illusion | o.e

Kapitel 4

Eira och jag kom hem till henne och vi fixade snabbt till det som skett på tunnelbanan.
"Hur känns det? Gör det ont?" Jag skakade lätt på huvudet och vi gick sedan gemensamt in till vardagsrummet där filtarna låg huller om buller i soffan, eftersom att vi somnat där natten innan.

"Vad tyckte du om Ogge då?" Frågade jag Eira efter en stund och hon slickade sig lätt om läpparna. "Ful var han inte, och han verkade ju väldigt trevlig." Jag flinade lite. "Är det din typ?" Frågade jag och hon skrattade lite. "Njaej, både ja och nej, på ett visst sätt är han min typ, men på ett annat sätt så känner jag bara "Nej tack" liksom, if you know what I mean?" Jag nickade. Hon menade inte att han var ful på något sätt, utan när hon berättade att hon kände "nej tack" var det mest på sätter han betedde sig på, men att hon antagligen inte hade någonting emot honom.

"Du och Oscar då?" Jag rynkade ihop ögonbrynen. "Vadå? Jag och Oscar?" Jag kollade frågande på henne. "Men vad tycker du om honom? Och eh han satte sig ju bredvid dig?" Jag suckade och log lite åt hennes fantasi.
"Han är väl gullig, men bara för att han satte sig bredvid mig betyder det inte att det måste vara något emellan oss, herregud." Hon hade redan frågat om vad jag tyckte om Oscar, varför undrade hon det igen?
Eller det gjorde hon inte, men varför ta upp ämnet om att han satt sig bredvid mig?
"Jag vet att du är småkär, men-"
"Småkär? Eira, jag vet inte ens om vi kan kallad för kompisar, Oscar och jag är bekanta och-"
"Crystal, tyst, I see the way you look at him." Hon blinkade mot mig innan hon bytte samtalsämne helt. "Vill du ha någonting att dricka?"

// Oscar //

När tjejerna hade gått av kunde jag inte sluta tänka på Crystal. Jag kunde erkänna att hon var söt, en väldigt gullig tjej. Men jag kunde inte säga att jag gillade henne, vi var bekanta. Inte ens kompisar, eller jo kanske?
Jag vet inte, men jag hade drömt runt om henne i mitt huvud att jag inte ens märkte att Ogge gått av.

Jag skakade på huvudet och drog upp mobilen ur jeansfickan.
Några simpla likes från instagram var det enda som hänt den senaste halvtimmen, jag tryckte in koden och gick in på instagram för att skrolla igenom flödet.

Undra om Crystal hade instagram? Vad hade hon sagt var hennes efternamn? Var det inte något med Johansson eller Johnsson?
Jag sökte på crystaljohansson först men ingenting kom upp, sedan sökte jag på crystaljohnsson och då kom en användare upp.
"There she is." Sa jag för mig själv och kände mig plötsligt som värsta stalkern.
Jag tryckte på följknappen och kollade igenom hennes senaste bilder, det var mest selfies och bilder på henne och kompisar. Jag gillade hennes senaste bild och la sedan undan mobilen eftersom att jag skulle av.

Efter ungefär en kvarts promenerande så klev jag in i trapphuset och gick upp för de två första trapporna, drog fram nyckeln ur jackfickan och låste upp dörren.
Lägenheten var ganska liten, det var bara jag och min mamma som bodde där.
Pappa hade jag aldrig träffat, mamma hade bara sagt att när han fått reda på att hon var gravid med mig hade han lämnat, och jag trodde på det hon sagt. Såklart.

Jag drog av mig skorna och hängde jackan på kroken som var närmast dörren, jag gick in till mitt rum och slängde mig på sängen och det första som kom upp i mina tankar var Crystal. Varför tänkte jag på henne så mycket? Det borde inte vara bra att vara så fäst i någon, jag suckade och drog händerna igenom ansiktet.
Jag greppade tag i mobilen och såg att jag fått några fler likes från instagram.
@crystaljohnsson följer nu dig! Jag log och gick in på instagram, hon hade även gillat mina två senaste bilder, jag gick in på hennes profil och såg en bild på henne och Eira, Eira var taggad i den så jag följde henne också, hennes senaste bild var på Crystal som stod på en balkong och hon såg ut att skratta medan bilden var tagen, det var fyra dagar sedan.

Herregud, vilket creep jag var alltså.

--------------------------

ganska kort kapitel men jag hoppas det dög i alla fall, visste inte riktigt vad mer som skulle bli skrivet i detta kapitel så det fick sluta med att oscar ansåg sig själv vara ett creep hehehehe

men ja...pls rösta/kommentera så jag blir motiverad att skriva, det är lättare att veta att folk vill ha en fortsättning, när man skriver alltså...

byeeee