illusion | o.e

Kapitel 21

ni ville att jag skulle fortsätta, sååå here you go :)

///////////////////////

Fredagsmorgon, solen lös in genom gardinerna och snön gjorde allt aningen ljusare än vad det redan var.
Crystal hade inte gått till skolan en enda gång under veckan, inte ens svarat på Eiras sms eller telefonsamtal.
Oscar hade inte heller svarat på något telefonsamtal eller meddelande, ingen av dom hade orken. Särskilt inte Oscar.

Crystal analyserade Oscars rum. Sängen stod på väggen till vänster när du kom in i rummet, det fanns två fönster i rummet, ett på väggen som var mittemot dig när du öppnade dörren, och ett på väggen till vänster.
Väggarna var ljusgrå, nästan skiftande till ljusblå, golvet var i ljust trä och en vit matta var placerad vid dörren.
Garderoben var på väggen som dörren var på, skrivbordet vid högra väggen och sedan var det inte så mycket mer.

Något foto var inramat över skrivbordet men så mycket mer dekoration fanns det inte.

Hon drog händerna genom ansiktet, hon kände sig ofräsch, håret hade varit i en boll på huvudet de tre senaste dagarna och hon hade haft samma tröja dygnen runt. En av Oscars.
Oscar sov, hade knappast gjort någonting annat de senaste dagarna.
Hennes mobil vibrerade och hon låste upp den.

31 missade samtal från Eiraaaa.
12 missade samtal från Mamma.
10 missade samtal från Pappa.
5 missade samtal från Ogge.
6 missade samtal ifrån Felix.

Felix? När fick hon hans nummer?

Sammanlagt hade hon 78 olästa meddelanden också.
Mer än hälften var ifrån Eira och resten från mamma och pappa, något från Felix.

Hon läste Felix, det stod: "Vart har du och Oscar tagit vägen? Jag och många andra har försökt att kontakta er under hela veckan, vi alla är faktiskt väldigt oroliga."

//Crystal//

Jag var tvungen att svara.
"Jag är hos Oscar, Oscar mår inte särskilt bra just nu." Felix hade skickat det igårkväll, men det var en sådan kväll då Oscars pappa stuckit - igen, och jag vägrade lämna honom ensam.
Jag gick in på mammas, och hjärtat slog lite snabbare.

I det senaste smset stod det såhär.
"Alla dina lärare har skrivit in dig som skolk, var är du, Crystal? Jag och pappa är väldigt oroliga."

Jag läste igenom resten, det var mycket att alla oroade sig, samma saker, tills jag såg Eiras senaste.
"Okej, antingen är du hos Oscar och ni bara myser med varann för ni är urgulliga, eller så är du bara väldigt dryg som inte svarar på mina sms eller samtal, jag hoppas och tror på det första! Hör av dig när du ser detta."

Jag svarade snabbt och enkelt.
"Är hos Oscar, han mår inte särskilt bra just nu."

"Vem smsar du med?" Jag hoppade till och kollade mot Oscar som kollade på mig med en nyvaken blick.
"Gud vad rädd jag blev, trodde du sov?" Han nickade och reste sig med hjälp av armbågarna.
"Det gjorde jag, men vaknade nyss." Jag nickade.
"Jag svarar på mina sms från Eira, alla är oroliga och undrar var vi är." Oscar huttrade till och drog täcket över sig igen.
"Det har gått mer än en vecka nu, borde jag gå vidare?" Jag låste mobilen och la den på fönsterbrädet som var vid sängen.

"Om jag var du så skulle jag säkert sitta och gråta i två månader, men känner du så är det väl ditt val." Han suckade.
"Ehm," han reste sig igen och lät nervös. "Pappa sa att begravningen är nästa söndag, jag ska gå, men jag undrar om du vill följa med?" Jag ryckte på axlarna.

"Jag vet inte, om du vill det så följer jag såklart med, men jag träffade aldrig din mamma." Han nickade.
"Självklart måste du inte hänga med, jag undrade bara."

Dagen gick fort, även om samma saker skedde som alltid skedde så hade jag och Oscar, kul? Eller kul och kul. Oscar var ju ganska deppig, som är förstående, men jag fick honom att skratta antal gånger idag och han fick mig att skratta antal gånger han med.

"Oscar, får jag ta en dusch?" Frågade jag och han höjde ögonbrynet. "Varför skulle du inte få det?" Frågade han, som om det var en av de konstigaste frågorna han fått.

Jag ryckte på axlarna och gick in i badrummet.
Jag mötte mig själv i spegeln, och det enda jag kunde se var en trött tonåring. Jag var mörk under ögonen, och såg blek ut, jag hade ju inte varit utomhus på en vecka, inte konstigt att jag kände mig allmänt trött och ur form.

Jag suckade och tog av mig kläderna innan jag hoppade in i duschen.

// Tredje persons perspektiv //

Oscar la sig uppgivet i sängen, en suck lämnade hans läppar.
Han var glad över att Crystal brydde sig så mycket, att hon till och med struntade att gå till skolan bara för hans skull.

Självklart ville han att hon skulle till skolan så att hon inte missade alldeles för mycket, men även om han tjatat på henne om att skolan var viktig så brydde hon sig inte.

"Oscar!" Ropade hon plötsligt från badrummet och Oscar väcktes ur sina tankar. "Ja?" Ropade han tillbaka.
"Var finns schampot?" Han funderade, han visste inte.
"Jag har ingen aning, tror det ska finnas i skåpet under handfatet." Ropade han och han hörde hur hon klev ur duschen och öppnade skåpen.

"Hittade den, tack." Han log.
"No problem."

Han log smått, men det försvann lika snabbt som det kommit.

//////////////////////

eftersom att jag inte skrivit i denna på ett tag så lär det bli lite trögt nu innan jag kommit igång igen :) men tack för att ni fortfarande läser!!