illusion | o.e

Kapitel 14

Oscar //

Jag blev helt plötsligt stum, hade hon precis sagt att hon älskat mig, bara sådär?
"Hallå turturduvor, kommer ni? Filmen börjar!" Ropade Eira och jag öppnade munnen för att säga något till Crystal, men inget kom.

Hon suckade.
"Jag ville bara få det sagt, kom, vi går in igen." Sa hon och reste sig från stolen och gick mot vardagsrummet, själv satt jag kvar i några sekunder, varför sa jag ingenting?

Jag reste mig och kände att jag blev irriterad på mig själv, men jag höll det inne, jag gick sedan in i vardagsrummet där filmen redan börjat och satte mig ner bredvid Felix.

-

Ungefär en halvtimme senare hade vi alla hoppat till minst en gång, medan Eira skrikit säkert fem.
"Åh fyfan." Muttrade hon och kröp tätare på fåtöljens rygg.
Det var ganska mysigt att vara här ändå, jag och grabbarna, med Crystal och Eira.
Hur länge sedan var det jag och Crystal träffades första gången? Det var ändå ganska längesedan, jag minns inte men det måste nog vara mer än en månad.
Jag avbröts i mina tankar när Crystal utbrast i isande skrik, hon andades häftigt och Eira såg hon lika vettskrämd ut.
Jag kollade på dom. Inget läskigt hade hänt i filmen?

"Varför skriker ni?" Frågade Omar.
Dom såg förskräckta ut och kollade på gardinen på fönstret som var snett bakom teven.
Jag följde deras blick, balkongen var där, jag kollade mot balkongen och såg något, jag tror det var någons siluett.
"Någon står där och kollar på oss." Viskade Eira som, utan att vi märkt det, trängt ner sig i soffan bredvid Omar.
"Någon måste kolla." Konstaterade jag och med en gång föll alla blickar på mig.
"Den som sa det kan lika gärna göra det." Sa Ogge och jag tog in ett djupt andetag.

"Skämtar ni? Han eller hon kommer ju döda mig." Sa jag och reste mig ur soffan, jag gick fram till balkongdörren, skulle jag öppna snabbt eller långsamt?
Snabbt.
Jag drog upp dörren och tänkte slå till personen som stod där, men började sedan skratta.

//Crystal//

Oscar drog upp dörren och mitt hjärta stannade tvärt, men plötsligt började han skratta. Va.
Oscar skrattade och personen på balkongen rörde sig inte. Vad hände?

Jag reste mig och gick fram till balkongen där Oscar fortfarande stod och garvade.
Jag klev ut på balkongen och kollade först på Oscar, och sedan på..... Den uppblåsta balongfiguren som var fastknuten i en slags stång som satt fast på golvet.
Jag fnissade, minnena kom tillbaka. Eira och jag hade haft tråkigt en gång och vi gick till någon affär och köpte den, blåste upp den hemma och knöt fast den, vi hade sedan satt den under en av stolarna som var på balkongen för att den inte skulle blåsa iväg.

"Eira, det är ballongmannen." Sa jag när jag gick in igen och Eira rynkade på ögonbrynen innan hon fattade.

"Ballong...va?" Sa Omar. Jag ryckte på axlarna.
"Jag och Eira hade tråkigt och köpte den, vi hade glömt bort den." Han nickade.
Oscar hade fått sätta ballongmannen under stolen igen och sedan gick han in och stängde.
"Det är kallt ute alltså, tror det kommer snöa snart." Konstaterade han och jag såg att han var kall eftersom att han strök sina egna armar.

Vi satte oss i soffan igen och fortsatte kolla på filmen, den var faktiskt väldigt bra, trodde den skulle vara mycket läskigare men jag klarade av att se den i alla fall.
"Vart ska alla sova förresten?" Frågade Oscar när det blev ett reklamavbrott.
Eira kollade på oss.
"Soffan, sängar, madrasser, jag kan lägga fram några madrasser härinne om ni vill, vem sover med mig i min säng?" Jag var nära på att säga att det skulle vara jag men då var Omar först, förstås.
Jag såg hur Eiras kinder blev lite röda men hon log mot mig och jag log tillbaka, för att visa att det var lugnt.

"Jag kan sova på en madrass!" Sa Felix, Ogge nickade. "Jag med."
Jag kände hur hjärtat slog. Jag kunde också göra det. Jag ville inte sova ensam med Oscar.
"Ni två då?" Frågade Eira som redan lagt fram två madrasser framför soffan, dom fick plats precis.
Hon la dit varsin kudde och ett täcke medan jag funderade.
"Spelar ingen roll." Sa jag omedvetet och jag kände hur Oscars blick var mot mig men jag försökte ignorera det.
"Men ni två kan ta mina föräldrars säng? Det är nybäddat, och om det är okej för er såklart, annars får någon sova i soffan och någon får klämma sig ner emellan Ogge och Felix." Sa Eira och flinade stort mot mig.

"Jag har inget emot att sova i dina föräldrars säng." Sa jag osäkert men ärligt, för det hade jag ju inte.
Oscar ryckte på axlarna. "Inte jag heller, så vi två kan sova där." Sa han och jag kollade automatiskt mot Oscar, han såg ganska nöjd ut.

"Bra, men är ni hungriga?" Jag skakade på huvudet, alla andra nickade.
"Fortsätt kolla på filmen, jag ska fixa lite." Sa hon och försvann in i köket.
Felix hade satt sig på madrasserna och fixat soffan som ryggstöd och likaså var det med Ogge, Omar satt i en av fåtöljerna och jag och Oscar satt i varsin ände av soffan.

Jag kände hur läskiga saker närmade sig och just då att jag mer än gärna skulle krypa närmre Oscar, men istället gömde jag mig bakom mina armar och höll in ett skrik.

//Oscar//

Jag såg i ögonvrån hur Crystal blev rädd när någonting läskigt skedde inuti filmen, och jag ville sätta mig närmare och lägga en arm om henne eller något, men det skulle kännas konstigt inför de andra killarna, jag vet inte varför dock.

Eira kom tillbaka med en bricka med några mackor på, hon ställde dom på det lilla soffbordet som var placerat mellan en av fåtöljerna och soffan.
"Inget speciellt men ta om ni vill." Sa hon och satte sig sedan ner emellan mig och Crystal.

Jag sneglade mot Crystal, hon var inne i filmen, hoppade till lite då och då, gömde sig bakom sina händer. Jag skulle gärna ha bytt plats med Eira i den stunden.
Jag gillade verkligen Crystal, varför var det så svårt att säga det när hon väl erkänt att hon älskade mig?

----------------------------------------

THIS COULD TAKE SOME TIME, HANDS ALL OVER MINE, LET THIS FEELING SLIDE AND GIRL IM YOURS TONIGHT, SHE SAID HOW I LOVE THE VIBES, SHE'S FEELING SO ALRIGHT

chase atlantic - vibes

hoppas kapitlet duger:))