Precis som alla andra | f.s

Kapitel 38

Att hon älskar mig.

--------

Jag sitter i köket och pillar med mina fingrar, det finns egentligen inget annat att göra förens Tess har vaknat.

"jag har så förbannat ont i huvudet" jag kollar upp på Tess som kommer in i köket med ett plågat ansiktsuttryck och håret uppsatt i en slarvig tofs. Hon går raka vägen fram till ett skåp och plockar fram en huvudvärkstablett innan hon fyller ett glas med vatten. Hon sätter sig ner mittemot mig och kollar med ett leende på mig.

"God morgon förresten" säger hon och jag skrattar tyst.

"God morgon hjärtat. Vad hittar vi på idag?" säger jag och hon rycker på axlarna.

"Kan vi inte bara se på film? Du förstår inte hur trött jag är" säger hon och jag nickar.

"det låter bra" svarar jag och hon ler mot mig innan vi går upp på hennes rum, sätter igång en film och kryper ner i soffan. Vad det är för film har jag ingen aning om, jag slutade kolla när Tess somnade, och jag tror ärligt talat hon har feber. Jag ligger länge och granskar hennes ansikte. När hon börjar huttra av att hon fryser kravlar jag mig ur soffan och lyfter bort henne till hennes säng. Jag skriver en snabb lapp till henne innan jag drar på mina kläder. Jag böjer mig ner och lämnar en puss på hennes panna innan jag snabbt och enkelt springer ner för trappan och ut genom dörren.

°Tess perspektiv°

Huvudet känns som om det ska explodera och varje gång jag försöker ställa mig upp känns det som om hela rummet snurrar, vilket leder till att jag inte kommit ur sängen än. Varken Kevin eller pappa är hemma så någon hjälp får jag inte heller. Vad gör jag nu? Allt som har med elektronik att göra ligger på soffbordet och att ta mig dit kan jag lika gärna stryka direkt utan att ens försöka. För jag kan redan nu säga hur det slutar, och det är inget roligt slut på det. Jag suckar uttråkat och slänger armarna upp i luften, utan att jag säger det till dom faller de ner i min panna och jag skrattar av hur onödigt ont det gjorde hur dålig kraft jag har för tillfället. Okej, jag behöver friskna till för nu ligger jag och skrattar åt att jag fick ont, jag är fjantigare än en som precis fått bedövning så den blir helt knas. Jag sätter mig försiktigt upp i sängen och slänger benen över kanten, skakar på huvudet och blinkar ett par gånger för att få bort den dåliga synen. Utan det minsta förbättring ställer jag mig skakigt upp och tar hjälp av allt vad jag kan hitta på vägen till soffan. Men jag tänker faktiskt ge mig själv en liten applåd för att jag tog mig till soffbordet och fick med mig både data och mobil till sängen igen.

Efter att ha suttit i timmar framför datorn tröttnar jag på det också och börjar känna mig ganska ensam, vissa brukar säga att det är skönt att vara själv när man är sjuk, men jag hatar det, att ha folk runt mig gör mig piggare. Jag letar runt på min madras efter min mobil som ligger under täcket. Jag drar fram den och går in på den gröna knappen med en vit pratbubbla på, det vill säga sms.

Jag:

Jag vill ha glass.....

Felix:

Ja, jag vet

Jag:

Jag vill ha sällskap också

Felix:

Ja, jag vet

Jag:

Och choklad

Felix:

Fixat!

Jag:

Halleluja! Trodde jag skulle bli tvungen att fråga rakt ut

Felix:

:(

Jag:

Puss!

Felix:

Puss.... ;)

Det knackar på dörren och jag kollar nyfiket upp från telefonen.

"Jag öppnar..." skriker jag men kommer på att endast jag är hemma och att jag inte kan gå. "Inte, du får öppna själv" skriker jag och jag hör flera skratt nerifrån hallen, vilket får ett leende att ta över mina läppar. Jag känner mig som ett barn på julafton när tomten drar fram det största paketet och börjar läsa: God jul, T-ttttt. Hur otroligt nervös och spänd man var över att få veta vem det var till. Helst av allt hade jag velat skrika "Men säg något då!" till tomten men det skulle jag aldrig göra. Trappan knarrar lätt till för varje steg de tar och jag blir mer och mer spänd för varje steg jag hör. In genom dörren kommer de fyra killar jag hoppats på. En av dom har en kasse i handen vilket gör mig ännu gladare.

"här har fröken sin choklad, glass och sällskap. Som beställt" upp ur kassen åker både choklad och glass. Jag ler stort som tack.

"tack! Jag höll på att dö, typ" säger jag och alla skrattar tyst. Alla sitter och äter ur sina glassar och ord, skratt och konstiga ljud lämnar våra läppar och att bara höra deras underbara skratt får mig att må mycket bättre.

~≈~≈~≈~≈~≈~

Okej folket! jag behöver er hjälp! för det första, finns det något man kan göra för att få tillbaka ide flowet?

och för det andra, så kan ni vara till stor hjälp här! vad vill ni ska hända? ide torka i min hjärna! xD

kommentera! <3