jag och hon nickar och försvinner ut. Med en suck sätter jag mig ner på knä och plockar upp min telefon. Hela telefonen är krossad och jag kommer inte in på den, lyckat. Med en irriterad suck ställer jag mig upp och går iväg mot dörren. Jag måste leta upp Mona och visa min telefon. Jag hittar henne i fikarummet och hon ler mot mig.

”vad har du på hjärtat vännen?” säger hon och ställer undan sin kaffekopp.