Precis som alla andra | f.s

Kapitel 30

°Tess perspektiv°

Det döva ljudet av kanoner som skjuter ut konfetti fyller mina öron och ett leende tar plats på mina läppar. Mina öron fylls av det höga ljudet av musiken och jag sluter ögonen, känner rysningen ila genom ryggraden och håret på armarna reser sig och ett kort skratt slinker ur min mun.

 

°Felix perspektiv°

 

Det är väl inte? eller? Va? Vart kom hon ifrån? Jag står bara och stirrar, låten var det ingen som slutförde, allas blickar hamnade på Tess. Hennes ljuva röst fyller mina öron och hennes vackra leende får mitt leende att växa ännu mer. Jag svävar på moln, jag är ovan för alla, inget kan få mig ner på jorden igen.

_____

"Felix släpp henne nu, innan hon blir blå" skrattar Ogge och ett tyst skratt hörs från Tess när jag lättar på kramen.

"jag har också saknat dig din galna lilla tuss! Jag vill också ha en kram" Jag släpper Tess som kramar om Oscar.

"vi också" säger Omar och Tess kramar om honom och Ogge innan hon slänger sig i soffan och suckar lyckligt. Jag lägger mig ner bredvid henne och hon kolla glatt på mig med tindrande ögon. Hon gör mig så lycklig, men tanken på att hon snart kommer lämna mig igen gnager långt bak och får den där lyckliga känslan att förminskas en aning. Jag är bara inte säker, jag vet inte vad jag ska göra, Jag älskar henne men vill inte att hon lämnar mig igen, jag vill ha henne nära.

"Felix?" Tess knäpper med fingrarna framför mitt ansikte och jag skakar lätt på huvudet innan jag kollar upp på henne. Hon ler mot mig och ställer sig upp, jag besvarar leendet och ställer mig upp efter henne.

"vi ska gå, de andra har precis gått till bussen" Säger Tess och greppar tag i min hand. Ett stort leende tar plats på mina läppar när vi går ut bland alla de skrikande fansen och in i bilen. Daff släpper av oss alla hemma hos Tess. Vi följer med henne in då hon insisterade på det och för mig gör det ingenting, ju mer tid jag får Tillbringa med Tess desto bättre. När vi kliver in genom dörren flyger Tess upp i en kram av sin bror och sen av sin pappa. Hennes mamma och syster är inte hemma, dom är långt bort och jobbar. Hennes pappa sitter instängd inne på sitt kontor hela tiden och är bara ute vid mat och toa besök. Jag tycker synd om Kevin som är själv hela tiden, nu när Tess varit borta måste han ha varit helt själv. Men mina tankar stämde inte, för precis när vi fått av oss skorna kommer en tjej ner för trappan, hon ler mot oss innan hon ställer sig bredvid Kevin som greppar tag i hennes hand.

"åååå! Clara! Heeej!" Tess kramar om henne och ett leende sprider sig på Claras läppar.

"hej på dig Tess! Hur var det i La?" frågar Clara efter kramen och Tess berättar snabbt hur bra det var.

"och vilka har vi här?" hon vänder sin uppmärksamhet till mig och killarna som egentligen bara stått och tittat på.

"det här är Oscar, Oscar och Omar, han där har du redan träffat" säger Tess och presenterar oss. Killarna hälsar snabbt och drar därefter på sig sina skor igen-precis som jag-

"Tess, ska du med?" jag kollar på henne med ett leende och hon nickar glatt tillbaka.

"klart jag ska, och ni två. Ingen "film kväll" utan film kväll är ok" säger hon och flinar mot Kevin som skrattar.

"lovar inget" svarar han och en äcklad min klär Tess ansikte vilket får oss andra att skratta mer.

"okej, killar spring!" utbrister Tess och puttar ut mig genom dörren. Jag skrattar och går vidare ut på gatorna. Med Tess hand ihop flätad med min och Oscar vid min sida går jag vidare på gatan mot pizzerian. Omar och Ogge vet jag inte riktigt vart de är, men någonstans runt om oss antar jag. Jag drar upp dörren och lukten av nybakad pizza slår mot oss. Vi går fram och beställer varsin pizza, eller i alla fall jag och Oscar. För även hur mycket vi tjatade på Tess så vägrade hon äta varken pizza eller sallad. När vi beställt hittar vi Omar och Ogge sittandes vid ett bord och vinka mot oss. Vi sätter oss ner vid bordet och vår mat anländer.

"Tess smaka, det var jätte gått" jag håller fram en pizza slice framför henne men hon skrattar bara och puttar undan den.

"jag sa ju att jag inte är hungrig, men tack!" hon ler mot mig och ett osäkert leende leker på mina läppar. Det gör mig orolig, Tess brukar älska pizza. Men alla kan väl hamna i någon sorts mat koma då all mat äcklar en? Men hennes hy bleknar mer och mer för varje timme som går och hon är trött och hängig. Hur länge sedan var det hon egentligen?

~≈~≈~≈~≈~≈~

hade tänkt mig ett slut snart. hur många kapitel vill ni ha? :) ny berätellse på G!