Precis som alla andra | f.s

Kapitel 55

°Felix perspektiv°

Så fort läraren släpper oss står jag vid busskuren för att ta första, bästa buss till studion. Tess hade fikat med Ogge och därför följt med till studion för att kolla på när vi tränar. Av någon anledning är jag gladare än, ja det gladaste som finns. Jag skulle kunna stå och hoppa upp och ner av glädje men det hade sätt konstigt ut så jag låter bli. Bussen saktar in och jag kliver på, sätter mig ner på ett av sätena och blickar ut genom fönstret. Efter en lång dag i skolan kan inte eftermiddagen bli bättre.

°Tess perspektiv°

Efter fikan tog vi oss vidare till dansstudion där killarna skulle träna, själv sitter jag på golvet och kollar på. Det är en upplevelse i säg att se deras fötter flyga över golvet och bilda rörelser som byggs på och till sist bildar en koreografi.

Musiken dör ut och jag applåderar lätt, Killarna står nu svettiga framför mig med ryggarna vända mot mig och blicken fäst på mig genom spegeln. Själv sitter jag i skräddar sits på golvet bredvid killarnas vattenflaskor.

"Nu vill jag ha en puss!" skriker Felix och jag skrattar lätt. Vilket leder till att jag trillar baklänges när Felix läppar krockar med mina. Jag skrattar och lägger högerhanden på Felix nacke samtidigt som jag stödjer mig mot vänster handen. Felix hand har ett stadigt grepp om min rygg och den andra lyfter upp oss båda från att slå i golvet.

"får vi också en då?" både jag och Felix kollar upp på de tre killarna som står framför oss med huvudet på sned och händerna ihop knäppta. Jag skrattar lätt till medan Felix tyst morrar, knappt så han själv hör det.

"ne.." börjar han.

"ja visst!" avbryter jag honom och ställer mig upp, ger dom varsin snabb puss innan jag åter igen skrattar. Min blick landar på Felix som surt tittar på mig men jag kan inget annat än att le, han är otroligt söt när han är sur och jag är ledsen, men inget annat än ett leende kan jag få fram.

"nu ska vi inte vara såna, det kallas kompis puss" säger jag efter ett tags tystnad och om jag inte såg fel var det ett litet leende på Felix läppar. Jag sjunker ner på knä framför honom om tvingar upp hans blick innan jag ännu en gång ler och placerar mina läppar mot hans.

"det där var dock ingen kompis puss vännen" han flinar mot mig och jag bara ler, ler som ett fån. För just nu är det ända jag kan göra, le. Livet är verkligen på min sida. Inget kan gå fel, inget kan få mina tårar att rinna om inte glädjen.

——-

Det var vad hon trodde, det var egentligen vad hela världen trodde. Vad skulle kunna gå fel när två människor älskar varandra? Men precis som för alla andra kan allt krossas på en natt, allt man någonsin kämpat för vill man aldrig se mer, man vill aldrig mer tänka på personen. Det ända du vill är att allt ska vara som vanligt, det ända du vill är att den natten aldrig hände. Varför man inte kan spola tillbaka tiden är en fråga vi inte kan svara på, för visst hade det varigt praktiskt? Vartenda problem hade man kunnat förbättra och allt hade varit på topp.

 

När livet serverar citroner gör du citronsaft av det. Du fixar det med din egen vilja och styrka. Frågan är om Felix fortfarande vill kämpa för sin kärlek till Tess eller om han hellre lägger ner det. Frågan är om Tess orkar pussla ihop sitt liv med karriären mer, om hon orkar stå ut med alla flyg flygresor hit och dit för att kunna leva ett normalt liv och sin dröm samtidigt.  Frågan är om de båda fortfarande älskar varandra, om båda fortfarande orkar lägga tid och ork på den andra som tekniskt sätt förstörde hela ens liv på en natt. 

 

02.26, klockslaget de båda vill förtränga. Klockslaget som krossade den enas hjärta och tvingade den andra till att gråtandes vandra runt på gatorna. Allt var ett missförstånd som förändrade två liv, allt på grund av en obetydlig kyss.