06

426 8 0
                                    

[ låttips: the big bang - Rock Mafia ]


Nathalies perspektiv:

Larmet tjuter i mina öron. Utan att öppna ögonen försöker jag stänga av det men misslyckas. Det fortsätter ringa medan jag sätter mig upp i sängen och gnuggar mig gäspande i ögonen. Jag stänger av alarmet och kollar på klockan. 05:45, perfekt.


Jag stiger upp och drar av mig mitt nattlinne som jag byter ut mot ett par svarta träningstajts och en sport-bh. Över sport-bhn tar jag ett linne och en vindtät jacka som jag oftast brukar springa i. Jag är tvungen att smyga ner för trappan så att inte mamma eller pappa märker mig. Nu när dom har sett hur smal jag har blivit, har de förbjudit mig från att motionera. Om jag inte får röra på mig får jag bara massa ångest, så jag motionerar i hemlighet.


Ute är det varmt även fast himlen är grå och täckt av moln. På gatorna är det tomt förutom någon enstaka människa som rastar sin hund.

Jag springer ner till vatten med hörlurarna i kopplade. "The big Bang" av Rock Mafia dunkar i min öron. Även fast mina ben nästan viker sig fortsätter jag springa på.


Oscars perspektiv:

"Oscar!!!" Skriker mamma som kommer rusande in i mitt rum. Jag sätter mig yrvaket upp i sängen. Solen som lyser in genom fönstret bländar mig, så jag blir tvungen att kisa.

"Vad är det?" Frågar jag irriterande efter som hon väckt mig innan mitt alarm.

"Jag måste sticka till jobbet på ett möte och Johan (Oscars pappa för er som inte visste det) är fortfarande i Malmö. Så kan du var jätte snäll och gå ut med Donna (Oscars hund ;))?" Frågar mamma stressat. Jag suckar men nickar sen. Det vore skönt med lite friskluft nu på morgonen faktiskt.

"Tacktacktack Oscar, lovar att jag ska gottgöra dig" säger mamma och pussar mig på huvudet innan och sticker till jobbet.

Jag drar på mig rena underkläder och försöker bestämma outfit för dagen. Idag får det bli enkelt, svarta jeans och en blå T-shirt. Eftersom att det är så tidigt sätter jag på mig min jacka.

"Donna!" Ropar jag ut i huset. In springandes från vardagsrummet kommer min hund. Jag gosar ett tag innan jag tar på honom kopplet och trycker ner mina fötter i mina converse.

-

När jag kommer ut börjar jag gå i rask takt längs vattnet. Solen tittar lätt fram ibland framför molnen och gör så att vattnet glittrar. Det är så fint på morgonen tycker jag. Det drar i kopplet. Jag vänder mig om och ser att Donna har stannat upp för att kissa. Jag tittar ut mot vattnet som ligger helt stilla så länge.


Nathalies perspektiv:

"The big big bang. The reason i'm alive where all the stars collide in this universe inside. The Big, Big bang. The Big, Big bang. The Big, Big bang. Some people like to talk. But i'm into doin' What i feel like doin'. When i'm inspired. So if we take a walk down the beach tonight. I bet that we could light up the sky". Glädjen inom mig rusar genom benen. Jag älskar att springa. Det är som att springa iväg från sin problem och känslor. Speciellt på morgonen, riktigt tidigt. Så att man slipper känna allas dömande blickar bränna i nacken. Vart jag än går får jag blickar och ibland hör jag tillochmed visningar i stil med "har hon verkligen ätit?" eller "hon måste vara sjuk såsom hon ser ut". Jag blir glad av att höra att jag är smal eller att jag tappat vikt. Men det hugger fortfarande till i hjärtan eftersom att jag vet att de bara är lögner. Jag kommer alltid den tjocka kossan Nathalie.


Oscars perspektiv:

Donna och jag har gått i en kvart nu och inte mött en enda människa. Längre bort på vägen kommer det en springande gestalt mot vårt håll. Ännu kan jag inte se vem det är men ju närmare jag kommer ser jag mer och mer att det är en tjej som ser ut att vara i min åldern. Jag tänker inte mera på det utan går bara vidare.


När det bara är cirka två meter mellan mig och tjejen slänger jag en blick åt hennes håll och får ögonkontakt med henne. Hon stannar upp likaså jag. Hennes ena hörlur drar hon ut ur örat men låter den andra fortfarande sitta kvar.

"Hej Nathalie"säger jag förvånat men samtidigt glatt.

"Godmorgon Oscar" mumlar Nathalie snabbt innan hon springer vidare.

"Vart ska du?" Ropar jag men får inget svar. "Nehe okej hejdå" muttrar jag irriterat och går vidare.

not enough - o.eWhere stories live. Discover now