Summer love - f.s

2 - första dagen

Tess POV:

Jahapp, första dagen. Direkt efter vi fått slutbetyget och kramat alla, åkte Cloe till Gotland. Hon kommer vara borta hela lovet och jag fattar seriöst inte hur jag kommer klara mig utan henne.

Nu sitter jag på bussen hem från skolan. Ur mina hörlurar dunkar "knäpper mina fingrar" av Linda Pira. Bussen rullar in på slutstationen. Jag reser mig upp, kliver av och styr mina steg mot våran villa. Från stationen är det bara fem minuter att gå innan jag låser upp ytterdörren och går in. Direkt sparkar jag av mig mina finskor och springer upp för trappan till mitt rum. Min vita spetsklänning drar jag av mig för att byta till lite bekvämare kläder. Efter att valt mellan några olika alternativ bestämmer jag mig för en T-shirt och shorts (hela outfiten --> kolla bilden där uppe). Snabbt tar jag en titt i spegeln. Ser väll någorlunda bra ut, tänker jag och slänger min på sängen med mobilen i handen.
Några olika idéer på vad jag kan göra rullar igenom mitt huvud tills jag kommer på vad jag kan göra. Med små skutt skuttar jag ner för trappan in i hallen där jag trycker ner fötterna i mina vita converse.

Ute skiner solen så jag skippar jacka och tar istället solglasögon. I den lilla friggeboden som står på trädgården går jag in för att hämta min penny board. Ända sen jag var 13 har jag åkt på den här och den är fortfarande lika ren som när jag fick den. Jag åker ut på vägen och rullar ner för den långa backen vid våran infart, förbi grannhuset och ner till en liten park. På en av bänkarna sitter en kille som ser ut att vara i min ålder. Jag går fram med brädan under armen och sätter mig bredvid honom. Först märker han mig inte eftersom han håller på med sin mobil men det tar inte långt tid innan han tittar upp och jag ser hur han ser ut. Damn, det ansikte var inte dåligt, tänker jag.
"Tja" säger jag och ler när vi får ögonkontakt.
"Tjena" säger killen och ler lite smått tillbaka. Åh herregud, det där leende. Han var verkligen fin.
"Så.." Börjar jag men vet inte vad jag ska fortsätta. "Undrar du varför jag satte mig här?" Frågar jag och det är som om orden bara slinker ur munnen på mig. Vafan är det för fråga Tess? Kunde du inte kommit på något bättre. Killen rycker på axlarna.
"Halvt typ" svarar han och flinar.
"Okej, jag trodde att du skulle säga nej annars hade jag aldrig stämt en sån dum fråga" suckar jag och ler lite osäkert.
"Varför skulle jag säga nej?" frågar han och tittar frågande på mig.
"Jag har ingen bra anledning till varför jag satt mig här, men det skulle bara bli ännu stelare om jag går nu" säger jag. *ringringring* hörs det från killens telefon. Han tar upp den och svarar.
"Hallå?"
"Aa visst, jag kommer" säger han innan lägger på.
"Jag måste tyvärr hem men det var kul att prata med" säger han och ler.
"Ja detsamma. Om du vill kan du få mitt nummer och typ ringa mig om du har tråkigt eller så" säger jag. Han räcker över sin telefon så att jag kan lägga in mitt nummer. Jag ger tillbaka telefonen. "Det är bara att ringa mig när som helst. Har nämligen precis fått ett sommarlov som förmodligen kommer bli jätte tråkigt. Men om du vill ändra på det är det bara att ringa" säger jag och blinkar lite med ena ögat.
"Absolut" säger han och ler stort innan han vänder sig och går hem. Jag ska precis rulla iväg på min bräda då jag kommer på att jag inte vet vad han heter.
"Du! Vänta!" Ropar jag. Eftersom att killen inte kommit så långt hör han mig och vänder sig om. "Du sa aldrig vad du heter"
"Inte du heller" säger han och flinar. Jag suckar och rulla fram till honom.
"Jag säger om säger" flinar jag.
"Felix" säger killen som jag äntligen vet namnet på. Jag väntar en stund på att han ska säga hela namnet.
"Och?" Frågar eftersom han inte verkar fatta vinken.
"Sandman" säger Felix.
"Snyggt" säger jag och ler.
"Och du?" Frågar Felix.
"Tess Dallas" svarar jag.

Jag rullar med fullt av tankar i huvudet. Det här kanske ändå inte blir så tråkigt sommarlov trotsat, är det sista jag tänker innan jag är framme vid huset.