Precis som alla andra | f.s

Kapitel 68

Den blöta handduken duttar jag försiktigt på den varma pannan. När han börjar gny av smärta ler jag lätt och lägger ifrån mig handduken.

"God morgon älskling, sovit gått?" frågar jag när Felix kämpar med att få upp sina ögon.

"Vad hände?" även om han försöker så går det knappt att höra vad han säger med den hesa rösten.

"Nä, vad hände Felix?" frågar jag tillbaka och han himlar lätt med ögonen. "okej, läkarna säger att du antagligen blivit påkörd och därför fått en hård hjärnskakning och svimmat. Jag och Oscar hittade dig ute på gatan i går natt, och på något sätt fick vi dig hit" säger jag och plockar upp handduken igen, duttar den lätt mot ett sår på hans kind. Felix grimaserar av smärtan och puttar undan min hand. "och du ha en del sår också men inga allvarliga" Han nickar lätt och blundar igen. Oscar kommer in och stänger ljudlöst dörren efter sig innan han sätter sig ner på andra sidan av Felix.

"Hur mår han?" frågar han och jag rycker på axlarna.

"han har ont, men dåligt mår han nog inte" svarar jag och han nickar lätt innan hans blick landar på Felix igen, och lika så jag. Jag ler försiktigt och drar handryggen över hans panna och lägger min andra hand runt hans handled.

"Det kommer bli bra" viskar jag tyst i hans öra innan jag lämnar en fjäderlätt puss på hans panna.

Efter att ha pratat med Doktorn och Felix fått både sytt igen såren och fått i sig medicin och mat har han nu piggnat till en aning och snart kan vi åka hem. Men han är flummig på grunt av medicinen.

"Felix släpp mitt hår?!" Jag vänder mig om och måste sätta handen för munnen för att inte brista ut i skratt. Oscar hänger över Felix som har ett hårt grepp om Oscars hår. Efter att jag svalt ner skrattet hjälper jag Oscar.

"Felix, släpp" säger jag och plockar bort hans händer från Oscars hår. Felix kollar frågande på mig och jag bara ler som svar innan jag lägger ner hans händer på täcket.

"Ska vi åka hem?" frågar jag och Felix nickar lätt och kliver ur sängen. Det känns som att ta hand om en liten unge.

°Felix perspektiv°

Att tillbringa hela dagen i soffan, det kan jag berätta att det var inte ett skit roligt. Men det var tydligen en måste annars kunde jag svimma. Huvudet värker, såren svider, armen kan jag inte röra pågrund av att den är blåslagen. Vad som egentligen hände vet jag int, jag var trött och gick hem sent efter träningen. Hungrig, trött och helt slut gjorde att jag egentligen bara gick utan att tänka på vart jag gick. Och antagligen kom det en bil i exakt samma tillfälle som jag. Och sen så Poof så låg jag där halvt död. Lite överdrivet kanske men jaja.

"Kan jag gå nu?" Ett par armar slingrar sig runt min hals och en varm kind läggs mot min.

"Jadå, jag klarar mig" svarar jag och lägger mina händer på hennes armar.

" okej, men ring om det är nått okej?" Jag skrattar tyst och nickar.

"Jag lovar" svarar jag och hon skrattar lätt och pussar mig snabbt på kinden innan hennes armar släpper mig.

"Hejdå!" Ropar hon från hallen och jag svarar snabbt innan dörren smälls igen mellan oss. Jag suckar lätt och sträcker mig efter fjärrkontrollen för att byta program då reklamen inte intresserar mig alls. Bär en fotbolls match istället spelas på skärmen framför mig lägger jag tillbaka fjärrkontrollen på bordet. Telefonen hamnar bredvid och även så hamnar tablettpaketet med min medicin där. Jag sluter ögonen och bara lyssnar till ljudet av domaren som blåser i visselpipan, alla på läktaren som gapar och skriker, av tutorna de även tutar med och av bollar som hörts skjuts iväg av gubbarna i shorts. Det är en vacker melodi i mina öron.
---
"FELIX!!!" Jag rycker till av att Ogge ropar mig i örat. Antagligen somnade jag.

"Aj, mitt öra" säger jag och sätter handen över. Han skrattar och lufter upp mina ben för att sedan sätta sig ner och lägga mina ben över sina.

" så, hur går det i matchen?" Frågar han och förvirrat tittar jag på honom men förstår sen att han menade den på tv.

"Vet inte, jag somnade" svarar jag och han nickar. "Vad gör du här förresten?" ställer jag som följd fråga.

"Tess sa att du var ensam hemma och frågade om jag inte kunde åka hit en stund. Och eftersom jag också var ensam så åkte jag hit direkt" svarar han och jag nickar.

"Hur kom du ens in?" Frågar jag efter en stunds tystnad. Ogge flinar lätt och kollar på mig.

"Det var inte låst" svarar han och jag suckar och himlar med ögonen.

"Kan vi äta något? Jag är hungrig" säger jag och Ogge nickar.

"Vad vill du äta?" Säger han och ställer sig upp ur soffan.

"Överraska mig" svarar jag och får ett flin och en nick till svar innan jag blev ensam i soffan igen. Tacka Gud för att jag har dess fina vänner.

»»««»»««»»««»»««»»««»»««
Jaha mina vänner, vad tycker ni bok nr 2 ska heta? Kommentera så är ni jätte snälla