illusion | o.e

Kapitel 16

ni kanske märker att jag fått skrivarlusten tillbaka ;))

// Oscar //

Jag vaknade av att solen bländade mig, rummet var varmt och under täcket likaså.
Jag gäspade och kollade vad klockan var. 09:32. Platsen bredvid mig var tom och det verkade tyst.
Jag klev ur sängen och drog på mig samma tröja som jag haft igår och samma byxor, sedan gick jag tyst ut ur rummet.
Fortfarande tyst.

I vardagsrummet låg Felix och sov fortfarande, Ogge var inte där och i Eiras rum låg Omar och sov och Eira gjorde likaså.
I köket var det tomt, badrummet var tomt så jag gick ut till balkongen där Ogge och Crystal satt.
Det var snötäckt runtom men nästan inget hade kommit på balkongen.

Jag knackade på balkongdörren och dom båda hoppade till lite innan Crystal reste sig för att öppna åt mig.
"Godmorgon." Sa hon och gick tillbaka till sin stol. Jag log som svar och kollade ut på gatan, trots att det varit storm igår var det inte alls mycket mer snö än vad jag trott att det skulle vara.

"När vaknade ni då?" Frågade jag, fortfarande med blicken mot gatan.
"Halvtimme sen, ungefär." Sa Ogge.
"Jag var vaken till halv fyra innan jag kunde somna," började Crystal och jag vände nu blicken så att jag kollade mot henne. "När jag väl somnat så drömde jag hemska saker och vaknade igen vid fem, somnade tjugo minuter senare, vaknade vid sju och har inte kunnat somna om." Sa hon och gäspade.
"Jobbigt...vad var det du drömde?" Frågade jag av ren nyfikenhet.
"Jag minns inte riktigt men det första var av någon anledning att det blev krig i Sverige, och andra gången var att du blev skjuten." Jag kollade förvirrat på henne.

"Man kan ju drömma konstiga saker." Sa Ogge för att lätta på den aningens konstiga stämning som uppkommit.
"Hängde det ihop med kriget då eller?" Hon ryckte på axlarna. "Antagligen."

--------------

Någon halvtimme senare hade resten av gänget vaknat och Eira gjorde i ordning frukost åt oss.
Jag satt på sängen jag sovit i och kollade runt lite på mobilen, svarade på något sms och kollade vad som hänt på sociala medier. Som de flesta ungdomar nu för tiden.

"Oscar?" Jag hade inte märkt att Crystal kommit in så jag hoppade till lite när hon sa mitt namn, även om hon sa det försiktigt, som att hon inte ville störa.
"Ja?" Sa jag och la undan mobilen.
"Jag måste prata med dig om en sak." Sa hon, nästan ynkligt. Dock så blev jag lite nervös.
"Visst, vad är det?" Frågade jag medan hon satte sig på andra sidan sängen.
"JagberättadeförOggeomvadsomhändeigårkväll." Sa hon, väldigt snabbt och även om jag tror jag hörde rätt så sa jag "Va?" och hon suckade ängsligt.
"Jag berätta för Oggeomvadsomhändeigårkväll." Jag nickade, jag hörde alltså rätt.
"Men det gör väl ingenting?" Sa jag och ryckte på axlarna.
"Det är egentligen inte därför jag säger det, det är-" "FRUKOST!" Eira öppnade dörren och konstaterade att det var frukost.

Vi satte oss ner vid bordet och det var verkligen som att vara på ett hotell, Eira hade talang för mat, det märktes.
"Varsågoda." Sa hon och vi alla började ta.

Jag kollade runt på alla, hur kunde vi ens lärt känna varandra så snabbt?
Medan alla åt och pratade om många saker, plingade det på dörren.
Alla tystnade och Eira reste sig för att kolla vem det var. Hon ställde sig på tå och kollade igenom det lilla titthålet.

När hon sett vem det var slutade hon kolla och kollade panikslaget på oss.
"Det är mina föräldrar." Viskade hon.
"Skulle inte dom komma hem imorgon?!" Viskade Crystal, ganska panikslaget hon med.
Eira nickade ängsligt och det plingade igen. Jag förstod ju inte varför dom blev så nervösa men jag lät det vara.
"Okej, killar, ni går ut på balkongen, Crystal hänger med och jag får förklara varför det ligger två madrasser i vardagsrummet och varför frukosten är så....ja..." Vi alla reste oss och tryckte in oss i den lilla balkongen och vi kunde höra hur Eira öppnade dörren och att hon pratade med sina föräldrar, vad hon sa visste vi inte, men det behövdes nog inte, för snart stängdes dörren igen och det blev tyst.

-----------------------------------

// Crystal //

"Gud, vad rädd jag är." Sa jag medan vi alla stod på balkongen. "Och det är kallt."

Jag hade inte tänkt på det förrän då, men jag hade bara en oversized och ett par trosor på mig, jag skämdes inte, men det var väldigt kallt utomhus. Tidigare på morgonen när jag och Ogge var ute så hade jag i alla fall haft en filt om mina ben, men den visste jag ju inte vart den tagit vägen.

"Jag tror dom har gått." Sa Oscar, som stod bakom mig, och när jag lyssnade så var det väldigt tyst därinne. "Men vi borde vänta tills Eira säger att det är okej." Sa Omar och vi alla höll med.
Jag satte mig ned på stolen som var placerad snett bredvid Oscar och la benen mot bröstet och omfamnade mig själv i ett försök att bli varm. Jag huttrade till och kände att jag skakade, det var några minusgrader ändå.

"Ställ dig upp." Sa Oscar och jag mötte hans blick. "Varför?" Han ryckte på axlarna.
"Jag ska värma dig." Log han och jag kände att jag blev lite varm om kinderna, men jag kollade ner i marken när jag ställde mig upp, han la armarna om mig och jag kände hur jag blev alldeles varm i kroppen.

"Vill ni två bli lämnade på balkongen eller?" Sa plötsligt Felix med ett stort flin.
Men innan Oscar hunnit säga nej, sa jag "Ja."
Felix flinade ännu mer och ännu större innan han stängde dörren.
"Varför vill du-" "För att jag vill prata med dig." Sa jag och satte mig på stolen. Han kollade snopet på mig innan han satte sig ner på den andra stolen. "Jag försökte ju berätta en sak förut men då sa Eira att det var dags för frukost," började jag och Oscar nickade. "Och jag är inte nervös över att vi, är på gång eller hur man nu ska säga, det jag är rädd över det är vad mina föräldrar ska tycka, dom gillar inte killar, över huvudtaget och dom är jättebeskydande, dom bryr sig ju, men för mycket." Oscar bet sin underläpp.
"Jag förväntar mig inte att du ska få mig att ändra mina tankar, men jag ville bara sägs det, och du," jag reste mig upp från stolen och gick till dörren. Han kollade upp från sina händer och mötte min blick. "Jag har aldrig trott på kärlek, jag har alltid trott att det var någonting som var påhittat, men sedan jag träffade dig så har jag börjat tro på det mer och mer för varje dag."

------------------------------------------

omfg